Sirpa springer igen

Tillbaks i Cybervärlden och Planeten Sörpa

2012-01-28T23:01:00.001+01:00

Hej o hå!

Har haft en tuff vecka privat, därav avsaknaden av inlägg här. Nu är jag (läs min mammas hjärta) igenom svackan och jag börjar åter njuta av dagarna! När jag blickar i backspegeln, så har veckan ändå varit fylld med kärlek, min underbara familj och fina fina vänner, mycket hämtmat, varierad träning, goa hängivna klienter, inte så mycket egen energi (pga på tok för få timmars sömn), rätt mycket oro, ledsenhet och ilska (= bra bränsle när jag har sprungit själv) - en vecka som gör att många kommande veckor kommer att kännas sååå härliga och "vanliga" på ett underbart sätt. Jag tackar för alla insikter och tankar om livet jag haft, men hoppas jag slipper återuppleva liknande veckor!

Några höjdpunkter i veckan:

På tisdag hade vi en utbildnings/testdag på Running Sweden. För att se om vi platsar som och för att utvecklas som ledare/coach. Vi var väl ca 12-15 personer, både bekanta och helt nya förmågor som bl a "utsattes" för Rubins tuffa RunnersGym, tester i både teori och praktik, ett "härligt" intervallpass, föreläsning och trevlig samvaro! En helt igenom kul och inspirerande och fysisk dag (även om jag inte var på topp). Dagen avslutades med Tough Tuesday-intervaller... Gulp! Men det gick bra - hade en härlig grupp med mig idag (till skillnad mot..? Ha ha våra medlemmar är alltid goa!!), som kämpade på i snömodd, kyla och mot fienden Mjölksyra i Hagaparken. Mjölksyran förlorade...

På torsdagen tog jag på mig leendet och dansade rumporna av ett gäng tjejer (fast när jag väl hörde första tonerna av uppvärmningslåten, så var jag inne i musiken, dansen och glädjen - inget fejk utan på riktigt), sen stack jag ut på egen löptur runt sjöarna i Solna. Brände av rätt mycket adrenalin i 6km, avslutade med 2 lufsiga sköna långsammare km. Nog för att jag är en social människa - jag älskar att ha människor omkring mig! Men jag är också en person som behöver egen ensamtid. Gärna i löparskorna. Att få tid att känna, reflektera, tänka, bearbeta, begrunda, reda ut och vara närvarande. Precis vad jag behövde...

På lördagen var det åter Running Sweden-jacka på för långpass, följt av en trevlig spontan lunch (utan svettig träningsjacka dock). Vi hade en skön, trevlig, pratig tur genom Kräftriket, Stora Skuggan-området ut på Lindingö, förbi L-vallen en bit för vändning. Vid Stora Skuggan var vi alla förvånade över hur det ser ut i dagsljus - va finns det ett hus där? osv. - vi är ju vana att springa där i betydligt högre tempo och i mörker. Våra 2 timmar innehöll också 3 x 15min fartökning. Ett perfekt sätt att tillbringa en lördagsförmiddag! Efter duschen var vi dessutom ett gäng tjejer som gick ut på gemensam lunch - sååå trevligt! Tack Maria för idén :)

Nu ser jag fram emot en ny vecka - jag ska se till att den blir precis så kul och innehållsrik som den kan bli! För nu har jag snart sovit ikapp sömnminuset, lagat och ätit egen "riktig" mat (hej näring!) - men först en skön söndag, som jag fyller med vila - det ni!

Styrketräning from hell?

2012-01-20T21:27:00.000+01:00

Foto privat: ser ni blicken? Jag bävar för det som komma skall...

Fredag har blivit min benpassdag. Klokt inför långpass på lördagarna? Nej inte alls, men NÄR passar det att köra ett tufft benpass annars? Leder ju andra träningar (intervaller t ex), PT-klienter, dansklasser alla veckans dagar. Och jag är sällan ledare på RS-lördagarna, så då behöver jag "bara" ta hand om mig själv och släpa på mina träningsvärksblytunga ben runt. Jag behöver inte ens hålla en specifik fart (teoretiskt, jag vet ju hur jag funkar när jag väl är där) utan skulle ju kunna lufsa runt, få igång cirkulation och återhämtning i låren ;)

Så fredagar 7:30 möter jag min nye PT uppvärmd och klar, sen kör han mig totalt slut på 60min, så jag bokstavligen kryper ut från gymet... nästan iaf ;). Jag älskar det och han älskar att se mig ta ut mig totalt, tror han njuter av att plåga mig eftersom han vet att jag brukar "vara på andra sidan". Så 2-3km lätt löpning på bandet och sen var det dags. Såhär såg dagens pass ut:

Uppvärmningsen knäböj med fri stång 15x40kg. Och nu pratar jag inte några 90graders knäböj, utan "ass to the grass" ska det va ;) 3x supersets (utan vila mellan) 8-10x60kg knäböj+90sek djupa hoppsquats upp och ner för en stepbräda. Mjölksyran kom redan efter de första 30sek av hopp, här började låren skaka och jag var inte längre särskilt "studsig", mer duns duns kämpa kämpa...

Kort vila (jogg runt rummet i gymet), sen 3x supersets av 12st TRXhamstringscurl+12st benspark (med lite "hjälp" av honom för extra effekt). Jogg runt gymet. 2 supersets av 12st omvänd Finne+12st legcurl. Lite gynekologstol på det (abduktion + adduktion) och avsluta med 2x90sek blandade småhopp upp och ner på stepbräda, dvs 30sek squatjumps=utfall åt sidan, 30sek jämfotahopp upp o ner, 30sek breda jämfotahopp... 90sek är lääänge!!! Studs studs bonk bonk duns duns...

Och poff! så var mina 60min slut. 3km jogg och stretch. Duschad och färdigtränad 10:30 :) Bra start på fredagen! Min egotid av adrenalin, mjölksyra -löööve it!! Möte med revisorn och långlunch med bästaste RS-Mia. En timma hemma, för att byta kläder och slöa en stund (jobbade sent igår, tog mig lite ledigt idag) och iväg för veckans sista jobbuppdrag: Zumba på Skanska (veckans 3:e pass där, börjar bli van, har blivit sams med stereo, lampor, redskap, nycketrutiner osv). 10st fredagsglada tjejer skakade loss med lite latinomoves :) Underbar avslutning på en härlig vecka!

Japp då blir det ännu en lördag med träningsvärk i benen - bring it on!

Inte sjuk, men inte heller frisk i veckan som gick

2012-01-15T12:11:00.000+01:00

Swisch så har snart ännu en vecka passerat, dock inte obemärkt. För jag har "byggt" dagarna med meningsfulla pusselbitar. Trots rubriken, så har veckan varit rolig och bitvis har orken funnits där!

Måndag var en mix av allt möjligt utom klienter: pappersjobb, ekonomi, svara på mina mailklienters veckorapporter och så massa dansmoves, körde igenom mitt "nya" zumbapass ett par gånger. Nu börjar den sitta, då kan jag gå ett steg längre, dvs börja fundera ut hur jag ska "visa" mina steg för deltagarna, dvs visuellt. Det kommer inte finnas mick (dessutom vill jag ogärna prata sönder låtarna ändå, så jag vill kunna visa med händer, tecken och min kropp). Enligt mig är det ju mycket musiken som är det härliga med zumba, och då vill man ju njuta av den hela tiden, inte höra någon skrika höger o vänster...

Tisdag var en dag fylld med klienter, möten och såklart Tuff Tuesday (som visade sig bli extra tuff för mig den här gången, på ett dåligt sätt..). Jag hade redan på måndagen börjat ana att min kropp kanske inte var superfräsch, en känsla bara. Det fick jag bekräftat nu. Efter en lättare uppvärmning, skulle vi köra 8-10 x 1km i olika grupper. Jag fick leda grupp 3 och våran plan var 2x1km i 10km-tävlingfart + 1km i 5-km-tävlingsfart osv. Vilan skulle vara 60sek. Lite löpskolning och stegringslopp och sen iväg. Kände redan efter 50m att kroppen inte var med mig, det hände INGENTING när jag skulle sätta iväg. Segt, segt buller någonstans långt inne i mig. Ni vet en sån där filmscen, när man vevar igång en gammal rostig maskin, och det bara grymtar och bullrar om maskinen, men ingenting händer, den rör sig max 2cm... Hörde att kroppen skrek nej nej nej...

På något sätt lyckades jag ändå hålla tiden någorlunda på den första, så vi vände tillbaka för att köra nr 2, nu hade jag fattat att jag inte skulle klara att hålla ut hela passet. Så jag bad Rubin "ta över" min grupp och hålla farten, medans jag själv fick krypa in bakom buskarna och vomera (går inte att beskriva det snyggare än så).
Vet inte vad som var fel, men uppenbarligen var något fel. Försökte ändå komma tillbaka till gruppen, mest genom att heja och springa små korta snuttar här och där. jag var med i hjärtat, men inte fysiskt. Så kan det vara. Nedjogg, snabbdusch och tog mig hem för att SOVA...

Flera dagar efter var jag i ett konstigt tillstånd, ingen ork, ingen kraft, ingen gnista. Jag gjorde det jag skulle, men inte mer. Sonen var också hemma den här veckan pga lika diffusa symptom. Inte riktigt sjuk, men inte heller frisk och pigg... Lyckades ändå "hålla ihop" veckans pass som skulle ledas. På mitt nya uppdrag för Feelgood på Skanska i Solna hade jag 3 klasser denna veckan. På onsdagen körde jag en muskelklass/cirkelstyrka med 20 entusiastiska personer som villa påbörja 2012 starkt! Gick riktigt bra. det går ju peppa upp sig till hög energi under korta stunder och sedan "falla ihop" efter även om man inte är 100% frisk.

På torsdagen och fredagen var det så dags för nya zumba-passet att gå live. På torsdagen ett lite kortare (45min) lunchklass och på fredagen ett lite längre (60min) efter kontorstid. Gick superbra - är riktigt nöjd med mig själv och med alla glada deltagare som välkomnade mig dit - ser fram emot en härlig säsong med dessa entusiastiska människor!

På torsdagkvällen hade jag dessutom bestämt mig för att nu får det vara nog med krasslighet! Så jag skickade ut en önskan till universum (läs via facebook ;)) om att jag skulle vara pigg, frisk och stark till fredag morgon, för då skulle jag träna för min PT. Det går inte att göra på halvfart. Tro mig, då är det all-in som gäller för att överleva. Jag tror han tycker det är riktigt kul att köra slut på mig, för att jag också jobbar som PT. Han vet ju dessutom att jag har tekniken, så han behöver inte lägga tid på att instruera särskilt mycket, utan kan mest skrika åt mig att köra på, att jag minsann ska gör två till för han vet att jag orkar...

Så jag gick upp äckeltidigt på fredag (jamen klockan 6 är äckeltidigt för mig, jag är INTE morgonmänniska), stoppade i mig frukost och gav mig ut i vintern (som plötsligt hade anlänt) och till gymet. Joggade 20min på löpbandet som uppvärmning och sen körde vi igång. Överkropp stod på schemat. Miljoner tricepsövningar, armhävningar, militarypressar, chins, marklyft, bicepsövningar, obliquer, räckhäv, plankor och sittande rodd senare kröp jag ut till löpbandet... Gick 5min innan jag kunde få kroppen till att jogga 2km. Färdig. Helt färdig. Välkommen träningsvärk...

För säkerhetens skull tvättade jag håret direkt efter, för det skulle nog inte vara möjligt att lyfta armarna de närmsta dagarna hi hi. Mina PT-kunder som jag hade denna dag, fick betala priset. What comes around - goes around, eller? Jag vill ju inte vara ensam om att ha träningsvärk i helgen. Ändå lyckades jag dansa igenom hela zumba-klassen som avsklutning på fredagen :)

Lördag morgon, samling kl 10 på Planet Fitness för Running Sweden Långpass. Olika grupper, olika farter. Hade sett rundan i förväg, och hade en egen plan för dagen. Skulle enligt mitt träningsprogram springa 16km, och övriga skulle springa i 150min (2 1/2 timme). Så jag hängde med min grupp till deras vändpunkt i Bromma, där de var halvvägs, och sen fortsatte jag hem till Solna. Perfekt upplägg för mig: trevligt pratsällskap hela vägen, även sista biten av Putte och en annan kille (sorry vet inte namnet), som skulle ta en kortare väg tilbaka till PF. Vi pratade semlor, semestrar, såklart löpning och allt mellan himmel och jord. Tack Mikaela, Annika, Catti, Thomas, Putte och så han som jag inte vet namnet på (som bor Solna) för en positiv, bitvis solig, j*kligt blåsig, skön, hal (tack icebugs!) och mysig förmiddag! Avslutade kvällen med att hänga med lite andra löparvänner hos Paula och Tobias. Mycket trevligt sällskap, bubbel och god mat bjöds det på. Grattis Paula som fyllt år i veckan!

Nu har 2012 brakat loss - ser fram emot detta häftiga år!!

2012-01-07T22:20:00.001+01:00

Har varit jobbledig på årets första vecka. Eftersom jag sammanfattat 2011 i förra inlägget, så har jag inte hunnit uppdatera denna veckans träning. Så här kommer en uppdatering:

Nytt år och nya uppdrag. Har nu lämnat Actic och börjar sammarbeta med Feelgood. Har genom dem tackat ja till att hålla två zumba-klasser för Skanska i Solna. Och nu vill jag ha med några nya låtar till mitt pass, dvs ny koreografi att tänka ut, lära mig själv och sedan bli så säker att jag lätt kan lära ut det till deltagarna. Det är mer pyssel än vad många inser, att först välja en låt man älskar (jag ska höra den flera hundra gånger och fortfarande gilla den!), sen lär jag mig låtens alla små delar: inledning, vers, refräng, stick, när kommer vad och hur många gånger osv. Sen räknar jag beatsen i låten (det vi kallar låtens 8:or) och tänker ut/känner koreografi. Inom zumba finns dessutom vissa regler som ska följas också, du ska ha med vissa sortes steg i oliga danserna. Och ett pass zumba skall innehålla minst en låt av salsa, reaggeton, cumbia och merengue.

Så måndagen startade jag med allt detta, mycket lyssnande, räknande, stegtestande och så småningom 2h effektiv dans. Nu har jag koreografin, nu ska jag "bara" lära mig den utan och innan ;).

Tisdag i Running Sweden-världen betyder Tough Tuesday. Jag var ledare och min grupp körde följande pass: 3km uppvärmning +2x2km i 5:22 + 5:25-fart (vila 75sek) +3x1km i 5:03 + 5:04 + 4:57-fart (vila60sek) +4x500m i 4:48 + 4:54 + 4:52 +4:45-fart (vila45sek) + 3km nedjogg. Totalt 15km, varav 9km i snabbare tempo :) Hade med mig så många duktiga i gänget: Christer, Annelie, Johanna, nye Johnny, Mats, Robert, nye Martin och Anna... När vi var klara insåg jag att den regnade/snöade och blåste halv orkan (Emil?) - så grymt bra jobbat alla!

Onsdag hade vi finfint besök på Running Sweden: härlige Jose Nunez var gästtränare och höll ett tufft, jobbigt och roligt RunnersGym-pass. Tror nog att en del hade träningsvärk dagarna efter ;) Själv passade jag på att köra mina rehabövningar innan detta pass. Här kommer lite bilder:

Foto Rubin McRae: Sirpa gör situps liggandes på Nina som skakar mig hela tiden för att göra det svårare...

Foto Rubin McRae: Satu, Lona och Nina klättrar upp och ner med armarna i planposition på bollen...

Foto Rubin McRae: Sirpa gör tricepsarmhävningar, jojo skall ju se snygg ut i linne sommaren 2012..!

Foto Sirpa: taget vid ett annat pass, förväntasfulla RS-medlemmar

På torsdagen blev det lite mer dans, annars var det en lugn dag hemma - skönt.

Fredagarna har blivit min PT-dag, när jag själv är klient och tränar med en PT. En kille som jag hittat via kontakters kontakter - och som snabbt har läst av mig och ger mig tuffa utmaningar varje gång. Jag går ju så igång på det!! Jag önskade hitta någon som jag inte känner men som jag skulle gilla (vet man aldrig innan), någon som är tuff mot mig och skriker och peppar mig (inte helt lätt att hitta en kille som skriker på en tjej när hon är superslut, men ändå någonstans inom sig kan tända till lite till), och jag hade tur! Så jag längtar och bävar till varje fredag! Jag saknar såklart Tobbe som jag tränade med i Norrköping...

Så denna fredag var det benpass på schemat: 3 superset av 14 knäböj med fri stång varvat med 14 utfall med fri stång, utan vila, 3x2x abduktion/adduktion i TRX, dra en "kälke" (med 105kg vikt på) i rep framåt och bakåt, dvs atackera och försöka springa (gick inte snabbt precis;)), och J tog av vikter vareftersom syran nådde öronen på mig... Lite enbensmarklyft på det - perfekt att köra mycket balans och core när benen knappt håller ihop av trötthet... Ja 60 min av plåga/tortyr/utmaning - I love/hete it!!!

Så gissa om jag idag lördag hade stela ben på Running Swedens långpass..? *ler* Fick vara ledare för gruppen som sprang 18km i 5:40-6:10-fart. Så det kändes helt ok ändå. Mot mitten av passet, så var det dock lite fartökninger, nämligen 3 x 10min i 5:20-5:30-fart. jag kan ju nämna att den andra fartökningen kom precis när vi skulle upp på Västerbron igen - perfekt för dem som i sommar ska springa Marathon! Yeah!

Goa härliga deltagare i gruppen idag: Annika, Annelie, Göran, Anna och Sanna - mysigt, trevligt, pratigt - och en fantastisk solig krispig dag i Stockholm! Rundan gick från Planet Fitness, till Kungsholmen, runt halva Kungsholmen längs vattnet, upp på Västerbron, ner mot Söder, Hornstull och Skanstull (lärde jag mig idag att det heter) ochså läng vatten.. Åh så fint det är i Stockholm! Tillbaka till Planet, för att möta övriga grupper för gemensam stretch :)

Och i morgon är det redan söndag - årets första vecka är snart historia. Då blir det lite mer dans, annars tar jag vila från all annan träning. Hoppas ni hann njuta av denna första veckan - nu ska vi möta söndagen - som ska bli superhärlig, den med! Tjohooo!

Mitt 2011 i ord och bild

2012-01-05T20:22:00.000+01:00

Jan 2011

Januari 2011 innehöll utbildning inom Kettlebell och Redcord, David och jag var på traditionell examensmiddag på Grand Hotel för Naprapaterna och jag gästsprang med Running Sweden när jag var i Stockholm och hälsade på. Jag körde långpass på söndagarna med min nya klubb Tjalve i Norrköping, hade en hel del skadeproblem, så min egna träning gick upp och ner...

Foto privat: Kanonkulor av olika tyngd

Foto privat: Katarina Woxnerud och jag på Redcordutbildning

Foto privat: Sirpa & David finklädda

Foto privat: Running Sweden-pass i vinter och snö

Feb 2011

I februari var jag på föreläsning med Colting, yogade för att hitta balans och sprang i minusgrader. Jag hade en Sirpa-månad, med mycket tänkande, jag fokuserade på andning, sprang med maken och höll kostföreläsning...

Hela glada Tjalvegänget ute och njuter av söndagslöpning

Foto privat: Sirpa-månad med mycket eftertanke

Mars 2011

Mars är en händelserik månad 2011, vi tar beslutet att flytta till Stockholm, hittar lägenhet i Solna och lämnar vår älskade Klinik Team Felhendler i Norrköping. Jag skruvar upp tempot i min egna träning och börjar hoppas på start i VSM Terräng i april. Springer tusingar och andra intervaller och funderar på om jag är tillräckligt tuff fortfarande? Jag PT-springer med kunder, tänker på fina idrottsminnen, och skriver om min allergi som en gång stoppade min löpkarriär.

Foto privat: Vi lämnar kliniken i Norrköping till våra efterträdare

Foto privat: Jag springer tusingar i 4-fart igen :)

Foto privat: gamla idrottsbilder, det är jag i röda Wct-brallor, bomulls-T-shirt och flätor. Högsta modet på tidigt 80-tal??

Foto privat: minns gamla träningsläger med Hannu Partanen som coach och med på bilden även Ia en träningskompis från förr. Vi har just sprungit/klättrat upp för en vulkan på Gran Canaria, vita tubsockar var modet här ;)

April 2011

Ja som ni märker av bilderna så var april en händelserik månad! Jag har gästbloggare i form av Coyntha och Malin, jag leder vårrusetträning i Tjalves regi i Vrinneviskogen och klär upp mig för party. Dessutom skriver jag om mitt VSM i Terräng som slutade illa...

Foto från Vårruset 2010, Coyntha gästbloggar hos mig om sin träning med mig som coach

Foto privat, VSM i Terräng

Foto privat: Malin gästbloggar os mig om sin träning med mig som coach

Foto privat: jag som partypingla

Foto privat: Tränare för Tjalves Vårruset

Maj 2011

Maj 2011 skriver jag om Function is Fun-eventet på Selma Spa i Sunne där jag är med som ledare och föreläsare. Rubin och jag håller träning med Redcord där och jag subluxerar en axel (drar ur led), detta dagarna innan Vårruset i Norrköping, som jag ändå springer med en ajajaxel. jag börjar köra pass på Actic i Stockholm och avslutar mina pass på Actic i Norrköping. Lottis gästbloggar och jag skriver om varför jag älskar att springa.

Var med som ledare på Function is Fun-eventet på Selma Spa i Sunne

Här är ledarna från eventet

Rubin och jag håller Monkeytraining/Redcord-träning på Selma

Foto privat: Vårruset 2011 i Norrköping sprang jag med skadad axel

Foto privat: Ändå ganska nöjd med dagen

Foto privat: Lottis gästbloggar och skriver om sin träning med mig som coach

Jun 2011

I juni tog jag flyttledigt från bloggandet. För nu skulle det flyttas ut ur villan i Söderköping och flyttas in i lägenhet i Solna. Kliniken i Norrköping var såld, villan var såld, och t.o.m. bilen skulle säljas. Barnen sa adjö till gamla skolor och kompisar, nu börjar ett helt nytt kapitel i våra liv! Tjohoo!!

Foto privat: Mitt arbetsrum och träningshörna i nya lägenheten

Vi flyttar 1/7 med allt vårt pick och pack

Foto privat: Packa ner i Söderköping och packa upp i Solna

Juli 2011

Juli var en skön månad i Stockholm, sommar sommar sommar och varmt! Fast vi packade mest upp lådor och försökte fixa i lägenheten, dvs vara innomhus - så då var det skönt att springa en runda för att komma ut! Jag lärde känna nya löpställen, sprang med Running Sweden, körde intervaller igen (jippiii!!) och långpass :)

Foto privat: Jag som PT på Actic

Foto privat: Bästa sättet att lära känna sin nya hemstad, är att springa överallt!

Foto privat: sköna varma sommardagar, här i Bergianska Trädgården

Aug 2011

I augusti är jag jobbledig i två veckor, tror det heter semester?? Barnens kusin är hos oss en vecka, vi umgås, går på museer, barnen får bada, vi roar oss på Gröna Lund osv. Lever familjeliv i Stockholm! Jag får trevligt sällskap runt Brunnsviken av Paula, skriver om min vackra väg från/till jobbet via Karlberg och känner mig rik, lycklig och tacksam! Jag springer lite för snabbt och drar upp skadan igen, går på behandling hos David och Rubin, letar efter balansen igen och går på Zumbautbildning.

Foto privat: Rubin leder stretch efter Tough Tuesday med Club Running Sweden

Foto privat: Jag letar efter balansen i min löpträning, att kunna springa lite snabbare, men inte för fort så skadorna hindrar mig igen, att springa lite längre, men inte för långt så kroppen håller den här gången...

Foto privat: transportlöpning eller promenad hem från jobbet. Jag har världens vackraste hemväg!?

Foto privat: Går Zumba-utbildning, nu ska här hållas Zumba-pass - Olà!

Foto privat: Karlbergsparken - en av smultronställena i mitt Stockholm

Sep 2011

Skriver om tartar, mjölksyra och långsammare än Sirpa 13år... Möter karaktären i boken Born to Run - Caballo Blanco och hejar på alla som springer Lidingö Loppet. Går på PT-konvent, tackar Peter Wiesler och leder Running Sweden pass. Håller klasser på Actic: Zumba, box, senior, funktionell träning och cirkelpass...

Är på PT-konvent med The Academy på Sturebadet, här kör vi ett TRX-pass

Foto privat: Nostalgitripp - hittade gamla diplom i en pärm

Foto privat: Köper boken på svenska för att få den signerad :)

Foto privat: möter äkta Caballo Blanco, dvs Micah True som föreläser i Stockholm

Okt 2011

I oktober skriver jag om hösten, löprunda med brorsan i Söderköping, om att träna PwC och så går jag utbildning för Katarina Woxnerud. Men höjdpunkten är att få åka till Portugal för Running Swedens räkning som löpledare på Springtime Travel Trainingcamp ihop med Fabrice och Mia.

Foto privat: Funktionell Rörelsetränare - utbildning utmanar oss att prova nytt,
t ex redcord & pilatesboll - peak &armhävning

Foto privat; eller vad sägs om att göra knäböj, svävandes i redcordslingor - liite vingligt...

Foto privat: löpledare i varma Portugal - ja tack :)

Foto privat: Mias populära fotstyrkeklass i Portugal

Nov 2011

November innehåller mycket zumba: jag går på utbildning, är med på en Zin-dag fylld med dans och jag håller egna glädjefyllda pass. Självklart blir det även mycket löpning: egotränar, tränar andra och sköter min rehabträning exemplariskt. November innehåller också saffransbak, adventsmys och gardinsömnad. jag går på Allt-om-hälsan-mässa, njuter av en-underbar-dag-känsla och beskriver mitt jobb som PT på Träningsstudio Running Sweden/Acces Rehab.

Foto privat: Jag provtränar med Bulgarian Bag på hälsomässan

Foto privat: Jag beskriver mitt PT-jobb på Running Sweden

Går på Zumba-dag för instruktörer på Berns salonger, dansar under kristallkronorna!

Foto privat: Laddar för att hålla zumba-klass!

Foto privat: adventsmyser hemma, äntligen är gardinerna sydda och upphängda...

Dec 2011

December är mycket om gemenskapslöpning: Lucialöpning, Jullöpning med brorsan, myslöpning med Annie och Cecilia, Kenyanskt pass med RS och springer ut 2011 med glada tjejer och killar! Dessutom firar jag traditionell finsk jul hemma hos mor och far, kör just-do-it-trösklar och transportspringer med träningsvärkstunga ben...

Foto privat: Springer ut 2010 med ett glatt gäng!

Foto Lucialöpning med 105 deltagare!

Foto privat: Kenyanskt pass på schemat

Jullöpning med Jorma

Så nu stänger vi 2011 och öppnar boken 2012 istället. Känns alltid spännande och härligt med blanka sidor att fylla. Vad ska ditt 2012 innehålla? Vad ska mitt innehålla? Jag tänker fylla den med glädje, kärlek och massor av träning så klart! Fast som Nalle Puh kanske skulle säga: de tre sakerna är väl samma sak?

Sista löppasset för 2011 var såå härligt!

2011-12-31T12:20:00.000+01:00

Foto privat: Sirpa, Kattis, Helena och Linda oförskämt pigga efter långpasset i sooolen!

Underbar morgon, solen skiner, himlen är klarblå och kvicksilvret pekar på ett par minusgrader. Vi träffades några vänner på PF för att gemensamt springa ut 2011. Mysigt småpladdrande, planerande av kvällens outfit, funderingar på hur fantastiskt bra 2012 ska göras, funderingar på dem som tävlar idag... Rundan för dagen var ner till Karlberg, runt hela Kungsholmen längs vattnet, vidare till Solna via Karlbergskanalen och genom Solna för att komma via Hagaparken tillbaka till Norrtull.

12 var vi som startade, några valde att springa lite kortare, några droppade av efterhand, själv vände jag när vi kommit genom Solna (såg till så de andra skulle hitta tillbaka till Hagaparken ;)). Fick ihop på pricken 18km och snittet låg strax under 5:30-tempo. Perfekt - precis det passet som vi hade planerat, Kattis och jag. Så tack alla glada vänner som var med och gjorde detta årets sista långpass minnevärt! Ett härligt slut på löparåret 2011. Nu siktar vi mot nya utmaningar! Gott nytt löparår 2012!

Running Sweden goes Kenya?

2011-12-28T23:55:00.000+01:00

Foto Petra, Såhär glada är vi efter tisdagens tuffa pass!

Tisdag betyder Tough Tuesday för många Stockholmsbaserade löparvänner. Själv har jag hoppat över några tisdagar eftersom det just nu är fokus på backträning på dessa pass, och det funkar inte med min hälsena just nu. Men igår kväll visste jag att det inte skulle bli backar. Vi skulle köra "Kenyanen", dvs ett progressivt pass. Vi var inte så många som kom denna mellandagstisdag (men fler än jag väntade mig).

Började med 4km gemensam uppvärmning genom Hagaparkens slingriga (numera hittar jag i Hagaparken!) vägar. Sen delade vi upp oss i 3 fartgrupper (skulle varit 4 men de som brukar springa i grupp 4 var inte med ikväll) Rebecca och Gylle fick leda snabbaste gruppen, Rubin himself tog mellangruppen och undertecknad fick äran att farthålla den tredje. Vi sprang på en slinga som var 1,2km lång och skulle byta/öka fart var 5:e minut. Målet var att alla i min grupp skulle orka hänga på i 4 varv... Och alltså INGEN vila mellan, utan bara mala mala mala!

Iväg på första varvet skulle tempot vara 5:10min/km, vilket jag lyckade hålla på pricken. Här var det lite trångt i gruppen, då farten var ganska "lätt" för de flesta. Alla ville upp och dra, så jag fick verbalt försöka hålla tillbaka alla snabba ben. Annars skulle ju målet med passet inte uppnås. Efter 5 minuter så ökade vi tempot till 5:00 (efteråt såg jag att vi här snittade på 5:03) och passerade "gå" igen. Fortfarande var nog samtliga "med". Vi springer ju på kvällen och Hagaparken var tyvärr väldigt lite upplyst. Långa sträckor fanns ingen belysning alls, bara min pannlampa. Och eftersom jag drog, hade jag tyvärr lite dålig koll bakåt i ledet.

Efter nästa 5minuter så skulle farten ner till 4:50min/km (här hade vi snitt på 4:53) och nu tror jag några började känna av julgodiset och julskinkan... Inte lika lätt att hänga med, men alla kämpade på bra, och några sprang "lätt" brevid mig i täten - härligt! Nästa 5minuter skulle vi alltså ner på 4:40-fart (här såg jag att jag varit lite FÖR snabb, vi snittade 4:32 nämligen, sorry!) så nu var det flera som släppte och mangla på i sin egen fart (vilket ju var helt ok så klart!). Sista 5min skulle enligt schemat gå i 4:30 fart och här kände jag att jag inte "vågade" trycka på när vi kom fram till rundans backe (som vi ju sprungit upp 3 gånger innan, då vi nu befann oss på runda nr 4). Så jag släppte tätkillarna "fria" att fortsätta kämpa på - vilket de gjorde med bravur!! Och själv väntade jag in de som kommit lite efter för att coacha in dem i mål. (så sista 5min i min klocka gav snitt på 4:45). Vilken härlig grupp - alla kämpade grymt bra! Sååå stolt över alla!

Sen joggade vi ner några varv på samma slinga, fast åt "fel" håll för att heja på de ännu snabbare löparna som fortfarande körde för fullt nu. Shit vad det gick undan! Väl tillbaka på Planet Fitness, var det gemensam stretch. Och denna kväll var det mer kul kvar: Petra och Katarina hade organiserat en Afterrun på O´learys!! Såå trevligt att sitta ner och prata om även andra saker (och inte bara löpning ;)), äta lite gott och kanske dricka nåt till. Supertrevligt! Och så skönt att jag hade sovmorgon.... Tack för en tuff och trevlig kväll!

Juldagsmys i löparskorna!

2011-12-25T16:21:00.000+01:00

Foto privat: Glada juldagslöpare! (inte så snygg bild på tre snygga tjejer;))

Alltså julmys i all ära, men jäsnings-känslan jag hade igår kväll efter all julmat och framförallt allt socker i form av kakor och godis - den var allt annat än mysig! Av tidsskäl hade jag dessutom hoppat över julaftons-tomtejoggen till förmån för en icke-stressig sista-fix-inför-julbordet-bestyr. Så julafton 2011 var en dag utan träning - inget fel i det. Men min kropp blev rastlös och myror-i-brallan-aktig på kvällen. Så en lugnande promenad blev det i alla fall med David på kvällen.

Så idag längtade kroppen efter att få springa! Men gärna med sällskap. Visst hade någon lagt ut på FB att det skulle springas på söndag? Leta leta leta på FB, och där - just det - Annie hade skrivit och välkomnat sällskap! Yes! Jag messade henne på morgonen om att jag skulle dyka upp - kul! Så på med löparkläder och skor och iväg mot mötesplatsen, Näckrosens T-bana för att sedan möta ännu en tjej, nämligen Cecilia.

Cecilia och Annie skulle springa långlångt idag (3mil), själv hade jag 15km i mitt program. Vi sprang till Hagaparken, en runda där, och sen skildes vi åt - jag lufsade hemåt, och de skulle springa längre. Lugn lufs i ett soligt (!) Stockholm på självaste juldagen. Mötte många löpande och promenerande människor - härligt! Och sen stannade vi till vid Koppartälten för ett obligatoriskt foto till bloggen. Vilken tur att vi stannade just där vid de vackra blåa tälten (som inte alls syns med på fotot ;))

Jag njöt av sällskap, småprat, livsfilosoferande, den varma morgonen och solens välkomna flört! Tack för finfint sällskap! Och kroppen? Japp - mycket lyckligare och lugnare. "Julfrossa" passar inte mig helt enkelt ;) Vad gjorde du idag?

Ny PT, Träningsvärk och Jullöpning med Jorma

2011-12-18T12:02:00.000+01:00

Foto privat: Såhär laddad är jag i bilen från Stockholm ner till Östergötland för att fira lilljul med släkten, men först traditionen jullöpning med bröderna (som blev med en av bröderna till slut)

Foto privat: Undanflykter, undanflykter senare... bidde de fyra syskonen Järvinen bara två tappra som skulle kriga mot snöblask/regn, isande motvind, träningsvärk och stumma ben...

I fredags träffade jag en ny PT som jag ska träna med varje fredag ett tag framöver. Denna gången var det mer "lära-känna-varandra-pass" i form av benpass. Och ja vi lärde nog känna varandra. Själv KÄNNER jag fortfarande, fast det är söndag idag ;) Har länge tänkt att jag saknat lite tyngre o tuffare styrketräning. Har letat efter en PT här i Stockholm, en som är bra och duktig, som jag inte har nån relation till (inte känner) och som kan pucha mig över mina gränser... Nu tror jag mig ha hittat honom. Kommer återkomma till det i ett senare inlägg.

Denna gången fick jag köra knäböj med stång, började försiktigt och hamnade på 30+20kg stång. 10 djupa knäböj med 15s vila x måånga set. Mjölksyra och darriga lår..? Jajamensan! Sedan utfall med lite mindre vikter på stången, teknikfokus med min "sladdriga" hälsenefot som inte alls ville vara stadig. Men då fick jag utföra utfallen i slow-motion och då gick det stadigt och tuuuungt he he. Lite mer benövningar på det, t ex superset i form av hamstringscurl i Trx och benspark osv. Blev en bra timma - och tror att vi båda var nöjda med dagens pass. Själv började jag att tänka på lördagens jullöpning med bröderna, oj hur skulle det gå med styrke-tränings-bakis-skakiga ben..?

Klockan 11 prick skulle vi träffas vid kiosken i Lotorp, för att därifrån springa vägen hem till mor och far. Det är 12 km småvägar och väl framme skulle det bli mammas finska julbord och julmys med min släkt. Vi är fyra syskon (jag är yngst och har tre storabröder) med familjer och så mor och far - huset fullt alltså.

Det visade sig att vi blev 2 av 4 syskon som kom till start. Jahapp, dåså, bara att dra upp kragen - det blåste halv storm (motvind såklart) och regn/snöblasket piskade neråt och från sidorna och överallt. Försökte mana på mina superstela lår att börja röra på sig. Tungt tungt tungt från steg ett och hela vägen, bara att bita ihop och köra, var mantrat från start. Det gick väl sådär att hänga med Jorma, som ändå tog hänsyn till lillsyrran hela tiden. Vi körde på i 5-tempo, som jag borde hänga med i - fast idag fick jag kämpa rejält (och Jorma lufsade lätt lätt lätt). Efter 7 tappra kilometrar för mig, och lugna dito för Jorma, kom vi så till "lilla vägen". Här ville vi båda skilja på oss. Jorma drog upp tempot till 4-fart sista 5km, själv försökte jag mest ta mig framåt överhuvudtaget i 5:40-fart sista biten...

Åååh vad det var skönt denna gång att se huset och veta att nu var det gjort. Nu väntade en dusch och sedan bara trevligheter och god mat resten av dagen. jag som brukar gilla att springa, tyckte nog mest att dagens pass var en pina. Eller som Jorma sa efteråt, "det kunde ju varit värre - vi fick ju medvind sista 300meterna idag;)" Men jag bangade inte, som en del andra... hi hi

Lucia-träning på Söder

2011-12-16T15:10:00.000+01:00

Foto privat: Sirpa och Lona redo för att glittra på Söderns gator, lite suddig bild..

Foto privat: Gylle, Peo och Maria minglar på BIM före träningen

Foto privat: Stolt nybliven pappa Rubin visar Petra bilder på guldklimpen..?

Foto privat: Snyggaste Lucian Linda laddar för att leda det låånga luciatåget (105st!!) av glada löpare ikväll

Heltiska dagar såhär nära jul, både med jobb o privat. Hoppsan har inte skrivit här på ett tag...

Några korta rader om ett annorlunda Lucia-firande:

Runnings Sweden och Studenterna hade gemensam träff på BIM (Bodies in Motion) ikväll. Före träningen var det lite mingel, kramande, pratande osv. Runner Store och Martin var där för att sälja löparkläder till Luciapriser, Silva fanns på plats för att sälja pannlampor och så alla dessa löpare. Någon räknade till 105 st!!

Först en samling där kvällens pass gicks igenom, det fanns flera varianter på intervaller att välja på ikväll: Långa eller längre intervaller ;) Själv skulle jag tillsammans med Catti ta hand om gruppen som springer milen på ca 48min. Vi skulle köra 8 x 1000m över Årstabron på Söder, med 60s vila.

Gemensam uppvärmning med Lucia-Linda längs fram i ledet. Annars fanns där en och annan tomte, många glittriga tärnor, eller övriga nissar med pannlampor i tåget... Att värma upp gemensamt 105 personer, är inte helt lätt, men det funkade! Tror nog att en och annan flanör hajade till när vi "dundrade förbi".

Hade känt mig lite konstig redan innan passet, men kände nu att kroppen inte alls var pigg idag :(. Kan tilläggas att även om vi hade trevligt i gänget och gemenskapen, så var inte vädret så speciellt mysigt kvällen till ära: blåste halv storm och regnet pissade ner!

Lite löpskolning och iväg i resp grupp. Catti och jag skulle dra i ca 4:45-fart var tanken. Men redan efter 2 steg på bron, förstod vi nog alla att tiderna ikväll skulle bli lite hur som. Motvind bortåt, jag menar MOTVIND. Så det var mer att gå på känsla och ansträngning hos gruppen.

Jag kände direkt att nej detta var inte min kväll. Magen kändes i uppror, hela kroppen skrek nej nej nej redan efter den första. Men jag bet ihop, la mig sist i ledet och tänkte peppa dem som kanske behöver det mest (de som inte är längst fram och krigar). Ja ni förstår säkert att den andra gick bra mycket snabbare i medvinden :) Samma korta vila och 2 nya tusingar.

Sen tog jag en paus (bestämde kroppen) och smög mig in bland träden och buskarna för att helt enkelt vomera lite (går inte att skriva det på nåt trevligare sätt, sorry). Kändes genast lite bättre, hade visst ätit nåt jag inte tålde..? Men då var ju gänget redan långt borta, så jag fick vänta till tusing nr 7+8 för att åter vara med tåget.

Jag är imponerad över hur alla kämpade och slet i denna vind! Grymt bra jobbat :)

Tillbaka på BIM efter nedjoggen, så bjöds det på glögg, pepparkaka mm. Gissa om jag hoppade över det?

2011-12-10T23:34:00.000+01:00

Foto privat: Club Running Sweden ska snart ge sig iväg på dagens långpass

Foto privat: Duktiga, kompetenta och gulklädda RS-ledare
(Malin till vänster, Mia i förgrunden och Lona till höger)

Helg betyder ju långpass för många löpare. Idag hade Peter dirigerat oss genom Hagaparken till Solna och förbi mitt hus, "min" väg via Huvudsta ner till vattnet, Pampas och över bron mot Kristineberg och så småningom över Tranebergsbron. Vändning efter 60min och tillbaka samma väg.

Själv hakade jag på Malins grupp idag. Eftersom jag får vara lite ekonomisk med mina löppass (pga rehabperiod), både när det gäller fart och längd, så hade jag räknat ut att jag kunde hänga på i 90min med gruppen och "hoppa av tåget" hemma i Solna på hemvägen. Ett perfekt upplägg för mig, fick mina 16km men tillsammans med goa löparvänner! På hemvägen hade jag åter sällskap med härliga Tessan - tack för bra pratstund!

Ser redan fram emot tisdag då vi ska springa Lucia-träning med Running Sweden, BIM, Studenterna och IF Linnea! Se upp på gatorna på Söder på tisdagkväll, då ett stoooort sällskap kommer att lysa upp - iklädda pannlampor! Häng med du också - start 18:00 från BIM vid Slussen. Öppen träning för alla!

Just do it!

2011-12-09T19:24:00.001+01:00

Idag fick jag ta till NLP-knep för att göra det jag brukar säga åt mina klienter att göra. Att programera sig till framgång. Att bestämma sig i förväg för att träna oavsett väder, humör eller vilja. Att förlita sig på enbart vilja funkar inte i längden. Den kommer att svika dig en dag.

Idag var just precis en sån dag för mig. Inte helt vanligt, men idag ville jag inte springa och framförallt inte tröskelpass som stod på schemat. Eller ja passet var egentligen igår tillsammans med CRS, och det hade ju varit kalas att springa ihop med andra. Men se igår var jag upptagen av festligheter och lite julfirande på jobbet. Så trökelpasset fick anstå till idag.

Det regnade, slaskade, blåste iskall nordanvind och dessutom var det halt visade det sig, buhuu ville inte alls. Hade bestämt med mig själv att jag skulle göra't på lunchen i dagsljus. Hade lagt fram kläder (jobbade hemifrån idag), laddat Garmin och ställt löparskorna strategiskt i snubbelbana i hallen...

Men drabbades av akut latmasksyndrom. Nä nä nä, vill inte köra tröskel idag. Så jag tog till ett hemligt vapen mot mig själv. Jag använde mig av de sociala medierna, dvs skrev en statusrad på FB om att jag skulle trotsa mig själv o ge mig ut...trots väder, kyla och vind.

Och så fick det bli. Snörde på mig skorna samtidigt som jag inom mig "såg" hur jag swichade fram mina trösklar och kom hem nöjd och lycklig. Jag frammanade redan känslan av tillfredställelsen som skulle infinna sig efter. Japp ut i rusket. Uppvärmning 4km, sen var det 2-3 x 10min i tröskeltempo. Redan på uppvärmningen insåg jag att tempot inte skulle bli så bra idag, pga halkan och slasket, utan jag skulle gå på känsla!

Nollade Garmin och iväg på första tröskeln. Oj lite för snabbt i början, hittade snart rätt tempo och känsla. Fokuserade på just precis den här tröskeln, allt annat förvann ur tankarna, inget före eller efter, bara nu. Jag tänker mig att jag lägger alla - just då oviktiga - tankar i en låda brevid, som jag sen kan plocka tillbaka när jag är klar med det jag just då fokuserar på (en typisk NLP-grej). Känslan av gloppetigloppet i skorna (dyngsura efter första km uppvärmning), hmm iskalla fötter och tår. Äh, upp med hållningen, tänk teknik Sirpa. Första km avklarad. Detta går lätt och bra. Tryck på lite nu. Nånstans här gjorde jag en tankevurpa, fick för mig att jag skulle springa 2km, så när Garmin visade 1.95km sisådär, insåg jag mitt misstag. Vänta nu, jag ska springa 10min, inte 2km!!! Hade bara kört 9min, oj oj oj vad lååång den sista minuten kändes. Som en eeeevighet. Äntligen, äntligen, äntligen: 10min prick.

Vila 60sek och iväg igen. Denna gång runt den andra sjön (nyss rundade jag Lötsjön och den andra heter något på R??). Insåg att det varit ett dåligt beslut, här var halkan ännu värre. Kände hur jag spände vristerna i nedslaget. Konstig teknik, konstigt steg... Urk, men jag vet att rundan är knappt 2km, så jag visste mentalt att jag ska tillbaka till start och lite till. Så bara att köra på. Kör kör kör Sirpa. Första halvan avklarad, du klarar det. Fokuserade på utandningen.

En kraftig och smart utandning skapar bästa förutsättningar för en större och syrerikare inandning. Så tänker jag iaf. Mer syre per ansträngning liksom, eftersom inandningen styrs av "vakumet" som bildas av utandningen. Så för att kunna påverka inandningen, måste man ändra sin utandning, trycka ut mer, när det känns som man redan andats ut "allt". Ju mer du kan trycka ut i din utandning, desto mer luft sugs in vid nästa inandning ungefär...

Klar! 10min. Stannade klockan och kände mig nöjd för idag. Alltså dumt att riskera fler skador pga halkan. Jag är nöjd att jag sprang 2 st, det stod ju 2-3st...? Eller? Promenerade en bit, för att få ner pulsen. Och insåg att benen inte alls styrde in på hemvägen, utan strax var jag vid starten av första tröskeln. Benen vill ha en till! Jahapp! Inte är jag svårövertalad, så jag gav mig iväg. Denna gång visste jag ju exakt var de allra halaste partierna, djupaste vattenpölarna och var värsta motvinden fanns. Var mer förberedd. Jahapp första halvan avklarad, började dock kännas i kroppen att den var lite matt nu. Fick börja med mental övertalning. Jag är trött jag kan lägga ner nu - nehej du älskar det här Sirpa, du är stark och blir ännu starkare av att ha fullföljt hela vägen! Kom igeeen!

Kom fram till punkten där jag blivit snopen på förra varvet, dvs 2km-punkten. Bara en minut kvar Sirpa! Enbart 1minut att springa-jippii! Lite till, du orkar, hela vägen..ända in i mååål! Yeah! Vilken skön känsla! Jag vann mot mig själv, mot min inre latmask. Väl hemma efter nedjogg, insåg jag att jag fick ta av skorna utanför dörren, och allt annat precis innanför dörren he he. Dyngsur utifrån och in på bara adam.och.eva.dräkten liksom. Skorna kunde jag senare hälla ur...

Hur hittar du träningsmotivationen de där tuffare dagarna när allt känns jobbigt?

Transportlöpning med TräningsvärksTunga ben

2011-12-07T14:50:00.002+01:00

Hej onsdag!

Upptäckte genast på morgonen idag att kroppen fått sig en rejäl genomkörare igår på gymet. Körde nämligen tung bestyrka igår - det var lääänge sen sist: Knäböj (hade drygt hälften av vikterna jag hade förra våren *ler*), benpress, legcurl 4x8 av varje, samt bål). Det stavas Träningsvärk Grande. Stela, blytunga ben släpade kroppen upp ur sängen och genom morgonrutinerna.

Började dagen med PT-kunder på gymet. En av dem skulle få köra ett lite tuffare benpass idag. Hi hi jag hade svårigheter att ens visa henne övningarna. men det är bara att bita ihop och "görat". Passade på att visa henne hur hon själv strechar igenom benen efteråt (annars gör jag det oftast "åt mina klienter", så de känner sig lite ompysslade i slutet av passet). Men nu körde vi alltså parallellt, och därmed fick jag själv en bra stretch ;)

Det behövde jag, för härnäst skulle jag hålla Zumba-klass på lunchen. En liten liten grupp idag, börjar märkas att det lackar mot jul... Och eftersom alla var "gamla bekanta" ansikten, som varit med många gånger tidigare, så bestämde jag mig för att köra ett nytt och mer intensivt upplägg. Lät musiken bara rulla låt efter låt utan stopp. I vanliga fall visar jag några steg från kommande låt, så de ska ha lättare att följa med i koreografin. men inte idag alltså. Utan vi körde på! Vi svettades, pustade och skakade rumpa så det stod härliga till!! Vi kände pur energi, ren glädje och blodet rusade i ådrona, hjärtat bankade och benen och fötterna dansade steg efter steg, höftena rullade och skakade... Underbart!

Efter passet sprang jag hem för att äta en sen lunch och jobba lite ekonomi före nästa uppdrag. Ner med allt i ryggan och på med löpkläderna. Halt, halt, halt idag! Sprang med mina tunga, tröga, stela ben. Kändes som en evighet, fast det tog knappa 45min (8km inkl 8x100m stegringslopp). Nu laddar jag för att springa lite mer med kunder - tjohoo benen! Dags att vakna till!! Nu kör vi :D

Ooops! slog jag för hårt?

2011-12-06T22:50:00.000+01:00

Oj oj aj!
Idag hade jag ännu en kul jobbdag fylld med PT-kunder på två ställen och 2 klasser på Actic. Körde styrka med mina seniorer på förmiddagen. Passade på själv att utföra övningarna då de är så duktiga numera, så det är sällan jag behöver rätta dem. Däremot peppar jag dem så klart. Och som de kämpade och svettades - underbart! Flera sa idag att de känner sig tryggare med balansen ute i halkan nu, efter all vår balansträning :)

Sen körde jag boxpass på lunchen. Tufft från början till slut - älskart!! Det sista jag brukar låta dem göra är "ringen", det är 30sek-intervaller utan vila (så egentligen inte intervall, utan bara övningsbyte var 30:e sekund;)). Då de var 19st och en saknade "partner" så var jag själv med och höll mitsar (=standard). Men när sista omgången av ringen skulle börja, så skrek de åt mig att visa dem hur det "ska se ut när man kör för fullt" och ja ni kanske känner mig (lättlurad..? njae, men har svårt att motstå en utmaning? Japp!) Jag är ju tävlingsmänniska till 100%. Minst. Så ok, jag kör själv (hörde jag mig säga i microfonen) Give it to me baby!
Fast tyckte inte att jag "hann" ta på mig handskar, utan körde utan he he...

Och ja fotona säger väl allt - jag slog hårt (och fel, då det är 2-3 knogen som ska gå i mitsen egentligen)...
Man lär så länge man lever, eller inte..?

Nu sova och ladda för lite med träning imorn, t ex: Zumba kl 11:30 på Actic Elite - välkommen!

Tillbaka till Portugal via Spring!

2011-12-04T23:17:00.001+01:00

Om du inte brukar se Spring! Web-TV, så ska du göra det nu! I avsnitt 7 får man följa med på olika resor med träning/tävling som gemensam nämnare. Få inspiration! Få tips för att planera din nästa träningsresa eller bara dröm dig bort en stund från kyla, regn och blåst.

Filmsnuttarna från Springtime Trainingcamp i Portugal är inspelade just den veckan vi på Running Sweden är med som ledare. Du kan se mig instruera löpteknik, jag får äran att ledsaga Kalle springa sitt livs första mil på bergspasset, Mia kör löpskolning osv. Åh vilken kul vecka detta var - kul att få drömma sig tillbaka till alla härliga människor, till morgonjoggen på stranden, till värmen och solen...

Klicka på länken och följ med du också:

http://beta.marathon.se/webb-tv/spring/hela-avsnitt/resespecial-hösten-2011

Är dans lika kul som löpning?

2011-11-30T20:14:00.000+01:00

Foto privat: på väg till dagens lunchklass i Zumba

Vissa dagar är bättre än andra, skrev någon på FB härom dagen. Jag har många sådana dagar. Idag var definitivt ännu en sådan. En härlig dag som började med att jag fick sovmorgon till 9!!! Vaknade utsövd och lycklig, drog upp rullgardinen och DÄR var den: SOLEN! Som hälsade mig: "God Morgon! Idag Är En Underbar Dag - Börja Njut Av Varje Sekund Här Och Nu!!!"

Foto privat: en hemsk bild, men nåt kul ska väl ni läsare ha? Bjussar på den...
Notera mina snygga Zumba-byxor ;-)

Och så har dagen fortsatt. Och som jag har njutit! Hade lunchklass med Zumba. Det gick så bra, glada människor (bara tjejer - var är alla dansanta killar i Stockholm??), underbar (min) latinomusik och skön avslappnad kropp. Vissa dagar bara finns alla stegen i kroppen. Hade tre nya med på klassen - och alla kom fram efteråt och var lyckliga (och genomsvettiga)... Det är precis DET som är så enormt härligt med just Zumba. Att folk liksom inte vill gå därifrån när klassen är slut. Efter andra klasser så förvinner de bara med ett hejdå. Här "hänger" de sig kvar för att prata lite - kul!

På eftermiddagen hade jag lite PT-kunder, PT-löp och löppass med PwC-gänget! Men det skriver jag kanske mer om en annan dag. Kom just ut ur duschen (efter de två löppassen) och nu ska jag äta (massor).

Foto privat: Blir väl snyggt till vardagsrummet..?

Just det, hittade detta gardintyg på lunchen också. Kommer bli finfint till vardagsrummet!

Tackelitack för denna härliga onsdag! Hur var din dag?

Egen Tough Tuesday idag

2011-11-29T21:30:00.000+01:00

Fick mail från Rubin igår med nytt träningsprogram, där han hade tagit bort TT för mig några veckor framåt då de just nu är backintervaller. Och min kropp gillar inte backintervaller. Får lätt kramp i vaderna (pga hälsenan). Det är inte helt lätt att springa backar utan att engagera vaderna...

Så jag hade ett distanspass på schemat idag. Men min dag var full av jobb idag. Pass och PT-kunder hela dagen fram till 17. Och då ville jag inte åka hem för att ge mig iväg ut själv i mörkret. Men som tur är löste det sig ändå. Jag fick en lite längre lunchlucka. Med 90 min på mig hann jag blixtsnabbt byta om till träningskläder, på med MP3n med dunka dunka i öronen och upp på löpbandet. (gillar inte löpband..än. Men jag jobbar på det. Vi har ju snart vinter, och en del kvalitetspass kommer att vara innomhus pga kyla och halka. Så jag ska återigen öva på att gilla löpband mer och mer..)

8km med lite korta intervaller i mitten, snabbdusch och snabbpromenad från Actic till Running Sweden. Som tur var hade jag med mig matlåda, för jag hade endast 10 min kvar innan nästa klient. Så tack Helena, för att du skrev om lunchlöpning häromdagen, för nu passade jag på att härma ditt upplägg. Och jag hann, och kunde komma hem tidigt till familjen. Glad och nöjd - en hel kväll hemma på en tisdag :-) Det var ett tag sen sist!

Zumba, saffran och adventsmys

2011-11-27T22:17:00.000+01:00

Foto: Steve Boedt, nöjda Zumba2-instruktörer

Foto privat: vi övar in nya zumbasteg

Foto privat, Steve i action

Foto privat, kursen var på Sats Hötorget

I lördags var jag (och ca 60 till) på vidareutbildning i Zumba med Steve Boedt. Vi skulle gå igenom grundsteg för 4 dansstilar, nämligen flamenco, magdans, samba och tango. Det blev i princip 5-6 timmar fysisk dans och nästan ingen teori. Alla är ju redan instruktörer, så nu skulle vi bara få tillfälle att öva öva öva! Grymt kul, rolig stämning och idel glada miner. Men jag måste erkänna att när vi 16:30 började nöta in tangostegen, så var inte längre hjärnan särskilt skarp längre ;-). Men jag hoppas att stegen finns där inne i minnet lagrade ändå, att tas fram vid tillfälle. Höjdpunkten var ändå första 90min på morgonen - när vi fick dansa ett helt pass med Steve, sk masterclass! En superlördag med sköna moves.

För övrigt har vi lyckats få till lite adventsmys här hemma,
sonen och jag omvandlade denna deg till...

mumsiga saffrandoftande lussekatter!!

Foto privat: dessutom är numera första gardinen uppe sen vi flyttade in 1/7. Bättre sent än aldrig...

Hoppas ni hade en skön 1:a advent!

Zumbafredag och Zumbalördag - en skakig o glittrig helg!!

2011-11-24T22:29:00.000+01:00

Filmklippet är lånat av Zumbatwinz

Längtar till i morgon! Ska på Zumba-party på Söder med några härliga tjejer ! Inte nog med det, på lördag blir det också Zumba hela dagen - ska på vidareutbildning nämligen. Tror mina höfter kommer gilla denna helg, att få skaka loss ordentligt! Häng med du också! Sugen? Läs mer här. Återkommer med rapport...

Ego-pass, tacksamhet och hopp!

2011-11-23T22:30:00.001+01:00

Alltså vilken höst vi har! Helt fantastiskt vad varmt det är fortfarande, med första advent om några dagar! Alla vi löparnördar är ju så klart lyckliga över detta - barmark och skapligt varmt - Yeah! Vill dela med mig av mina tre höjdpunkter idag - är så tacksam för att jag får göra så mycket roligt - och dessutom få betalt för att göra det! Lite crazy faktiskt:

Dagens lunchpass på Actic - Zumban gick precis så bra som det kan gå när jag är avslappnad och närvarande. Sån härlig stämning, idel leende deltagare och energisk rumpskakande till min favoritmusik - kan det bli bättre? Nu har ju jag fördelen med att det är jag som har valt mina favvolåtar, gjort min egen koreografi - och sen får jag dela det med alla andra! För om jag älskar musiken och movesen - så gör ju dem det också...

Sen lyckades jag få till ett kort egopass mellan PT-klienter och tredje höjdpunkten för dagen. Jag passade på att göra en Snorkkis, sprang alltså från punkt A till punkt B. Hade nämligen hunnit hem en snabbis för att träffa barnen och byta om inför kvällens aktiviteter. Laddad med pannlampa, hopknölad dunjacka i ryggsäcken (till att ha på mig efter löpning) och leendet på läpparna (sen zumban) stack jag iväg från Solna för att möta alla nybörjar-komigångjoggare på PwC. Med en liten extraknorr på slutet så blir dena sväng 6km. Aha - tänkte jag när jag rullade på nerför första backen från mitt hus - idag är det en bra dag för löpning. Benen kändes riktigt pigga och lätta. Jag värmer upp en km och sen kör jag på lite. På KÄNSLA, inte kolla klockan - bara njutspringa. Ge tillbaka till kroppen för att den är så stark och hänger med mig på alla jobbpass, upptåg och livet i stort. Japp, en tacka-kroppen-löpning! Och vilket skönt pass det blev sen! När jag bromsade in, så kunde jag inte låta bli att kolla av garmin. Oj snitta 4:30-tempo - bara så där. Och så lätt det hade gått, bra flyt och mycket mer att ge. Ja det är ju inte som blixten precis, men för att vara jag just nu = happy känsla! Tack kroppen! Jag ser ljusglimtar i änden av tunneln - nu orkar jag med lite fler rehabtimmar...

Så det var inte alls svårt att fortsätta vara glad och peppende, när jag så mötte mina härliga jag-vill-också-kunna-orka-springa-tjejer vid PwC. En perfekt avslutning på denna sköna onsdag! Kommer att somna med ett varmt hjärta och med tankar av tacksamhet ikväll! Vad är du tacksam för idag?

Vad jag gör som PT på Running Sweden?

2011-11-23T15:48:00.001+01:00

NeoTraining för rehab, prehab och prestation

Genom nervanpassad styrke och kontrollträning hjälper jag klienter att träna bort sina svagheter och obalanser, att bli stark i sin kärna (maggördeln/höfter/skuldror/nacke) och därmed kan klienten ta sin vanliga träning, t ex löpning till nästa nivå.

NeoTraining är baserat på neurodynamik (nervsystemets mekanik och fysiologi) och används med syfte att bland annat reducera smärta, öka kontroll och bibehålla/öka rörlighet. Vi undviker att provocera nervsystemet, vi stimulerar nervsystemet (för bättre cirkulation, rörlighet, proprioception = ledsinne), vi tränar funktion (inte specifika muskler), vi jobbar med korrekt hållning i alla positioner och återinlär korrekt motorik och andning.

Vi jobbar för att klienten ska ha en rörlig och stark ryggrad - för först då kan alla nerver som urspringer ur ryggraden fungera optimalt. Välmående och välfungerande nerver styr kroppens muskler och organ på bästa sätt. När man är stark (och i balans) i sin kärna, blir man ännu starkare ute i kroppen!

Vi tränar med Redcord, bollar, kettlebells och många andra redskap. Jag skräddarsyr träningen efter klientens förutsättningar och mål. Vi lägger tillsammans upp en plan för hur just den personen uppnår Dina mål.

Rehab

Prehab

Prestation

Så oavsett om man vill tillbaka från skador - eller "bara" stärka sina svagheter (och tro mig - ALLA har svagheter ) så kan vi på Running Sweden hjälpa dig framåt! För mer info ring 0709-600222 eller läs mer här.

En vanlig tisdag

2011-11-15T23:00:00.000+01:00

Hej!

Några korta rader, är trött och ska snart krypa ner under täcket nämligen... Haft en superhärlig start på denna vecka! Tisdagarna är mina längsta dagar just nu, börjar 8:30 med första PT-kunden på Actic, kör seniorpass med mitt fantastiska gäng av 60+ som alltid är så taggade och glada (helt underbart att få träna dem!), sen blir det ofta ett boxpass på lunchen (45min explosion ;-)), mer PT, lunch inkl förflyttning till Running Sweden, fler PT:sar och avslutar med Tough Tuesday med Club Running Sweden. Och är hemma innanför dörren strax före nio. Pussar på mina barn och sen snabbt få i mig MAT!

Idag på em hade jag dessutom en lucka, så då hann jag med lite egen träning. Jag kör rehabträning själv, med fokus såklart på min vänstra vad och fot. Drog ju av hälsenan för några år sen, syddes ihop, och nu ska det bli starkare än nånsin och löpduglig. Sådetså! Jobbar just nu med det som mina kunder ofta får träna, nämligen inre stabilitet, små långsamma övningar med mycket fokus. Jobba långsamt, kontrollerat, länge och ja (kan inte hjälpa) lite tråkigt... Jag älskar ju att få kötta på och få mjölksyra upp till öronen och gärna nästa svimma och spy efter ett bra pass;-) Det är INTE sån träning jag fokuserar på just nu alltså. Långsamt, lätt och länge...

Men det ger resultat. Känner att jag börjar bli starkare, att foten sakta sakta börjar byggas upp, att det händer massor i underbenet, blir mer rörlig, börjar väcka muskler som legat i koma under några år... hittar rumpan (glut max), djupa ryggen (inte helt där än på höger sida, med på väg), övar på att gå upp och ner i trappor korrekt. Vet du hur man SKA gå upp i en trappa? Långsamt långsamt börjar kroppen våga belasta vänster fot och ben mer och mer. Har tydligen mest haft tyngden på starka och hela högerbenet...

Hmm tur det finns utvecklingsmöjligheter, som jag brukar säga till mina kunder. För livet vore ju tråkigt om man var helt perfekt. Perfect is boring...

Och så för att inte helt bli galen avslutade jag med ett antal djupa knäböj med hopp, med en 12kg bulgarian bag på axlarna - så skönt. Bara för att jag kan! Hoppsan, ja just det, skulle ju leda ett glatt och snabbt gäng tjejer och killar på lite intervaller efter.. ojdå. Men det gick ändå bra (knäböjen känner jag nog mer av imorgon;-))

Så Tough Tuesday. Abbe och jag fick äran att coacha en grym grupp idag. Vi värmde upp 3km, löpskolning och stegringslopp, 10 x 400m i 4:15-4:30´-fart med kort vila (45s) samt direkt efter en tröskel på 2km i 4:45´(Abbe) och 5:00´(Sirpa). Fast mina tjejer hade bråttom bråttom mot slutet, så vi landade på 9:45 på 2 km, och då gick första på 4:58 precis enligt planen... Så andra km gick ju lite snabbare.. Alla kämpade, var dessutom glada, och tuffade på i mörkret... När vi joggade ner så kom vi på att vi faktiska gjort 12km med 6km kvalitet idag - inte så illa..!!! Sov gott!

Foto privat: Återhämtningsmat efter en lång dag fylld med träning. Man tager vad man orkar fixa när man kommer hem trött och hungrig: havregrynsgröt med sojamjölk o skivad banan och stor kopp Chai-thé - gott och snabblagat :-)

Allt om hälsan - mässa

2011-11-13T20:54:00.002+01:00

Foto privat: Ett testpass med bulgarian bags hos Spartans "lekhörna"

Mässan är kul för man möter människor man känner och kan testa lite nyheter, nya träningsredskap osv. Men annars är det nog mest skräp, mycket piller, mycket krämer och kosmetika och mycket saker som inte hör hemma på en hälsomässa (om du frågar mig). Några få gym fanns representerade, tex BIM, Actic, Spartan... Var är alla andra? Lite olika hälsoutbildningar var representerade. Intressanta föreläsningar fanns på agendan. Eftersom min sista klient på torsdagen bokade av, så hann jag till mässan då - perfekt em-nöje!

Hur tränar man med två höftproteser?

2011-11-11T15:24:00.001+01:00

Jag har förmånen att träffa många olika sorters människor som Personlig Tränare på Running Sweden - det är en av de mest inpirerande och spännande aspekterna av mitt jobb!!! Många är så klart duktiga löpare/idrottare som vill komma vidare i sin träning. Men framförallt träffar jag människor som har eller har haft skador av olika slag. Och som nu vill stärka upp svagheter i kroppen, bli hela och funktionella igen! Tänk vad människokroppen är spännande och häftig. Träffade en ny klient häromdagen, som fått båda höftkulorna utbytta för några år sedan. Klienten har en reumatisk sjukdom som gjort orginalen totalt utslitna. Två tuffa operationer senare har hon en hel del besvär i form av smärta (så klart) men också invanda begränsningar i sitt rörelsemönster.

Smärta är en komponent som påverkar oss på flera sätt. Både direkt och indirekt. Pga smärta utför vi inte vissa "naturliga" rörelser (möster A), vilket innebär att vi kompenserar med andra muskler och andra kanske onaturliga rörelsemönster (mönster B). När den akuta smärtan avtagit, så sitter ofta rörelsemönstret (B) kvar inprogramerat i vår hjärna. Så vi fortsätter på den nya inprogrammerade vägen (B) även om vi nu kanske egentligen skulle kuna gå tillbaka till det naturliga rörelsemönstret (A). Varför blir det så?

Jo dels så är det nu en vana. Ni vet ju hur utmanande det kan vara att bryta vanor och ändra dem. Det kräver medvetenhet under en längre period, kanske under en månads tid. Då vi omprogrammerar kroppen (via hjärnan så klart) att åter röra sig på sätt A istället för sätt B. Dels är det RÄDSLAN för smärta (gammal eller ny) som gör att vi fortsätter att använda oss av mönster B eftersom den känns säker. Så både själva smärtan med också rädsla för smärta påverkar oss. Och ofta förväxlar vi även rädslan med reell smärta!

Så nu ska vi under en tid öva in nygamla mönster och hitta modet att våga lita på kroppen igen! Inte så lätt som det låter, men det går absolut! Vi ska dels öva på att lära kroppen att stabilisera höfterna så inte de stora starka ytliga musklerna ska behöva jobba övertid. Men även få igång tex rumpan (som blivit uppskuren på båda sidor och idag är "död"). Så klienten ska kunna gå uppför sin trappa hemma på ett smidigare sätt, så att hon ska kunna hitta balans att stå på ett ben igen osv. Saker som du och jag kanske tar för givna?

Jag älskar den här delen av mitt jobb! Att se hoppet tändas i ögonen på någon. Att se någon ta små små steg framåt. Att se progression, utveckling och nya möjligheter. Eller som min kära kollega Katarina Woxnerud brukar säga: "det är inte svårt eller omöjligt, det är bara ovant!"

Vad har du i ditt liv som ännu är ovant?

Foto från webben: dansa Zumba med eller utan höftprotes? Utmanande för många..? Våga testa!

Zumba hela dan lång!

2011-11-09T16:10:00.000+01:00

Foto lånat från FB: Tanya Beardsley från USA får ca 400 svenska Zumba-instruktörer att skaka loss!

Foto privat: En hel söndag av Zumba-inspiration, här en liten frukt & dricka-paus

Foto privat: Bland ljuskronorna på Berns Salonger

Foto privat

I söndags var jag på inspirationedag med övriga zumba-instruktörer i Sverige - så himla kuuuul! Bra musik, bra instruktörer, härlig stämning - lite rockkonsert-känsla!! Ca 400 zumbainstruktörer som dansade dansade dansade...

Upprymd, full av glädjepirr, energiladdad och fysiskt ganska trött kom jag så hem för att ramla i soffan. Jag fortsätta att le och känna mig nöjd med denna fantastiska helg! På lördagen långpass med Running Sweden och därefter möte med alla ledare och söndagen då med zumba från 9:30-16:30. Vad gjorde du i helgen?

Kul Tough Tuesday i novembermörkret

2011-11-03T11:28:00.000+01:00

Foto lånad av Running Sweden

På tisdagskvällen fick jag äran att farthålla ett gäng grymma tjejer på Running Swedens intervaller. Johanna, Cissi, Anna, Anneli, Sanna och Isabella (skäms på mig om jag glömde någon..) och så härliga Catti o jag själv bildade detta team. Catti skrek instruktioner om teknik och höll allmänt koll på oss, och jag höll jämn fart - teamwork så det stänker om det.

Höstmörkret är över oss nu i november, så vi ledare hade pannlampor på oss (så snygga vi var...not). Dessutom bländar man den man pratar med, så det är en viss finess att lära sig för hur man ska agera med pannlampa på huvet (läs: lägg handen över lampan när du pratar med någon för att undvika att blända personen mittemot dig). Däremot var detta en ovanligt varm höstkväll, så vi fick skala av oss kläder vareftersom vi sprang. Vi intog startplatsen av Premiärmilen och körde våra intervaller på denna skapligt upplysta väg. Kvällens pass såg ut såhär: 3 x (10x30s med 30s vila, sedan 1km tröskel) därefter 90s vila innan nästa set/omgång.

Deltagarna i vår grupp hade gjort runt 50min på milen, så jag höll 4:30isch-fart på 30-sekundarna för att sen sikta på strax under 5min på tusingarna. Alla lyckade hålla farten hela passet igenom. Tusingarna slutade på 4:55, 4:57 och 4:47. Helt enligt plan, nja på sista tusingen var några av tjejerna ruskigt hungriga - så farten ökade lite där;-) Eftersom Catti var med och höll "rätt" tempo in i mål, så unnade jag mig att låta Anna och Isabella dra på mot slutet. De hade så mycket fart kvar i benen o var starka. Yeah! Vilket gäng grymma tjejer! Och Sanna som var med för första gången verkade också hon nöjd med sitt första CRS-pass - hoppas du blir stammis. Lyckliga, nöjda och småhungriga joggade vi tillbaka till PF för gemensam stretch och välförtjänt dusch.

Vi ses nästa tisdag! Kl 18:00 från Planet Fitness - häng med du också!

Trött morgonrunda i Söderköping

2011-10-30T15:08:00.000+01:00

Foto privat, taget längs Strömmen i Norrköping vid ett tidigare tillfälle

Foto privat, nu är hösten här på riktigt!

I fredags åkte jag med barnen tillbaka till Söderköping för att träffa kompisar (barnen) och bror Jorma med familj. Jormas stora dotter Erica hade 7årskalas på lördagen - och det måste ju firas.

På fredagkvällen lämnade jag av Lisa o Marcus hos resp. kompis där de skulle sova över, och sedan åkte jag själv till Jorma o Mia. Efter en trevlig middag med tillhörande vin, var jag sådär lagom fredagstrött och gick och la mig tidigt i gästrummet.

På morgonen stack Jorma och jag iväg på en runda längs Göta Kanal, mot Tegelbrukets sluss. Vi svischa iväg i bra fart första kilometrarna (jag hade inte ätit något innan, utan klädde på mig direkt och körde på). Plötsligt vaknade kroppens signalsystem, och jag kände att jag var supertrött. Bara sådär, trött, trött, trött och kroppen villen inte alls springa vidare. Jag sa detta till brorsan, och sa att han kunde springa i förväg, så tog jag en kortare väg hemåt. Äsch, tyckte han, vi går en bit och sen kör vi igen i min fart. Och så gjorde vi, det blev en lufsrunda bort till Tegelbruket och tillbaka till E4 och sen hemåt. Totalt knappa 10km.

Alltså, det är helt ok att ha usla träningsdagar också. Tänk om allt alltid flöt på, då skulle det väl bli tråkigt och enahanda väl..? Hmmm. Det blev iaf en trevlig em med familj och vänner!

Höstträning

2011-10-27T19:39:00.000+02:00

Då är snart denna arbetsvecka också upplevd och passerad. Nästa vecka har barnen höstlov, och då skall vi dessutom ställa om klockorna. Höst, småkallt, regnigt och blåsigt. Inte alltid så lätt att komma iväg på löprundan. Iallafall inte om man har för vana att känna efter om jag verkligen vill detta.

Så hur ska man göra för att komma iväg? Ett bra sätt är att ha träningen inbokad med en kompis eller ett sällskap. Att inte tänka-efter-före utan bara på med kläderna direkt när du kommit hem och bara sticka iväg. Eller kanske kan man hinna springa en sväng under lunchen när det fortfarande är ljust?

Själv hade jag en ovanligt stillsam onsdag igår. Hade en förmiddag vid datorn, gjorde träningsprogram åt kunder, fakturerade och svarade på mail. Sedan gick jag en extra lång sväng bort till bussen ( för att njuta av den friska krispiga luften) som tog mig till Actic. Jag går av vid Torsplan och får även där en lite kort promenad. Perfekt! Väl på gymet var det bara att byta om och ladda för att ha Zumba-pass. Hade 4 helt nya med på klassen, så då får jag litegrann anpassa koreografin. Inte köra alla snurrar, vändningar osv, utan göra det lite mer "basic". Så de känner att "visst det finns iallafall hopp om att kunna hänga med".

De var iaf grymt taggade och duktiga! Vet inte vem som svettades mest..? Vem sa att man inte blir svettig av att dansa! Det blir man, och ännu mer så om man kör lite mer "basic" för då kan man verkligen ta iiii. Efter passet, snabblunch, snabbdusch och ännu en skön promenad (med raska steg denna gång, pga tidsbrist. Men ville inte ta bussen) till vår redovisnings-Marie. Jag har själv skött vår redovisning såhär långt, men från nästa månad tar hon över. Sååå skönt! Så vi skulle prata om våra kommande rutiner och jag hade några frågor om gamla saker. Ett bra möte!

Sen hann jag hem till Solna en sväng för att säga hej till barnen och för att byta om till löpkläder. Nu skulle det springas med PwC. Men eftersom jag fått nybörjar-joggarna att ta hand om, så passade jag på att transportspringa dit. Så ner med alla prylar i ryggan (lindor o jackor till ledarna mm), sätta på mig så många reflex som möjligt och iväg. Det är ju så härligt att springa den vägen, längs vattnet i Karlbergskanalen. Tog en liten extrasväng över till Kungsholmensidan, för att mäta hur lång den rundan skulle bli till kvällen.

Tänk att jobba på ett företag, dit det kommer ett antal löpcoacher och möter upp efter jobbet för att få springa tillsammans!! Som dessutom inte bara ger dig möjligheten, utan även delar med sig av tekniktips, stegfrekvensprat, hållningsövningar, olika löppass, andningsteknik mm! Där skulle jag vilja jobba! Om jag inte redan hade det perfekta jobbet;-)

Vi delar in dem i 6 grupper på passen: en nybörjarjogg, en joggrupp, en lättlöp, en löp, en intervall och dessutom stavgång. Så denna kväll fick jag med mig tre damer som så gärna ville börja springa, men inte visste om de skulle orka/kunna osv. För hur gör man egentligen? Och hur orkar man när man är ovan? Vi kom överens om att jogga 5min och gå 1min, jogga 5min osv. Väldigt lugnt och försiktigt, jag lyssnade av hur de andades mm, för att veta när vi behövde ta en lite längre paus, eller om vi kunde köra på en bit till. Vi gjorde små stopp för några teknikövningar, sen jogga vi en bit till. Sedan började vi prata om hälsenor och fotisättning. Och vi stannade för att de skulle få testa om det gick att hoppa utan att låta häsenan "fjädra upp" hoppet - gick inte så bra. Så nu vet iaf dessa damer varför man ska springa och sätta i framfoten, för att sedan sätta i hälen och fjädra upp till nästa steg. Mot slutet utmanade jag dem att springa uppför en lååång trappa - vilket de orkade galant! Sen pustade vi en stund för att ta sista rycket tillbaka till jobbet. Lyckliga och nöjda nybörjare - och en lycklig och grymt nöjd coach :-)

Foto privat: Här hämtar vi upp PwCarna för kvällens löppass

Hem tog jag dock tunnelbanan, för att komma snabbt hem till barnen. Tidigare på dagen hade jag handlat té, en favvosort (Yogi) och en ny sort (Chai), och efter duschen var det så gott att testa den nya sorten. Som genast blev en ny favvo. Prova!

Foto privat: Numera två favoriter, Yogi till v, och Chai till h

Funktionell Rörelsetränare - på utbildning med Katarina Woxnerud

2011-10-21T21:31:00.000+02:00

Foto privat: Jag gör knäböj i redcord, dvs fötterna är i rep 3cm över golvet,
liiiite instabilt och utmanande!

Jag är på kurs för tillfället, andra delen av Funktionell Rörelsetränare med inspirerande och grymt duktiga Katarina Woxnerud (som också är min trevliga PT-kollega på Running Sweden). Vi är ett gäng PTsar, en sjukgymnast och några löpcoacher på plats på Running Sweden/Access Rehab träningsstudio för vidareutbildning.

Vi lär oss bl a om våra tre muskellager, deras funktion, hur man kan testa deras funktion/icke funktion och hur man kan trigga igång de ickefungerande. Tänk att tex sidoplanka kan vara sjuuukt jobbig på knä! Ett nytt sätt att tänka, träna och trigga sovande muskler. Jag kan väl just nu sammanfatta, att efter förra helgen funderade jag på om kanske busschaufför vore en bra ny karriär. Idag känner jag att det nog ändå finns hopp som personlig tränare;-)

Är du själv personlig tränare eller liknande och är sugen på mer utbildning? Japp då är det denna kurs du ska gå! Kommer igen i mars. Läs mer på http://woxutbildning.se/

Sen hade vi lite fredagsbus/mys då vi testade lite olika utmaningar med div. redskap, bl a redcord, aquabag (med lite vatten i som skvalpa runt åt alla håll), bulgarian bag, kettlebells, bollar, pinnar mm. Här är lite smakprov på övningar vi gjorde:

Foto privat: Knäböj med aquabag - visst ser det enkelt ut? Det var det INTE!

Foto privat: Halo med 16kg Bulgarian Bag - full fokus

Foto privat: Katarina visar övningar på Frida

Foto privat, en utmaning för dagen: fötter på boll, händer i Redcord:
gör först armhävning och dra sedan bollen upp i peak...

Foto privat: ..precis såhär! Grymt kul och en bra utmaning :-)

Running Sweden goes Portugal - Springtime Travel

2011-10-10T21:12:00.002+02:00

Här kommer det utlovade inlägget om Trainingcamp Portugal. Jag beskriver veckan från Running Swedens synvinkel med fokus på löpning. Självklart bjöd veckan på massor av andra klasser såson yoga, zumba, cirkelfys, stretchklasser, crossfit, afro och mycket mycket mer (som jag tyvärr inte hann vara med på...). Så här kommer löparveckan i ord och bild:

Foto privat: En glad och laddad Sirpa före bergspasset, 30 grader och strålande sol varje dag!!

Två dagar före avresa till Portugal, fick jag frågan om jag kunde åka istället för Catti som fått förhinder. En vecka i solen med sjukt mycket löpning, massa kul pass att hålla och att träffa och umgås med 150 gäster - inget svårt beslut precis. David - min klippa - sa att jag självklart skulle ta chansen, han skulle rodda allt här hemma. (Tack David - du är bäst!)

Foto privat: Fabrice o Sirpa

På fredagen före avresa träffade vi tre RS-ledare (Mia, Fabrice och jag) Rubin för genomgång av veckan och vad som väntades av oss. Vem som skulle hålla i vilka pass osv. Fabrice lovade hämta upp mig hemma i Solna för gemensam bilfärd till Arlanda tidigt tidigt lördag morgon (jag hade ingen biljett ännu, eftersom det blev ett sent namnbyte, så jag behövde vara där i god tid).

Så efter en lite skakig bilfärd till Arlanda (någon försov sig, och det var inte jag...;)), incheckning i sista minuten, så klev vi så på SAS flight ner till Faro. Det blev en lugn utresa, men med några överraskande inslag, bl a varm lunch kl 08:00 på morgonen!!

Väl framme i Monto Gordo blev vi välkomnade av resten av tränarteamet med L-G Skoog i spetsen, lite "personalmöte" före gästernas välkomstmöte. En kort presentation av oss ledare och veckan och så var vi igång - nu skulle det tränas! Som en extra krydda var Spring där denna veckan för att filma (kommer att sändas i november - håll utkik!)

Foto privat: Ledarna samlar ihop alla löpare före em-pass: Peppe, Mia, Fabrice, Peter, Hasse, Lotta, Hasse och Martin...

För RS del var det fotstyrkepass med Mia först på schemat. Ute på plankan, på stranden i strålande sol - wow! Mia med sin kompetens, glädje och humor - fick alla att förstå hur viktigt det är att bygga upp styrka i sina fötter för att tåla all belastning, t ex löpning. Sen snabbt ombyte och samling för lägrets första löppass. Många var rastlösa efter timmarna på flyget, så här gick det undan, trots att Magnus påpekade att detta skulle vara ett lugnt "få-igång-kroppen-löppass". Härligt att vara igång och att upptäcka att jag hittar och minns hur de olika slingorna i skogen går. Kvällen avslutades med gemensam middag och mingel i Springtimes egna restaurang. Skönt när man vet att alla inne i restaurangen hör till "oss".

Söndag morgon - morgonjogg på stranden - en bild säger mer än tusen ord:

Foto privat: Morgonjogg på stranden, solen på väg upp!

Runners gym på plankan - Mia gör succé igen. With a little help from her friends...

Söndagens kvällspass hade tema teknik och andning med mig. Lätt uppvärmning, genomgång av grundläggande löpteknik, "varför" och "hur" du får kroppen att svara på olika övningar. Sedan lite andningsövningar för att få igång en aktiv bröstkorgsandning. Om du har en aktiv utandning, kan lungorna suga in mer syre per andetag osv. Lite distans på det. +30 grader, i skuggan...

Måndagens morgonjogg fick förläggas till skogen, då tidvattnet gjorde att stranden inte funkade så tidigt. Efter frukost tog vi en "lära-hitta-i-området-runda" inkl mätningar av passande intervallsträckor, före nytt Runnersgympass på plankan. Denna gång med Fabrice i fören:

Foto privat: Mia och Göran gör plankor på plankan...

Sen var det dags för RS-intervaller 2-3 x (5x300 + 2km tröskel) i tre grupper: Mia fick leda den snabba gruppen, Sirpa den snabbare och Fabrice den snabbaste ;). Jämn fart över hela passet var målet på 300-ingarna, vilket vi klarade med bravur. Den andra 2km gick dock lite snabbare än den första - men helt ok. Endast några få orkade köra en tredje omgång i hettan. Vattnet tog slut för oss och vi längtade tillbaka till hotellet... Men vilket grymt gäng vi fick med oss - alla kämpade på sjukt bra!

Tisdag morgon hade jag äran att köra ett extrainsatt pass (efter önskemål från flera deltagar) nämligen ett prova-på-att-jogga-för-dig-som-är-helt-nybörjare-pass. Några dagar före vid frukost när jag träffade några trevliga tjejer, så föddes denna tanke - och direkt var jag på. ALLA KAN SPRINGA - löpning och löpglädje kan alla njuta av oavsett nivå, kroppsvikt eller kondition. Man bara startar där man befinner sig, och sakta sakta ökar med hjälp av rätt teknik (extra viktigt om du är överviktig, så du inte belastar tokigt och drar på dig skador eller överbelastar t ex leder). Jag hoppades att dessa tre damer som jag pratat med skulle dyka upp - men det kom 16 (!!) tjejer som ville prova - wow! Detta var defenitivt ett av veckans höjdarpass för mig - tänk att få inspirera helt ovana löpare att våga, att testa, att känna att det är möjligt. 16 lyckliga tjejer joggade 1+2+3 minuter, 3 gånger! Men lite teknikövningar därimellan. Jag hoppas och tror att flera av dessa kommer att fortsätta att jogga. De lovade sig själva att ge det 3månader, 2 gånger/vecka. Och först därefter utvärdera. Ett perfekt sätt att komma igång, att lova sig själv, och att göra det kontinuerligt, tills det blivit en vana. Att "lura" sig själv att vilja vilja;)

Hann själv vara med på Annas Zumba-klass på plankan (kul och inspirerande att gå på andras klasser!) Sen fotstyrka inomhus idag:

Foto privat: Fotstyrka med Mia

Foto privat: Fotografen syns i spegeln ;)

Långpass på 18km för dem som ville, eller kortare distanspass för övriga på eftermidagen.

Själv startade jag onsdagen med Cecilias yoga. Mjuk och skön i kropp och själ - tack Cecilia, du är fantastisk! Även idag bjöds gästerna på fotstyrka med Mia på förmiddagen och eftermiddagen var det åter dags för teknikpass. Denna gång körde vi fokus på backar, själv gick jag igenom utförslöpning och Mia körde uppförslöpning. Alla vågade till slut att släppa på i nerförsbackarna och känna hur härligt det kan vara. En kortare distansrunda på det.

Redan torsdag och bergspass på schemat. Alla som varit i Monte Gordo vet hur fint det är i bergen. Man springer på grusvägar, genom apelsinlundar, längs med floden, längs med olivodlingar, genom små bergbyar och förbi små hus mitt ute i ingenstans. Backe upp och backe ner (vilken tur att alla nu visste hur de skulle springa uppför/nerför;)) Själv fick jag sällskap att Kalle som dagen till ära sprang sin första mil. Kul att få peppa någon att genomföra premiärmilen! Vi frös inte idag heller:

Foto privat: Fabrice och Göran laddar för bergspass i värmen

Foto privat: Ledarna fördelar rutterna för bergsturen: Martina, Kayo, Bea, Hasse och Linnea

Foto privat: 2 x Hasse och en Mia...

På eftermiddagen delare RS-teamet upp sig i tre delar: Fabrice höll poolrunning i hotellets utebassäng, Mia körde fotstyrka i gymet och själv "smet" jag från allt och gick till plankan för att se på Kayos discoklass och för att delta på Cecilias yoga. Det blev en yogaklass att bära med sig i hjärtat länge länge. Cecilia involverade himlen, havet, vinden, kroppen, själen och alla sinnen i passet - magisk yoga.

Kayo kör disco på plankan, himlen är oskyldigt blå...

Foto privat: Carpe Diem-stund med Cecilia på stranden

Oj vart tog veckan vägen? Fredagmorgon, jogg på stranden. På tillbakavägen tog jag av mig skor och strumpor, och sprang barfora i vattnet: sand mellan tårna, soluppgång, vattenplask, starka fötter, lätt lätt lätt - born to run!

Foto privat: Dags för Pricka-tiden-tävling

Mitt på dagen Pricka-tiden-tävling, 5km i skogen och avslutning på stranden.

Fast jag tror att några som inte var med och tävlade, hade "sparat sig" lite inför eftermiddagens specialpass med RS - The Kenyan. Passet sprang vi på en slinga (dryga 800m) med Fabrice som hare. Första varvet efter uppvärmning gick i 6:30-fart, nästa i 6:15-fart, sen 6:00-fart osv. Alltså fartökning vid varje varvning. Alla skulle sträva efter att orka hänga med till sitt 10km-tävlingsfart eller kanske lite snabbare. I denna veckans hetaste dag, kämpade alla på tappert. Man sögs med i klungan och njöt av hur "lätt" det kan vara att springa snabbare i en större grupp. Efter ett antal varv, ca 5:00-tempo, började några droppa av varje varv. Precis som tanken var. De som inte längre sprang med, blev ändå kvar för att heja fram resten som fortfarande slet i värmen. Varv efter varv, jag tror att sista varvet sprangs i 3:30-fart... Lugn nedjogg, snabb dusch och iväg på avskedsmiddag på en vackert belägen restaurang. God mat med gott vin och trevligt sällskap! Sen disco på Nox. Hur jag lyckades hålla mig vaken till 02:00 vet jag fortfarande inte he he. Men mycket shake shake blev det...

Foto privat: En balkong med utsikt!

Lördag och avresedag. Avskedskramar, vi-ses-igen-kramar och hemresa. En fantastisk vecka! Mission completed - vi spred vårt budskap: Run yourself happy! Och leendet sitter kvar...

Portugal, löpledare och inspiratör

2011-10-06T16:36:00.000+02:00

Hej alla!
En kort uppdatering från Portugal? Jag är här som ledare för Springtime Travel en vecka. Har åkt hit som representant för Running Sweden ihop med Mia och Fabrice. Vi har ca 150 glada resenärer på plats? Solen steker och det är ca 30 grader varmt...

Vi kör morgonjogg på stranden, löpning av olika slag på eftermiddagen och löpstyrka, fotstyrka, poolpass mm däremellan?.. Själv hade jag 16 damer på provapåjogg häromdagen. Dvs 16 nya löpare föddes! Vi har jättekul, vi jobbar visserligen mycket, men det är sååå kul att få inperera så många människor att älska löpning!

det blir en utförlig rapport när jag kommit hem...

Och bilder kommer också senare. ville mest säga att jag inte försvunnit helt, men rymt en vecka...

Ha en härlig torsdag! Nu ska jag gå på discopass med Kayo och sen Yoga med Cecilia! Hörs snart!

Tartan, mjölksyra och långsammare än en 13-åring

2011-09-27T17:21:00.001+02:00

Hej o hå!

I måndags när jag kom hem från jobbet, så rensade jag bland gamla pärmar och papper. Kom fram till sista fliken på första pärmen, och där, fint ordnade i plastfickor hittade jag ett gäng gamla diplom. Diplom från friidrotten, diplom från danskurser och diplom från aikidotiden... Kul att jag hade sparat dessa! Jag som brukar vara så "duktig" på att feng shui:a och kasta allt. Dessa ska jag inte kasta, de ska sparas!

När jag för några veckor sedan anmälde mig till SVMM 2011, så kunde jag inte lämna nån bästa tid på 1000m, för jag mindes inte om jag ens hade sprungit det tidigare. Så istället lämnade jag en tid på 800m. Inte för att det i dessa sammanhang spelar den minsta roll. Detta är en tävling med 99% killar och bara ett par stycken tjejer, och inte vilka killar som helst, utan gamla eliten, som även en usel dag i princip varvar mig springandes baklänges på 1000m;-)

Men nu hittade jag den - tiden! Mitt PB på 1000m = 3:13 från det året jag fyllde 13år... Hoppsan! Jag var visst snabb som 13-åring. För om jag i år kommer under 3:45, så kommer jag vara positivt överraskad av min insats... Missförstå mig inte, tiden spelar ingen som helst roll på lördag. Inte heller om jag kommer sist eller inte, utan det är att deltaga som är viktigt på SVMM. Alla som startar, alla som springer är vinnare. Precis som Micah True sa i fredags.

Så för att ändå få lite fart i dessa 43-år unga ben, så gav jag mig i söndags bort till Sundbybergs IP. Där var det tomt på folk. En tjej hoppade stavhopp under ledning av sin tränare i ena hörnet. Annars tyst och tomt. Så efter uppvärmning runt sjöarna, löpskolning och stegringslopp, tog jag av mig vindjackan och körde igång passet.

Dagens pass var 800+400+400+200+200 med 60s vila. Egentligen 2 gånger samma. Men se det ville inte hälsenan idag. Att känna lukten av tartan i näsan, att känna banans konsistens under fötterna, att känna hur vinden leker med den som springer "medvind och morvind på rakorna", det är som att stiga in i en tidsmaskin. Att komma hem på ett sätt. Det var på Borgsmo jag körde alla kvalitetspass förr... Det var på banan jag fightades med mina medtävlanden och mot min egna mjölksyratröskel. Att gå ut i grym fart på första varvet på 800m och sen kriga mot kroppen och smärtan för att ändå ta sig i mål med äran i behåll på andra varvet. Att jaga tider, att tävla mot klockan och kvaltider. Att träffa klubbkompisar, att träna ihop med andra bättre löpare för att utvecklas...

Fast det var ju inte Sirpa 13år, som sprang i söndags. Det var inte Sirpa 171cm lång och knappa 50kg mager som sprang i söndags. Poff! Tillbaka till 2011 och verkligheten - ooops! Jag skriver ut tiderna här, för jag ska köra motsvarande pass på onsdag och hoppas kunna köra några sekunder snabbare då. Så bara för att pressa mig själv lite: 3:03 på 800ingen, 91+91 på 400-isarna och 42+42 på 200-ingarna. Visst det var inga maxlopp, för det var ju meningen att jag skulle orka lika mycket till. Men visst hade jag mjölksyra redan av detta pass. Den kom smtgandes på andra varvet av 800m he he. Men klarade att hålla tempot hela vägen. Meningen var att alla skulle gå i samma tempo. Så jag återkommer på onsdag och berättar hur det gick på det passet.

Foto privat: bilden är från SVMM 2010. Jag i grönt linne får mellantider av Coach Rubin på 3000m

Foto privat: städade bland papper idag, och fann att jag har sparat gamla diplom från förr - sååå kul! Fast det gav mig också en tankeställare inför SVMM 2011 som ska springas på lördag. 1000m på bana. som 13-åring sprang jag den distansen på 3:13!! Shit - tror inte jag kommer ner under 3:45 i år...

Foto privat: söndagen bjöd på mjölksyraintervaller på tartan. Hittade Sundbybergs IP - som var näst intill tom på friidrottare (en tjej tränade stavhopp med sin tränare)...

Mötet med Caballo Blanco lämnade spår i hjärtat

2011-09-26T21:18:00.001+02:00

Foto privat: Lägg märke till den vita dalahästen, som Micah True fick som tack...

Foto privat: I en sal av förväntan, vi befinner oss på Bosön - en passande plats för detta möte

Foto privat: den här mannen log hela föreläsningen igenom, en ödmjuk, glädjestrålande och genuin människa, som älskar att springa. Han verkar verkligen ha letat och funnit sin glädje i livet. Sin energikälla. Sin lycka. Vad är din?

Foto privat: alla bilder jag hade i kameran är "likadana", Micah True full av entusiasm och glädje, skojar och berättar roliga anekdoter om sitt liv ihop med Tarahumarafolket i Mexicos vildmarker.

Foto privat: Micah True visade fantastiska bilder från ett lopp han anordnar varje år: "The greatest race, the world has never seen", ett ultralopp på 51 miles i Copper Canyon. Där möts Raramuris och internationella storlöpare, indianerna i sina traditionella kläder och enkla sandaler och västlandets löpare i funtionsmaterial, löparskor, gels osv. Vinsterna består av majs och pengar. Det är även vanligt att om en icke-raramuri vinner prispengar, så skänker man ofta slantarna tillbaka till indianerna!

Foto privat: Caballo var kvar länge efter föreläsningen och pratade med alla nyfikna, han signerade böcker (köpte boken igen, bara för att få den signerad;-)) och blev glatt fotograferad. kändes som han hade all tid i världen, trots att han var jetlaggad efter sin långa turné och nog kanske mest ville till hotellet för att vila...

Foto privat: Två glada medmänniskor - Caballo och fina Helena

Foto privat: "Run Free!" är Caballos motto, nästan som vårat på Running Sweden "Run yourself happy!"

Micah True - eller som vi alla känner honom från boken "Born to Run"- Caballo Blanco (=den vita hästen) - reser runt och håller föredrag för att samla in pengar till "Norawas de Raramuri" (Löparfolkets vänner) - ett viktigt arbete inriktat på att stödja Raramuri's kultur. För tänk om ett ynka öre av varje boks försäljning gick tillbaka till indianerna.. Nej så är det inte. De får ingenting av bokpengarna.

Åkte med David till Bosön i fredags kväll för att få möta denne legend. Väl där mötte vi bl a Helena och en sal proppfull med entusiastiska "löparnördar", som alla kommit i samma syfte.

Ja efter denna föreläsning, har jag en lite annorlunda bild av denne härlige man, än genom boken. Tänk dig att någon skriver en bok om ditt liv, överdriver dina drag, ditt liv, utlämnar ditt privatliv, ditt kärleksliv och din person, och dessutom förvränger sanningen en hel del. UTAN ATT DU ENS VET OM DET! En bok kommer ut på marknaden och blir en bästsäljare. Och plötsligt - en dag - är du en offentlig person, mot din vilja. När du egentligen bara önskade få vara i fred och harmoni. Leva ditt liv i enkelhet med och i naturen.

Precis det hände Micah True. Hans önskan nu är att hjälpa detta folk han levt så nära. Att de ska kunna fortsätta leva i fred och harmoni av och med naturen. Att de ska kunna odla sin kultur och sin historia. Detta folk som har en fantastisk förmåga att springa långt, flera dygn i sträck på knappt nån föda eller vätska. Dessa indianer i Mexico som egentligen verkar vara ganska lata, för det är inte så att de tränar och springer ofta. Nej inte alls, tvärtom, de dricker gärna sin alkoholhaltiga majsöl var och varannan dag... Men på nåt mystiskt vis, har de löpningen i sig. Nedärvt? Muskelminne? Genetiskt? Vem vet egentligen? För springa långt, det kan de och gör de. Men helst på en tävling. Inte bara för att.

Däremot var det så Caballo själv kom i kontakt med indianerna från början. Genom att springa "bara för att"... För att han sökte. Kanske efter sig själv? Efter att ha festat runt och varit en typisk västerländsk ung man, så fick han för sig att göra en veckas vandring/hiking i naturen. Men insåg redan efter EN dag att han var helt slut och inte skulle orka fler dar... Där och då tog han ett beslut till förändring. Med kortare löprundor och hälsosam kost började han bygga upp sig själv - inifrån och ut. Löprundorna blev sakta längre och längre. För att han gillade det. Älskade känslan. (den känner vi ju igen många av oss!!)

Ungefär vad som hände sen, kan du ju läsa om i boken Born to Run. Så jag ska inte förstöra för den som ännu inte läst den. För gör det - läs boken - den är fantastisk! Även om den inte beskriver Caballos verklighet, den beskriver journalisten Christer McDougalls värld. Kanske får vi alla i framtiden läsa Micahs version..?

Denna fredag gav mig ny inspiration i min egen löpning. Att njuta mer av träningen. Jag gör ju det redan idag - njuter - men kanske i ytterligare en dimension. Att bara springa av glädje. För att kroppen vill, för att själen vill. Att lämna klockan hemma oftare. Och istället KÄNNA pulsen - KÄNNA hjärtat slå i bröstet. KÄNNA andetagen som fyller lungorna UPPLEVA naturen, HÖRA vindens sång i trädkronorna, SE världen som genom ett barns upptäckarögon...

Tack Micah - för den inspirationen, den bär jag med mig.

Jag ska både Run Free och Run myself Happy!

Tough Tuesday med Running Sweden

2011-09-21T22:32:00.000+02:00

Foto privat: På väg att hålla Zumba/Latin Jam-pass på Actic

Hej i höstmörkret!

Tough Tuesday bjöd på tusingar ihop med RS-vännerna. Urk och jippii - är alltid känslan före intervaller. Lite nerver, typ kommer jag orka? Och härligt för jag gillar ju den sortens träning. Gillar mjölksyra och att trycka på, att få springa "på riktigt". Jobbigt, hårt och svettigt... Vi var stor grupp även denna tisdagkväll, kanske 60 pers av olika sorter och farter. Extra roligt är det nuförtiden när jag börjar känna många i gänget! Uppvärmning bort till Kräftriket, löpskolning och stegringslopp. Redo för start, 4 x 1km med 3min joggvila - det betyder ganska hög fart. Min plan var att testa kroppen igen. Försöka gå under 4 min på alla fyra.

Iväg på första, hitta rytmen, hitta andningen, hitta hållningen (lång och snygg, fram med höften, kortare löpsteg, in med hakan en aning, bred och aktiv bröstkorg osv). Snart halvvägs, Rubin kommer farandes på cykel och hinner på något magiskt sett se och peppa var och en av oss. Även om vi springer i olika grupper med olika fart, så fixar han det! Mål!! Orkar inte kolla av klockan, känns inte så fort. Men ok. Tyvärr börjar hjärnan checka ut i det här läget, börjar ana yrseln komma smygandes igen (fasen också!) Den har ju varit borta nu i ett par veckor. Nämligen den tiden jag inte kört så hårt. Har undvikigt intervaller ett tag just därför.

Joggar en bit, försöker få ordning på tankarna och virrvarret i huvet. Och iväg på nr 2. Mot starten så att säga, samma väg tillbaka som vi nyss sprang. Benen pinnar på, andningen är med, men inte huvet... Hajar till, och känner att jag nog missade en snutt där, kommer tillbaka till nuet, och stannar av. Bromsar benen. Stannar. Over and out. Nä, det blir nog inga intervaller för mig idag!?! Hmmm. De andra bara fortsätter att kämpa. De springer om och springer ifrån. Trist, tråkigt, segt, fy vad orättvist (som min son skulle ha sagt).

Går en bit, kaos av känslor väller fram i bröstkorgen. Försöker sortera dem, försöker sila, gruppera, dela in i högar, och hitta poängen med allt. Vad vill jag och varför? Joggar efter gruppen. Blir omsprungen av alla andra grupper. Möter de allra snabbaste löparna som nu är inne på sin tredje tusing. Hör deras flås, deras andetag och snabba steg i gruset, känner deras trötthet men också deras glädje. Jamen jag vill ju också! Jag älskar ju det här. Har nästan joggat till start när "min grupp" kommer farandes. Blixtsnabbt tar jag ett beslut. Jag ska fortsätta. Jag kan. Jag kör. Antingen kommer det funka eller inte. Vad är det värsta som kan hända? Jag har ju hur mycket folk som helt omkring mig. Så det kommer att gå bra. Jag är på. Vänder om och sätter fart. Kroppen är nu lite seg och långsam i starten. Hänger på, tar rygg, och sugs med i tempot. Hjärtat hamrar på i bröstet, men det känns ändå rätt ok, lungorna jobbar för fullt. Benen är ok, de trummar på. Åter i mål! Skönt. Och hjärnan är med, kanske inte fullt ut, men ändå. Jag ska klara även den sista!

Och iväääg, skriker gruppen. Alla trycker igång sina resp. klockor och vi börjar jakten. Jakten på minutrar och sekundrar. Jakten från mjölksyra som börjar smyga runt i kroppen, sprider sig till alla muskler... Pust, nu är kroppen inte lika pigg längre. Jamen den här rundan var ju nyss helt platt, här går det ju faktiskt uppför, usch va jobbigt... Vem ställde hit en backe nu inför den sista tusingen liksom?? Tryck på nu Sirpa, du orkar, du klarar, snart i mål, bara lite till, tänk på steget, tänk på armarna. Fokusera på utandningen. Lite till. Ser målet. Där står alla som redan är klara och hejar och klappar i händerna åt alla oss som ännu inte kommit hela vägen fram. Vilken känsla. Jag svävar in i mål, sista metrarna bärs jag av alla hejaropen. Skön känsla! Tack alla! Vilket team!

Nu äntligen kan jag låta känslorna välla fram ordentligt. Jo det är läskigt att inte må riktigt bra. Idag kunde jag kontrollera. Inget jag rekommenderar precis. Men nu har jag en hel del att tänka på. Jag sällar mig till hejar-gruppen och vi skriker in resterande löparkompisar in i mål. När alla väl är tillbaka, jackor påtagna, så börjar vi jogga och småspringa hemåt mot Planet Fitness. Själv hänger jag med en bit med gänget, men känner att jag behöver vara ifred lite. Vill inte prata just nu. Vill bara känna och tänka. Låter tankarna virvla runt, virvla klart, hitta rätt, hitta fram. Lufsar i egen takt hem.

Behöver en ny strategi för min framtida löpning. Jag vill ju springa fart. Jag vill kunna känna mig "snabb" och stark i min löpning. Samtidigt vill jag inte "ta bort" något annat i livet just nu. Fast som jag lever idag, så funkar uppenbarligen inte kroppen, hjärnan, löpningen. Något behöver ändras. Men vad? Hur?

Hmmm förra veckan fick jag ihop 18 pass inkl mina egna löppass och alla pass jag håller, samt egen styrka. Det håller inte i längden, jag inser det. Så hur göra? Vill inte minska på jobbdelen. Alltså får jag dra ner på min privata träning. Bestämmer mig för att prata med Rubin, och att bara köra 3 löppass per vecka. Inte så många km, inte så många pass, men mer kvalité när jag väl springer. Japp, så får det bli. Ska testas från imorgon. Sådetså!!

När jag kommit såhär långt i tanken, så springer Maria och Malmötjejen (glömde bort namnet, sorry) ifatt mig och jag får trevligt sällskap sista biten hem. Stretch, dusch och buss hemåt. Med ett leende på läppen och ny strategi i bagaget.

Ja tiderna då? Nä, klarade inte riktigt målet: 3:55 + 3:40-fart (denna bröt jag ju) +3:51 och 4:11. Klart godkänt.

Söndagssyssla: Bygger pass

2011-09-18T18:59:00.000+02:00

Foto privat: från PT-konventet, jag i svart i TRX

Tingeling!

En kort uppdatering av veckans innehåll. Haft en bra vecka med inpirerande innehåll: träningsmässigt har jag hållit mina pass (allt från seniorstyrka till Zumba), träffat laddade och sköna PT-kunder och tränat dem (både på Actic och Running Swedens Träningsstudio), sprungit själv och med vänner, och coachat PwCs sista onsdagspass före Lidingöloppet (guidade dem genom ett typiskt inför lopp-pass) och kört egen styrka.

Annars har jag myst med familjen, haft övernattningsgäster, haft middagsmysgäster, varit på IUP-samtal, hälsat på bästa Anna med ny bebbe, varit på andningskurs, varit på RS ledarträff, gjort det där "vanliga" hemma med städ o tvätt (eller som vi brukar säga hemma, vi är jämnställda min man och jag: jag stökar till och han röjer upp hi hi)...

Och nu efter att ha sprungit långpass med RS på fm (16km runt Brunnsviken i ett höstigt med skönt höstväder) så sitter jag här vid datorn och förbereder på mitt lunchpass imorgon som ska hållas på Actic. Ett styrkepass med funktionella övningar (är lite trött på det ordet, hur bygger jag ett funktionellt pass för folk jag inte vet vad de gör i sin vardag..?), provar övningar och lyssnar på passande musik... Det kommer bli ett jobbigt, svettigt och förhoppningsvis kul pass!! Tingeling!

Tack Peter Wiesler för att du lär mig hitta i Stockholm!

2011-09-12T12:56:00.005+02:00

Foto privat: mingel före långpasset, usel bild men härliga deltagare: Petra, Maria, Mia, Patrick, Lisa mfl

Foto privat: mingel före långpasset, usel bild men härliga deltagare: Peo, Anders mfl

Foto privat: Här gömmer han sig i bildens hörn, kartritaren himself...

Running Sweden har en egen kartritare, nämligen allas vår käre Peter Wiesler. Inför varje söndags långpass hittar han på och räknar ut kilometrar för att vi alla ska få roliga, nya och lagom jobbiga långpass att springa. Genom att varit med på många söndagar, har jag undan för undan lärt mig hitta mer och mer i min nya hemstad. Sett Stockholm från dess vackraste sida. Mycket vatten, mycket grönområden och parker...

Likaså i söndags, även om denna söndag var lite annorlunda, jag kände nämligen igen stora delar av rundan he he. Det var vägar jag brukar springa själv och med kunder. Vi startade på Planet Fitness som vanligt, tog Dalagatan ner mot stan, över till Kungsholmen och njöt av cykel och gångbanan längs vattnet, runt runt runt Kungsholmen, över vid Pampas och in i Karlbergsparken. Här skulle vi ha en 8km fartökning i terrängspåret.

I min "lilla" grupp var vi endast 5 personer, ledarna Mia och Anders, samt jag själv, Peo och en kille till (sorry, vet inte namnet). Och vi höll ihop jättebra, pratade och hade trevligt i solen. Det var rejält varmt idag, kändes som en sommardag (tacksam för att jag valde kortbyxor, kortärmat OCH vätskebälte!). Jag "berikades" idag med en ny erfarenhet. Hade ganska nya skor på mig. Samma sort som jag haft i flera år, men uppenbarligen inte helt insprungna. Fick en blåsa under hålfoten, som gnagde och gnagde.. I terrängenspårets upp och nerförsbackar, stenpartier och rötter, började blåsan skrika högre och högre. Den överröstade allt vad skön löparglädje heter. Till slut hörde jag bara blåsan ovackra sång under löpningen. Varje steg, varje isättning, varje frånskjut. Man adderar ju rätt många steg under 20 km löpning. Usch, så onödigt. Så klantigt.

Så efter våra 8 lite tuffare km i parken (gick i ca 5:10´fart på den kuperade banan), så hoppade jag av tåget. Övriga skulle ta en sväng till och totalt få ihop 24-25km. Själv tog jag kortaste vägen tillbaka till start. (Typ gå i fängelse utan att passsera Gå - känsla) Men jag fick ändå ihop mina planerade 20km. Förutom skavsåret, så var det en fin runda. Och så fort jag fick av mig skorna, (och det gick fort vill jag lova;-)) så kändes livet toppen igen! Åkte hem med ett stort leende på läpparna (som vanligt)!

På söndagarna summerar jag alltid ihop veckans träning och mailar till Coach Rubin för kommentarer. Detta är ju ett perfekt sätt att (även för mig själv) reflektera över veckan som varit och fokusera på kommande vecka. Denna veckan var planen att den skulle vara lugn löpmäsigt - mindre fart men ändå ok med km - så jag skulle få ner min stressnivå. Misstänker att det var stress som orsakade min yrsel förra veckan. För jag har mått grymt bra nu! Inte haft några känningar.

Veckan innehöll 5 löppass (58km) och dessutom 13 andra pass. Det låter ju rätt groteskt när jag säger 18 träningspass på en vecka, eller..? Men några av de passen är jag inte fullt ut med på hela passet, utan kanske kör jag uppvärmning + visar övningar + nedvarvning (på gymet). Sen att jag därutöver har en hel del PT-kunder som jag visar övningar för, det ser jag som bonusträning. Alltid när jag visar en övning, gör jag den ju extra perfekt och långsamt för att klienten ska uppfatta alla detaljer...

Så ännu en härlig vecka att lagra in på träningskontot. Idag startar vi om igen.

Bring it on! I´m ready :-)

Foto lånad av Lisa Blommé, här kommer vi efter 14km. Oj vad pigga och starka vi var här! Tjohoo!

Running Sweden - LidingöLoppet-WorkShop

2011-09-10T21:55:00.001+02:00

Vilken härlig dag!

Blev upphämtad hemma vid 7:30 (tiiidigt en lördagmorgon..) av Lisa och Rubin. Rubin stack mot Lidingö där RS hade träning med PwC, och Lisa och jag åkte till GiH för Lidingölopps-träning och föreläsning. Vi delade upp oss i 4 grupper för att köra lite intervall. Uppvärmning, löpskolning och dags för 4 x 1100m i en rejält utmanande terräng. Första biten på gräs (tungt), och resten på grus, med lååång uppför för att avsluta i en skön nerförsbacke. Jag hamnade som farthållare i den mellersta gruppen. Tanken var att hålla jämn tempo, ca 5:30/km. Gruppen kämpade på superbra! Och tempot var jämt, det blev bara något snabbare upptäckte jag hemma. De gick i 4:50-fart egentligen, för jag tänkte inte på att banan var 1100 och inte 1km ;-) Hoppsan då!

Kostföreläsning på det. Helt ok, inget nytt egentligen, skillanden på energi och näring... Men det bästa av allt var Lisas och min utflykt efteråt. Vi åkte ut på Djurgården och hamnade på ett mysigt utefik vid vattnet. Satt i solen och njöt av en god och energirik (kanske inte 100% näringsrik;-)) lunch! Semesterkänsla - Yes!

2011-09-07T21:47:00.002+02:00

Tingeling!

En kort uppdatering i vardagens härliga värld: Har haft en bra helg som bl a innehöll ett PT-konvent med The Academy på Sturebadet i söndags. En heldag fylld med träningsglädje, inspiration och lite nyheter! Kul och spännande - både fysiska klasser och föreläsningar.

På lördagen hejade jag på alla grymma 25.000 tjejer som sprang en sväng på Djurgården! En solig och rolig dag! Passade på att själv springa hem därifrån inkl en extrasväng. Lugna sköna 15km i solsken :-)

Annars är vardagen mest jobb (träning träning träning av andra), föräldramöten, matlagning, vanliga vardagsbestyr och en del egen träning. Har provat på att snorkka några dagar - funkar fint, om jag inte redan sprungit för mkt under dagen. Jag har ju sån underbar väg hem. (Snorkka = transportlöpning)

Så just nu är det mest feelgoodlöpning för egen del. Inte alls tråkigt, utan snarade njuter jag av det, och längtar mer efter att snart få springa på mer igen. Kroppen är lugn och fin just nu. Inga yrselkänningar eller extra hjärtklappningar what so ever - känns tryggt.

Jag ser detta som en möjlighet att vara lite klurig och uppfinningrik. Idag t ex när jag sprang med ett företag, så fokuserade vi på utförslöpning, teknikträning och löpskolning. Och sen sprang vi en kortare snutt (4-5km) i strax under 5-min/km-tempo. Och det kändes helt lugnt i kroppen. Istället för att "mangla på" 60min i sjuhundranittioisch.

Återkommer inom kort eller långt - tingeling!

Någonting är fel!

2011-09-01T17:14:00.001+02:00

Hej torsdag!

Tisdagen började med jobb som för de flesta. Tränade PT-kunder och höll 2 pass på Actic: Ett styrkepass anpassat för seniorer - riktigt kul och så uppskattad jag blir av dem! Wow! Sen ett lite mera "ösigt" pass i form av lunchbox. Här är det kort om tid för alla är här på sin lunchrast. Så här krävs bra powermusik och att peppa dem från första till sista minuten, ja förutom några minuters nedvarvning och stretch på slutet. Då är mitt mål att ge dem verktyg att uppskatta sig själva och känna att de gjort bra ifrån sig under dagens intensiva pass. Att ge dem energin att ta med sig en bra och skön känsla under resten av dagen.

Precis så försöker jag lägga upp tänket bakom mina upplägg av pass. Jag är alltid förberedd. Jag har alltid tänkt ut hur passet ska se ut, kännas och upplevas. Sen gör jag såklart flexibla avvägningar under själva passet, beroende på deltagarna. Jag skannar av om där är många nya eller vana utövare, om det finns några skadade med som behöver alternativa övningar osv. Jag är alltid i nutid när jag håller ett pass. Där och då. Det är ju mitt engagemang som ger dem chansen att få ut det de vill av sitt pass (eller helst mer;-)). Att peppa dem att ta ut det där sista lilla extra när de redan är trötta och tror att de är slut - det är min ego-kick!

Sen var det dags för privata träning med Running Sweden: tough tuesday. Kvällens upplägg var som gjord för mig, kortare lite tuffare intervaller. Mer fart, mer mjölksyra, kort vila - mentalt var jag jättetaggad. Men hade under dagen känt nåt konstigt i kroppen. Någonting som inte ska finnas där. Jag skyllde på trötthet och ignorerade föraningen. Jahapp, vad är det jag säger till mina kunder: att lyssna på kroppens signaler... ajajdå.

Så iväg på gemensam uppvärmning ut i Hagaparken. Framme vid Kräftriket, så delade vi upp oss i grupper efter fart. Dagens pass såg ut så här: 4x90s + 4x60s + 4x45s + 4x30s, med lika kort vila mellan. Löpskolning och några stegringslopp senare var det så dags. Första brukar ju oftast gå på tok för snabbt, så idag skulle jag springa klokt, tänkte huvet. Benen var väl inte helt inne på samma spår. Lite för snabbt gick det. Med tanke på senaste tidens motgångar gällande intervaller och fart, så tänkte jag sikta in mig på 4:00-fart på alla intervallerna. Med facit i hand så blev det EN 60s som jag höll den farten, alla andra gick rätt mycket snabbare - oops.

Jag svalde min oroskänsla som gnagde i huvet och satte fart, knäppte på och av Garmin (jo jag ska lära mig min klocka bättre, eller hur Carina..?), tog rygg på Coach Malin och avverkade den ena 90s efter den andra. Hittade aldrig flytet, kände aldrig den där sköna springa-fort-känslan, däremot slog hjärtat hårt och snabbt från första stund. Obehagligt snabbt. Inte normalt. Va, har jag så dålig kondis nuförtiden?

Vad jag hoppar i berättandet. Känslan jag hade under hela passet var allt annat än positiv. Jag som brukar älska att springa den här sortens pass. Gillar känslan av mjölksyra. Men idag var benen tunga från start. Och inte av mjölksyra, något annat. Hade jag ätit för dåligt? Druckigt för dåligt? Sovit för dåligt? Vad? Yr - började känna mig yr. Fast inte för att jag-tog-ut-mig-så-hårt-yr utan en annan sorts yrsel. Och hjältat slog inte normalt. Fick hoppa över några av de kortaste snuttarna. Körde de sista. Och väntade mig den där sköna-efter-ett-hårt-pass-euforin komma smygandes. Men icke. Nada. Ingenting. Bara en enorm trötthet, dimmighet, yrsel, illamående.. inte bra. Började jogga ner med gänget, men kände efter en kilometer att nej, idag får jag GÅ tillbaka. Orkar inte ens jogga. Mådde inte bra.

Ja jag vet fortfarande inte vad som orsakade denna känsla i tisdags. Tyvärr kände jag åter av den på dagens pass. Igår onsdag var det borta. Fast då hade jag en lugnare dag fysiskt. Hade visserligen PT-kunder, Latin Jam-pass (Zumba på Actic-språk;-)) och sprang med PwC på kvällen. Men idag torsdag knackare yrseln på igen.

Började torsdagen med en PT-kund ute (löpning och lätt styrka i Hagaparken). En fantastisk morgon med sol, fortfarande ganska varmt (det är ju september nu!). Så jag bestämde mig för att köra mitt eget löppass direkt efter kundens pass. Jag skulle ändå hem för att jobba med admin idag, så varför inte springa hemåt...

Idag hade jag ett tufft pass på schemat 10km i 4:40-4:50-fart. Med tanke på krampkänningarna på sistone, så gick jag ut lite långsammare för att öka efter 2 km. Vet ju att flytet brukar komma sådär efter 2-3 km, så jag höll mig lugn i sinnet, trots att det kändes tungt från start. Men när flytet aldrig infann sig, och jag fick börja jobba hårt för att hålla rätt tempo efter 5 km, så bestämde jag mig för att ta en paus helt enkelt. Kände återigen den där otäcka yrseln och krypningarna i nacken, en konstig föraning om att något inte är som det ska med mig.

Så 5 km i bra tempo, promenerade 5 min och startade igen (målet var ytterligare 5km i samma tempo eller snabbare), men gav upp efter 3 km. Hade lyckats hålla rätt tempo, men det kostade på. Yr och illamående gick jag hemåt. Lyckades dessutom ta fel väg, var lite omtöcknad och tänkte inte klart (otäckt). Gick och joggade 3km hem. Dålig känsla fast jag hade lyckats hålla "rätt tempo" nästan hela passet (de två första km gick något långsammare, men det var ju meningen för att trappa upp tempot försiktigt och därmed undvika kramp).

Så nu frågar jag mig vad jag ska ändra och göra annorlunda för att må bra igen? Sova mer? Äter bra gör jag redan. Det kan också vara en efterreaktion på att jag haft några intensiva veckor, som nu ligger bakom mig. Nu när jag börjar slappna av igen, så kommer kanske reaktion? Hmm hoppas nästa rapport är mer posiviv! Tingeling!

Zumba Instructor - Yeah!!

2011-08-29T13:21:00.000+02:00

Foto privat: 45 lyckliga färdiga zumba-instruktörer.
Sittande längst till höger vår fantastiske tränare Steve Boedt från Belgien.

Har varit på utbildning i helgen, nämligen Zumba-kurs. Lite teori men mest dans, glädje och fantastisk inspiration!! Vi var 45 tjejer och några få killar som har tränat och nött in bassteg i Merengue, Salsa, Cumbia och Reggaeton (med typ 100 variationer var), dansat klasser, koreograferat, lyssnat och räknat musik och svettats något extremt mycket! Lördagen var dessutom en av sommarens sista riktigt varma dagar och vi var i en (alltför) liten sal, ingen luftkonditionering (att öppna fönstrena hjälpte föga, eftersom det var lika varmt ute som inne...)... Men galet kul! Idag är kroppen trött, seg och lycklig :-)

Foto privat: Japp vi klarade det :-)

Foto privat: Steve visar steg. Ja jag vet det är usla bilder (igen). Var så inne i kursen, så jag glömde helt bort att fota...

Foto privat: Ja såhär kan en låt se ut efter musikanalys, enligt Steve... Själv räknar jag 8:or hi hi ;-)

Foto privat: Några av gänget innen i några justa latino-moves...

Det är vägen som räknas, inte målet..?

2011-08-26T22:02:00.000+02:00

Hej fredagkväll!

Tänkte ta med er på min promenad till jobbet häromdagen. Jag bor ju numera i Solna och jobbar vid Norrtull. (säger man vid eller i Nortull och varför är svenska språket så inkonsekvent??). Hur som helst, de flesta dagar åker jag kommunalt, antingen tunnelbana eller buss. I princip aldrig bil för det tar lååång tid med köerna, är omöjligt att hitta parkering och när man till slut hittar parkering, så kostar det som billigast 15:-/timma... Nån gång har jag sprungit hem från jobbet, och ibland går jag. Som igår, jag behövde helt enkelt en skön lugn stund för att sortera tankar och för att tanka energi i själen. Ja ni kommer se själva vad jag menar med det, för det är så vackert på min väg. NÄR jag tar mig tid att se, uppleva, höra och känna - ja då är det helt magiskt vackert, mitt i Stockholm, mitt i stora huvudstaden - häng med i bilder:

Foto privat: ok, nu går vi...

Foto privat: Här i vårt kök har jag laddat med bra frukost...

Foto privat: Efter sådär 700m kommer jag fram hit, ser inte så mysigt och lockande ut att gå in i detta betongcentrum (har aldrig varit inne)...

Foto privat: Fortsätter hellre nerför allén till...

Foto privat: Huvudstabadet (här var jag med barnen i somras. Ett helt ok friluftsbad. Mina barn gillar att bada i bassäng, där finns nämligen inga fiskar eller hajar..;)

Foto privat: Sen går jag ner mot vattnet, och här finns några fina hus...

Foto privat: T ex Huvudsta gård - fisst ser det läckert ut? De har balkong ut mot vattnet...

Foto privat: ...med denna utsikt. Helt ok;)

Foto privat: snart kommer jag hit. Här finns några trevliga restauranger, såklart massa båtar och båtprylsbodar...

Foto privat: lite längre bort tar jag en andningspaus här. Bara insuper atmosfären. Andas. Är. Känner. Lyssnar. Omfamnar världen!

Foto privat: Här kan man hyra en kanot eller kajak för en tur...

Foto privat: fortsätter lite till...

Foto privat: Sååå vackert det är!

Foto privat: Nu är jag på St Eriksgatan...

Vissa dagar är detta målet Actic Vasastan.
Här är jag PT och håller gruppass (allt från Zumba till Box).

Andra dagar är detta målet: Running Sweden på Sveavägen 159.
Numera är jag PT även här och tränar klienter främst med Redcord, t ex gör vi:

Ha en skön helg!

Rik, lycklig och tacksam

2011-08-23T16:08:00.000+02:00

Foto privat: I lördags fick jag förmånen att springa runt Brunnsviken ihop med trevliga Paula, många sköna pratiga kilometrar blev det i regnet! Tack för sällskapet - måste göras om snart!
(Fotot taget under Ursvik-all-in 2010, Paula, Coyntha, jag och Magda)

Rubriken handlar såklart inte om rik som i pengar-rik, utan rik på livet! Jag har "allt": ett liv jag älskar, jobbuppdrag som jag gillar och som ger mig utmaningar i vardagen, ett skönt och avkopplande hem (nu när vi börjar få mer ordning i nya lägenheten och kan lättare slappna av, utan att känna att "jag ska bara...") osv.

Jag är lycklig för att jag vågar utmana mig själv och utvecklas. Jag är "good enought". Jag vågar njuta av denna stund, för det är ju allt vi har. Varje nu ska levas och andas, för att sammantaget bli en dag, ett liv. Jag är på många sätt operfekt, och det är jag tacksam för. Tänk om man redan kunde allt, då skulle livet vara för trist, inga utmaningar, inga utvecklingsmöjligheter...

Jag är tacksam. För min familj, roliga och intressanta vänner, arbetskamrater, löparkompisar, tjuriga grannar (de kan visa sig vara änglar i slutändan), utmaningar, hälsan, styrkan, uthålligheten, vardagen...

Idag ser jag fram emot lite sköna, läskiga, jobbiga och utmanande intervaller i löparskorna! Nu fladdrade tanken iväg framåt, till klockan 18 ikväll på Planet Fitness... Härligt att vara ofullkomlig! Love it!

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=traningstips_infor_lidingoloppet&videoid=1931076

Jag har till exempel helt klart utvecklingspotetial när det gäller teknik. Jag försökte lägga upp denna filmsnutt från TV4 på flera olika sätt, men lyckades inte riktigt denna gång..hi hi. Så klicka istället på länken för att se några av mina fantastiska kollegor när de löptränar PWC. Detta är vad jag gör på onsdagkvällarna... Håll tillgodo!

Fredagsmys

2011-08-12T16:13:00.000+02:00

Foto privat: Mina nya kompisar

Japp, det bidde nya Noosa igen, men ännu finare design! Eller vad tycker du? Dessutom köpte jag nya Cumulus häromdagen, med inslag av turkost... Så nu finns det inga ursäkter, skoparken är uppdaterad, nu är det bara att tuffa på! Ha en skön helg! Och lycka till alla som springer Midnattsloppet, Fjällmarathon och alla andra lopp som går i helgen - heja, heja!

FeelGoodRunning

2011-08-11T22:16:00.000+02:00

Hej o hå!

Denna vecka softar jag och låter kroppen få återhämta sig. Har sprungit må-bra-löp-pass enbart, dvs ett tempo som är lätt, inget ansträngande, låg puls, lågt tempo, skönt lufs, så kallad mysträning. Träning som egentligen inte ger så mycket "effekt", mer än att man slipper den värsta träningsabstinensen...

Passade ändå på att träffa Running Sweden-gänget i tisdags. Eftersom de skulle köra tuffa backar, värmde jag upp tillsammans med dem, körde löpskolning och gav mig sedan ut på egna stigar i Hagaparken. Prickade in så jag kom samtidigt tillbaks för att kunna vara med på Rubins stretch och lite bålstyrka.

Har gjort Redcord-träning hemma några gånger, och sprang ytterligare ett myspass idag. Sprang hemifrån Solna längs Karlbergskanalen ner mot stan, tog bron över till Kungsholmen, sprang på "andra sidan" mot centrum, över igen på nästa bro och tillbaka via Karlberg. Nästan bara grusvägar - I like.

Just nu har jag mest latinodans i hjärnan och rytmerna pumpar i blodet. Ska snart hålla mitt första Zumba-pass, så jag filar på min koreografi, räknar åttor (taktslag), övar steg, försöker få det att sitta... Mycket jobb - men sååå kul!! 24/8 har jag premiär;-)

Kanske ska denna låt va med?

Nä nu ska jag beställa nya löparskor, man får väl drömma om svettiga framtida löppass..?

Tappade balansen i veckan, letar fortfarande... Behandling, löpning & ofrivillig vila

2011-08-07T22:29:00.000+02:00

Hej söndag!

Har haft min första semestervecka och ska vara ledig en vecka till! Har haft en härlig vecka som jag fyllt med roliga saker: familjetid, besök på museum, Gröna Lund, njutit av god mat på restauranger, krängt saker på loppis, träffat roliga vänner, haft brorsonen på besök (nästan en vecka), träffat bror och svägerska, sovit, varit ute i solen, varit uppe sent på kvällarna och sovit länge på morgnarna, tränat själv och med kompisar och mycket mycket mer. Har varit i nuet. Landat i tillvaron. Älskat min nya hemstad. Varit. Är.

Ett bra sätt att vara i ögonblicket är att gå på behandling hos Rubin. Kommer snart till det. Jag har ju en ofantlig tur som lever ihop med min David. Ja, av många skäl: dels älskar jag honom mest i hela världen (tillsammans med mina barn så klart!), vi har i november hängt ihop i 20 år... Ett annat skäl är hans läkande händer, att han "lagar människor" som våra barn brukar beskriva hans jobb. Så utan honom skulle jag inte kunna klara mina försök att springa. Han håller ordning på mitt skelett, min ryggrad och därmed nerverna i kroppen, och det gör så leder, muskler och cirkulation fungerar. När.jag.sköter.mig.och.gör.som.han.säger.

Foto privat: David, en av männen
som möjliggör min löpning

Rubin, min coach och massör, iiih!
Han är precis sådär tuff som han ser ut på bilden;-)

Sen har jag dessutom allas vår älskade Rubin. Alla som varit på behandling hos honom vet precis vad jag talar om. Att man helt enkelt måste vara 100% i nuet när man ligger på hans behandlingsbänk. Davids behandling gör aldrig ont. Tvärtom, det lättar. Visst det kan vara läskigt att få sin nacke knakad. Men han gör det med sådan precision, så man är trygg.

Idrottsmassage hos Rubin, är ingen lek. Någonstans inom mig vet jag ju alltid att det snart är över, att det är värt det, jag försöker andas bort smärtan, försöker låta hjärnan ta mig ut på en resa utanför kroppen (lönlöst)... När han lägger hela sin (typ 50kg?) vikt över mig för att kunna borra in den vassaste armbågen i Glut Max, så vet jag instinktivt att hans tyngd där är av en anledning, en enda anledning, att jag inte ska kunna kravla mig undan, undan hans vassa armbåge... Nu är det bara att stå ut, att vädja till kroppen att ge efter, att vädja till kroppen att jobba med honom och hans vilja, för först då släpper trycket. Först när han fått det resultat han strävar efter. När min muskel har kapitulerat, slappnat av och är len, mjuk (och död?). Dessa sekunder av smärta. Hur kan sekunder kännas som eoner av tid? Som ett helt liv, en evighet...

När han säger: done, då är jag helt slut. Och har en fantastisk kropp igen;-) En lycklig, pigg och totalt avslappnad kropp. En kropp som är redo att springa igen. Yeah, och vips så har jag på två röda glömt och förlåtit hela bahandlingen. Och bokar genast en ny tid om ett par veckor. Ja jag vet, helt crazy!!

Ha, den stora nackdelen efter en sådan behandling är att kroppen känns så stark och hel igen. Att benen bara vill springa, och springa fort igen. Och igår hade jag väl hjärnan inlämnad för service när jag gav mig iväg på passet. Skulle springa 12km, varav 3km i 4:20-4:30-fart. Det höll jag i en km, sen susade jag iväg alldeles för snabbt. En kilometer gick under 4 min. Ooops - det kändes inte så snabbt, det kändes så lätt... Som att sväva fram. Så jag stannade till efter dessa 3 km, för att hämta andan, dricka lite vatten (det var vaaarmt), så då plötsligt kom krampen i vaden. Alltså efter att jag stannat, när jag stod still!! Mystiskt! Annars brukar krampen komma smygandes under tiden jag springer hårt, tills jag förstår att jag måste stanna.

När jag sedan kollade min Garmin och såg vilken fart jag hållit, så förstod jag ju varför. Just nu håller min kropp helt enkelt inte för 4min-fart. Även om VO2 klarar det, så klarar inte kroppen - surt! Jag lääängtar efter att bli trött av löpning, att känna mig heeelt utmattad, helt kräkfärdig för att jag tagit iii och sprungit så håååårt jag kan!!! Vet inte när det hände senast.

Passet slutade med 2km långsam promenad för att sedan kunna jogga hem (med svansen mellan benen). Mer behandling och en David som bara skakade på huvet. Han säger ingenting, men jag hör hans tankar ändå. Att jag är "dum-i-hela-huvet" som körde på så igeeeen... För det innebär några dagars ofrivillig vila och förhoppning (och bön) om att kroppen blixtsnabbt ska återställas i löpbart skick. Fast inte 4min/km-löpningsskick, utan just nu ligger väl gränsen någonstans kring 4:30-fart. Fatta det nu Sirpa!

Så inget långpass för mig idag söndag. En konstig söndag. Vila. Hoppas du hade en härlig söndag!! Det hade jag visserligen ändå, även utan löppass i hällregnet;-) Imorgon måndag - ny vecka. Ny semestervecka! Dåså!

Foto privat: Att springa med min kropp handlar om att hitta balansen,
tajming, fart, längden på pass, tillräcklig bålstyrka...

Rubins Tough Tuesday!

2011-08-03T12:03:00.000+02:00

Foto privat: Efter passet samlas alla och stretchar tillsammans, tror att vi var 40-50 personer som trotsade värmen denna tisdagkväll

Foto privat: Lite trött men snygg som alltid: Petra efter passet

Mr Running Sweden himself Rubin leder stretchklassen...

Sommarvärme, nästan kvalmigt i luften, syrefattigt. Vi är 40-50 personer som samlas utanför Planet Fitness vid Norrtull för att köra ännu ett gemensamt intervallpass. Jag förnimmer förväntan, nervositet, spänning och kanske även lite rädsla i luften. En vanlig tisdagkväll alltså. Dags för Rubins Tough Tuesday. Han (Rubin) har en speciell talang, nämligen att hitta på urjobbiga pass;-) Ikväll var det 3 x 3km på schemat. Lååånga intervaller i kuperad terräng. Så inte bara långt, utan även backigt - jippiii!

Varför gör man det? Hänger med frivilligt? Det finns säkert många anledningar, min är inte enbart att bli bättre löpare, snabbare, starkare och tåligare, utan också för att jag nånstans där inom mig gillar när det gör ont. Ont på ett bra sätt, dvs för att jag tar ut mig och inte för att jag skadar mig. Jag gillar adrenalinpåslaget precis innan när man laddar mentalt för uppgiften. Jag gillar känslan av att det susar i öronen, när blicken börjar flacka runt, att hjärtat bankar så jag tror att revbenen ska gå sönder och att lungorna skriker pga syrebrist. Jag gillar egentligen inte det pågående ontet (jo lite det också faktisk, vad är det för fel på mig?? på oss löpare??) Och det bästa av allt: känslan och tillfredställelsen efter ett sånt pass. Belöningen i form av må-bra-hormonernas dans i kroppen. Att man bet ihop, även när det tog emot, att man lyckades manövrera kroppen att trots mjölksyra och trötthet i varje fiber, ändå fortsätta springa, fortsätta hålla farten, kanske t.o.m. öka farten på slutet. Känslan av att veta att jag kan. Att jag kan lite mer än jag innan trodde. Det är möjligt. Dessutom jagar jag känslan, den där fantastiska lätta, springa helt utan ansträngning, flyga-fram-känslan. Den som sällan infinner sig, men har man en gång kännt den, så letar man alltid efter den. Man hoppas att kanske kanske idag är just den dagen den infinner sig...

Alltså gemensam uppvärmning i skönt prattempo. Fick sällskap av Petra, vi hann prata om vad som hänt sedan i söndags, vi pratade om dagens pass, hur det skulle bli, att det kändes tufft, varför man gör det, hur ska man tänka inför osv. Man hinner mycket på 3 lugna kilometrar. Uppdelning i fartgrupper, löpskolning och stegringslopp, dvs göra kroppen redo för passet.

Jag hade innan bestämt att jag idag skulle vara klok (hmm??) och inte rusa på i början. Inte springa för fort första intervallen. Jag hade nämligen 2-3 x 3km i programmet, men ville gärna springa 3st idag, dvs 9km i högre tempo. Inget man snyter ur näsan precis, som Petra så finurligt uttryckte sig.

Ok, startade klockan och iväg på första rundan av tre. Malin och Mia (på cykel) skulle vara farthållare i vår grupp. Malin susade iväg med lätta trippande steg uppför första branta backe, Petra och jag efter. "Shit ska det va såhär backigt idag" ekade det genom hjärnans små gångar. Ja några av er vet ju att uppför inte alls funkar för mina vader för närvarande. Så jag fick hitta en strategi som funkade någorlunda. Jag körde en variant av fartlek, lååångsamt lätt trippande uppför, utan att trycka på med vaderna (jo lite måste man såklart engagera vaderna annars kommer man inte uppför;-)) och sen susade jag på nerför. Jag lät övriga köra på i början, och kors i taket, jag höll mig lugn, både fartmässigt men framför allt mentalt, jag stressade inte iväg som jag brukar hi hi.

Efter första kilometerna stigningar, kom så de efterlängtade utförslöporna. Nu är det min tur, tänkte jag och manade på låren. Nu köööör vi! Och jag släppte handbromsen, och bara lät benen rusa på, dra ut steget till en nästan svävande känsla. Wow det är så skönt, att känna att man har fart, att man kan utan att få ont. Sååå skönt! Sista halvan gick klart snabbare än första.

Vila 90 sek och iväg igen. Den andra är lite knepigare. Då VET man vad som väntar. På första rundan (som var okänd för mig) har man inga förväntningar, för man vet inte att det kommer fler backar snart. Man är lyckligt ovetandes. Men nu, på andra så vet man. Hjärnan är så lurig, den lurar oss att tro att det ska var extra jobbigt nu. Och det är lätt att gå på det hjärnan tänker. Det är inte helt lätt att fylla den med andra mer positiva styrketankar. Men det är möjligt. Så jag gjorde som på första rundan, tog det lugnt första tunga kilometern, visserligen pustade jag nog mer, för nu hade jag mjölksyra i låren från förra varvet. Go go go - du orkar. Jag vilade i nerförsbackarna. Vila i form av att luta fram överkroppen lite till, öka farten och rulla på, och det känns inte ansträngande när man kan det. Det blir som en återhämtning. Äntligen kommer vi så ut till sista vägen och sista 500m in i mål. Mååål! Pust.

Vila 90 sek och jag har en ny strategi klar i huvet. Jag ska såklart köra min sista 3km, men inte i terrängspåret, utan på den lite slätare rundan vi sprang förra tisdagen för att skona kroppen (vaderna) lite. Övriga kör i skogen, så det blir till att springa solo för mig. Nu är jag tröttare, men jag biter ihop. Lite mer än två varv blir det på denna rundan. Får kämpa rejält första kilometern, andra går något lättare för nu är det snart över, sista km lyckas jag öka farten lite till. Yes! Klart! Leendet växer. Jag njuter av känslan. Jag njuter av tröttheten som kryper runt och sprider sig i kroppen. Varmt - vatten är gott! De som är klara, frågar varandra hur det gick. Hur kändes det? Alla är överens om att det varit ett tufft pass. Att man nu var så glad att ha klarat.

Lugn jogg tillbaka till gymet. Sedan väntar gemensamt stretchpass med Rubin. Dusch och snack i omklädningsrummet. Ytterligare en lite rush för att hinna med bussen hem...

Tiderna då? Nr 1) 5:05+4:48+4:46, Nr 2) 5:24+4:55+4:42, Nr 3) 5:08+5:05+4:35

Skön söndag

2011-07-31T19:29:00.000+02:00

Foto privat: Ett gott mellanmål efter löppass: kesella, hackad mandel, äkta vaniljpulver och hallon - mums!

Go söndag!

Jag hade ställt klockan i morse, vill ju gärna hinna äta frukost före löppasset. Min favvofrukost (som magen också mår bra av) består av Lättyoghurt blandat med kesella, jordgubbar och en näve naturella cashewnötter. Var lite nyfiken på vad benen (vaderna) skulle säga idag om löpning. Har nämligen fått vila helt från löpning några dagar.

Hoppsan vad klockan gick fort, fick lite bråttom iväg. Detta gav ju lite extra fart i benen från start... Dagens plan var 16km. RS-gänget skulle springa till Ursvik - springa 15km-extrem-varvet där - och sen tillbaka till Planet Fitness. Eftersom mina vader inte gillar uppförsbackar, fick jag tänka om lite. Ville inte utsätta mig för Ursviksbackarna, men gärna ha sällskap en bit. Så jag valde att istället springa hemifrån till PF längs Karlbergskanalen, för att därifrån få sällskap till Ursvik.

Alltid lika trevligt att få prata medans man springer :-) När vi väl kom till Ursvik hade jag redan fått närmare 14km i benen. Därifrån och hem blev 3km till. Och först på väg från Ursvik började jag tänka på dagens löpning och dagens känsla. Visst är det lätt att glömma bort att känna efter när allt flyter på? Då tar man löpningen för given på något sätt. Däremot passen man analyserar sönder, är de pass som inte känns bra!? Iallafall är det så för mig. Så när pratet tystnade omkring mig så började jag känna in kroppen, vaderna var glada, baksida lår och rumpa var glada, hjärnan/viljan var stark. Allt kändes sååå lätt idag! Det liksom bara flöt på - det är ju DEN känslan vi löpare alltid längtar tillbaka till! Till flytet - den där sväva-2cm-över-marken-känslan. Ena dagen ont och kroppen stretar emot, nästa dag svävar man fram - härligt med omväxling! Så man känner skillnad;-)

Foto privat: Lite bålstyrka med plankor av alla de slag i Redcord fick avsluta dagens träning

Foto privat: inte skarpaste bilden kanske..? Min träningshörna hemma, liten mysstund här bland rep och bollar avslutade löppasset och hela kroppen och själen var nöjd :-)

Gas och broms - att hitta rätt balans därimellan

2011-07-28T13:43:00.000+02:00

Foto lånad av Petra: Petra o jag efter intervallerna, glada o nöjda med dagens pass,
ja vi känner oss faktiskt såhär pyttepyttesmå på tisdagarna;-)

I tisdags var det dags för intervaller igen, tröskelintervaller på 6x2km med 45-60sek vila. Jag hoppade på 4:30-gänget, för mitt mål var att hålla den farten passet igenom. Totalt alltså 6km i 4:30-tempo. Det jag inte tog med i beräkningen var att 4:30-gänget inte springer 4:30-fart, utan såklart snabbare...

Stora skuggan, grusvägar, draghjälp, varmt och ingen vind - perfekta förhållanden. Första 2km gick under 4:20-fart. Aj aj aj kände av mina vader, gränsen är tydligen hårfin! Bytte grupp, nästa 2km 4:35-fart, ingen bra känsla, blev helt enkelt rädd. Vill INTE få ont igen! Vilade/joggade över en intervall. Körde sista på prick 4:30-fart. Missnöjd just då, ville så mycket mer, men nöjd nu efteråt!

Om tisdagen var ett gas-pass, så bestod onsdagen av broms-pass. Efter jobb på gymet inkl PT-kunder och boxpass, snörde jag på mig löparskorna på lunchen för att utforska "andra sidan" av Brunnsviken. Längs vattnet var det fullt med soldyrkande glada semesterfirande svenskar, både badklädda och en del i ren Adamskrud (burrrr). Det var en härlig solig och vaaaarm lunch, jag frös inte;-)

Eftersom jag fortfarande kände av mina vader, blev det ett lufsapass på 12km. Jag passade på att njuta av denna fantastiska miljö! Sen tillbaks till gymet, mer jobb och anslutade dagen med Mias Runnersgym-klass på Running Sweden, sushi, bok och sova ZZzzzz

Foto privat: varmt och soligt, perfekt tillfälle att inviga mina nya X-kross

Foto privat: denna båtbrygga låg en bit efter att jag kommit under stora vägen (E4?), en typisk Sverige-vy

Foto privat: en lummig japansk park i Bergianska trädgården, om jag blundar så kan jag förställa mig samurajer i hakama som gör kator här i gryningen: ich-ni-san-shi-go-roku (så långt kommer jag ihåg från mina år i Aikido-dojon i Norrköping. Trot eller ej, men jag har faktiskt 2 kyu i Aikido)

Foto privat: hittade några gamla Aikido-bilder från ett träningsläger i Danmark en sommar för många år sen... Här är jag en rookie (6 kyu), står längst till vänster. David står längst till höger. Några år senare hade även vi graderat hakama (den svarta samuraj-kjolen får man bära från 3kyu). Jag håller en bokken i min hand (ett träsvärd) I aikido tränar man nämligen även med vapen: svärd, stav och dolk.

Foto privat: usel bildkvalitet - jag vet. Men ville visa ännu en bild från detta läger. Här är ett pass på väg att börja, vi bugar inför vår sensei Morihiro Saito (som kommit från Japan för att leda lägret) och Tomita - vår Sverige-boende japan.

Stockholm - världens vackraste huvudstad?!!

2011-07-25T20:18:00.002+02:00

Foto privat: Karlbergskanalen en sömnig söndagsförmiddag i juli

Jag är lite bakom idag, mer än vanligt alltså. Skulle nämligen ha bloggat detta igår, men då ville inte tekniken vara med mig, så jag får skriva om igår idag istället. Min man anklagar mig för att ha nån speciell talang att ha sönder teknik med hjälp av enbart min aura. Hmmm oskydligt anklagad, eller åtminstone oskyldig tills dess jag har bevisats skyldig..? För jag erkänner eventuellt möjligtvis att saker och ting (framförallt tekniska prylar) tenderar att gå sönder eller försvinna i min närhet! Bara gå upp i rök på något mystiskt sätt liksom;-)

Nog om detta. Kort långpass igår. 14km. Tungt, segt och många trötta tankar. Jag och Karlbergsparken. Skogsstigar - hemmakänsla. Vinden, värmen och trötta ben. Efter 10km vände det, flytet kom, upptäckte även nerförsbackarna :-) Vackert vid vattnet, detta är numera min hemmaplan, njut:

Foto privat: Himlen är oskyldigt blå...

Foto privat: Här vill molnen vara med och busa över Karlbergs Slott

Veckan som gick var bra! Mycket bra faktiskt! Två bra kvalitetspass med en kropp som höll ihop. Inte så snabbt kanske, men snabbare än jag vågat på länge - jag är helnöjd! Ska fortsätta skynda långsamt även denna veckan. Jag - en snigel, men en snigel på G. Hörs!

2011-07-22T21:49:00.000+02:00

Foto privat: Ja det är ett gammalt kort. Har inte riktigt kommit in i bloggarlivet;-)
så jag glömmer hela tiden att fota. Ska bli bättre...

Tingeling!

En arbetsfri fredag fyllde jag med hemfix och plock i strävan att få till ett hem av lägenheten. Snart så, snart så. Jag ser "ljuset i tunneln" och det börjar likna den bilden jag har inne i huvet...

Avslutade kvällen med en löptur runt runt runt Råstasjön. Lite karusell-känsla idag, skulle nämligen köra 3km lite snabbare tempo, och ville göra det på grusväg. Runt sjön är det ganska platt och grusväg hela vägen - perfekt för lite tempo. Programmet sa 3km i 4:30-4:40-fart + 6x100m (inte snabbt utan mer teknik). Så jag klickade igång klockan och talade om för benen att nu skulle vi springa i 4:30-tempo. Hade bestämt att jag skulle försöka gå på känsla och inte titta så mycket på klockan. Kroppen var trög idag (berodde det på mina 2 glas vin igår kväll..? he he). Hade uppenbarligen tagit Davids Garmin idag, eftersom den pep till efter varje km (har stängt av den funktionen i min för det är lite jobbigt när man springer ihop med andra när allas klockor börjar pipa km-varningar).

Slängde ett öga på telefonen efter första km-pipet, 4:40. Ok, inom ramen, men kanske inte sååå kul precis. Försökte prata med benen och förhandla om lite bättre fart på andra kilometern. Inte mycket till respons, för det blev 4:35. Så nu SKA det gå lite snabbare sista kilometern! Nu är kroppen varm (visserligen var det inte svårt att bli varm idag, så klibbigt i luften och riktig sommarvärme fast klockan närmade sig åtta på kvällen... men jag menade inuti, i musklerna) och hjärtat var också igång ordentligt. Pumpade och pumpade ut syresatt blod i systemet på högtryck liksom. Bara en kilometer i lite snabbare fart manade jag på benen, bara en kilometer, sen får ni vila, jag looovar... Piiip, och klockan visade 4:16. Tack för det!

Lite teknik-snuttar senare, dista jag hemåt med åter ett leende på läpparna. 12 sköna kilometer blev det totalt idag. Ännu ett bra pass att bocka av och föra in i träningsbanken, för att någon gång i framtiden kunna göra ett uttag i form av en bra tävling. Det kommer dock att dröja med tävlandet för min del.

Jag ska låta kroppen få läka långsamt och bli starkare innan jag gör ett försök att tävla. Har ju inte gått så bra de senaste gångerna. Jag är ju en "allt eller inget"-person, så att tro att jag kan tävla och göra ett hyfsat lopp, det finns liksom inte inom mig. Jag har ju försökt att intala mig själv att den här tävlingen är kul, jag gör det "på skoj". Nä det går liksom inte, jag hittar alltid den där tävlingsdjävulen när jag står på startlinjen (inte för att jag kan vinna lopp nuförtiden med denna långsamma kropp, utan för att jag ska slå egna rekord och tider varje gång...)

Nu ska här ätas och så småningom sovas - för att vakna till en ny härlig dag, nämligen lördag! Ha D gött!

I´m back!

2011-07-20T22:32:00.005+02:00

Foto privat: Bl a jobbar jag numera på Actic Elite (Norrtull) som PT, instruktör och håller pass.

Hej omvärlden!

Ja det var länge sen, men nu kickar jag igång bloggen igen! Nu har min familj landat i Solna, Stockholm. Har börjat få någorlunda ordning i lägenhet, i jobbtillvaron och mitt nya löparliv i storstaden :-)

Det har hänt så mycket, så jag får ta lite i taget och uppdatera vartefter. Men det som jag gläds kanske mest över är gemenskapen på Running Swedens clubträningar och att min kropp håller ihop! Har sprungit både långpass (för mig) 17km i söndags genom Stockholms gröna parker, vackra Djurgården, längs blått vatten och med trevligt sällskap samt kört löp-anpassade styrkepass och igår hände DET. Jag sprang intervaller för första gången sedan starten på Terräng-SM i maj! Tjohoo!

Hela dagen gick jag med lite fjärilar i magen, tankarna for hit och dit. Kommer jag att orka? Kommer jag att hitta nån form av fart i dessa sovande ben? Minns kroppen hur man gör när man accelererar? Och kanske framför allt: kommer jag att kunna ta det tillräckligt lugnt för att inte få ont igen?

Jag förstod ju att mina senaste intervaller inför Terräng-SM med bl a 3:40-nånting på tusingar var såååå inte möjligt att uppnå. Men kunde man få provsmaka lite fart, lite känsla, lite flyt, lite andnöd och lite mjölksyra?

Vi träffades utanför Planet Fitness vid Norrtull. Vi var 37 (!) st förväntansfulla löpare av olika sorter och rang. En vanlig tisdag kväll liksom. Eller som Rubin har döpt passet till: Tough Tuesday! Sedvanlig uppvärmning och löpskolning. Vi delade sedan in oss i olika fartgrupper.

Planen var 2 x (1000+800+600+400+200+100) med 45s vila mellan varje och 3min serievila. Övriga hjältar sprang faktiskt tre omgångar! Men det "fick" inte jag göra. Vi sprang i Hagaparken på grusvägar, lite lätt uppför och nerför, en lite brantare uppförsbacke på slutet. Hade bestämt mig för att sikta på 4:30 tempo rakt igenom (och höll mig lite under det hela passet igenom - gött!). Att tänka teknik och andning.

Iväg på första tusingen, hitta rytmen direkt. Kändes bra, kändes sååå lätt! Härligt! Jag är med i matchen igen :-) Kort vila och iväg igen. Denna gång tillbaka åt andra hållet, 600+400 gick av sig själv nästan. Vi höll ihop gruppen jättebra. Vi var jämnstarka inom gruppen. Kul! 200 gick snabbt i en nerförsslut och avslutade med en sista 100m i kraftig uppförsbacke!

Vila, vattenpaus, lite prat, lite pepp, och iväg på nästa omgång. Oj fortfarande lätt och nästan skönt, helt kontrollerat. Började känna av lite strama hamstrings (efter Mias prehab-styrka från dagen innan...). 800 njaa ok, höll fortafarande tempo på 600, kom igen nu Sirpa nu är det bara 400m - det är ju bara ett varv på bana - ingenting ju! Nu kör vi! Bara 200m i skön nerförslut, jag lät benen rulla, rulla, släppte bromsen helt, där infann sig den äkta löpkänslan, det där svävande, nästan magiska flytet som man alltid längtar tillbaka till!! Sååååå skönt att trycka på lite - och känna att det finns så mycket mer att ge! Yes! Tog sista 100 lite lugnare, ville inte chansa i uppförsbacken. Klart! Va redan? Hoppsan! Härligt! Och vänta nu - näe - inte ont alls - inget, nada, niente! Jippiii!!!

Sen var jag hejarklack till mina medlöpare som skulle plåga (tror jag nog att det var) sig igenom en omgång till! Avslutade med gemensam stretch, mingel och dusch (ja, alltså den var ju mer av privat karaktär;-))

Åkte hem med ett stort leende på läpparna. I´m back!

Foto privat: Uppackning av flyttlådor och heminredning i all ära, men man måste ju prioritera lite: Världens bästa Daniel har satt upp min mini-Redcord hemma på kontoret. Nu måste jag bara röja lite plats under, så jag kan träna bra igen...

Flyttledigt

2011-06-03T21:35:00.000+02:00

Jaa, som några av er märkt så är jag just nu inte så aktiv här i cybervärlden. Detta mest pga allt som har med vår flytt att göra. Visserligen flyttar vi först 27/6, men det är en hel del som ska fixas för att kunna flytta det datumet! Det ska röjas i förråd och vind (tur vi inte är några samlare, utan jag älskar att göra mig av med saker;-) Sen ska allt sorteras och packas ner i kartonger. Osv osv osv, ja ni fattar säkert.

Så jag tänkte ta mig lite flyttledigt härifrån bloggen en tid. Återkommer från en lägenhet i Solna nästa gång. Ha en superhärlig juni allihop! Kram

Hur man håller pass med en skadad axel!?!

2011-05-24T14:03:00.000+02:00

Terve!

Ja nu är det ju inte längre bara benen (vaderna) som trilskas med mig, utan dessutom är det min högra axel som är ohel. Den håller på att läkas i grymmefart (har jag bestämt), så snart så...

Så löpningen ligger jag lite lågt med för närvarande. Förra veckan blev det totalt tre pass inkl Vårruset... Visserligen springer jag inte med armarna, men de är ju med väldigt aktivt i löpning, så jag får ta det lite easy. Men hålla träning kan jag ju ändå göra på många sätt. Tex har jag löpcoachat på vår fina löparbana i Sörping (kolstubbsbana med inslag av gräs här o där). Det går finfint att stå på innerplan och skrika åt klienter som springer intervaller;-)

Igår kväll höll jag boxpass på Actic. Nu var det nästintill bara stammisar på passet, så det blev extra lätt eftersom de känner mig bra. Jag sa som det var, och så fick någon "frivillig" helt enkelt komma fram och visa nästa teknik. Jag kunde ändå beskriva med ord hur det skulle se ut, och vad man skulle tänka på... Och skrika kan jag ju fortfarande göra - så det blev ett lyckat pass trots axelofunktion.

Imorgon ska jag dock vikariera på ett pass i Stockholm på Actic Elite (St Eriksgatan) på lunchen. Det blir lite mer trixigt, eftersom jag inte känner dem och de inte känner mig. Men det går säkert bra på något sätt. Är inte orolig.

Du som gillar att boxas, så kör jag mitt sista box-pass i Norrköping på Actic nu på måndag 30/5 kl 19:35-21:00. Det blir 90 minuter powerbox à la Sirpa - häng på om du kan! Utlovar grym träning för både kropp och pump!

Function is Fun på Selma Spa 13-15/5

2011-05-21T16:17:00.000+02:00

Foto privat: Ett rum med utsikt över Fryken, så härlig miljö!

Japp, här kommer då en sammanfattning om vår fantastiska helg på Selma Spa. David höll kurs i Stockholm på fredagen, så vi kom upp sent på fredagkvällen. Som tur var så hann vi ändå till middagen innan de stängde. Vacker och välsmakande buffé bjöds det på.

Lördagen startade vi med skön morgonjogg ihop med Rubin i denna fantastiska miljö. Det är så vackert här vid sjön Fryken, skogen precis om knuten med sköna grusvägar och elljusspår. Vi joggade några kilometrar, körde lite rörlighet för att mjuka upp kroppen inför dagens strapatser och så körde vi löpskolning och några teknik-stegringslopp. Mysigt litet gäng som bubblade av småprat och som långsamt vaknade till under passet. Bästa sättet att starta en dag! Sen en god frukost, nu hade solens strålar hunnit börja glittra. Så gott allt smakar efter lite löpning!

Rubin och jag gick igenom dagens pass, vi bestämde vilken ordning vi skulle göra vad. Vi träffade alla helgens instruktörer och lärde känna ett spralligt, glatt och kompetent gäng! Sen avlöste passen varandra. Glada och nyfikna deltagare, nya och kuliga pass... Här kommer lite bilder så ser du själv:

Foto privat: Syskonkärlek på hög nivå?

Foto privat: Acromotions, en form av paryoga med inslag av akrobatik
med Eva-Lena Andersson och Marcel Stach

Foto privat: Rubin McRaes innomhusklass Runmotions (funktionell styrka för löpare)

Foto privat: José Nunez håller sitt berömda flexpass

Foto privat: Jag och Rubin håller Monkeytraining (repträning med Redcord)

Foto privat: Rubin apar sig...

Foto privat: Searle Dembo & Lina Thorin håller Boothmotions

Förutom massa bra och kanske annorlunda träning, så bjöds det på flera intressanta föreläsningar, bl a:

Foto privat: Katarina Woxnerud föreläser om bra coreträning

Foto privat: jag & David Felhendler föreläser om Neotraining,
vi pratar om bäckenbottenaktivering och visar en sidoplanka

Vi hade en grymt rolig, jobbig, spännande, intresssant och inspireraden helg ihop med alla dessa härliga människor! Har du möjlighet nästa år att hänga med - så tveka inte! Funtion is Fun rockar! Här är alla instruktörerna:

Foto Andreas Akhgar

Lottis gästbloggar idag

2011-05-18T23:50:00.000+02:00

Foto Sirpa: Från Portugal-resa ihop våren 2010, Sirpa & Lottis

Hej vad kul att få gästblogga lite – jag tycker ju faktiskt att det är kul att skriva. Sirpa och jag träffades vid SOK-stugan 09:00 sharp imorse. På jobbet tittade de lite frågande på löparkläderna, men man är väl tidseffektiv. Fanns ingen anledning att byta om för endast 1 timmes jobb.

Att springa på morgonen är verkligen inte optimalt för mig. Särskilt inte efter en LC-kväll (LC = Ladies Circle – googla på det). Coachen lyckades få ur mig att jag drack ett halv glas vin kvällen innan, hade jag inte tänkt att avslöja… Men morgonen var ljum, härligt syre i luften efter nattens regn så passet var ändå en njutning. Valet mellan vägar eller skog är lätt för mig – alltid skog även om det var lite blött på sina ställen.

Benen var faktiskt lite slitna ännu efter tisdagens 6 stycken tusingar och onsdagens s.k. återhämtningspass med styrketräning efteråt. Fast coachen skyllde på ett halvt glas vin… Alltså styrketräning är inte min starka sida. Jag kan häva hö i timmar, mocka 10 boxar eller bära möbler en hel flyttdag, men styrketräning det liksom leder inte framåt. Inget nyttigt kommer ut av det (annat en att kroppen blir starkare då...). Det är som det där med löpband. Jag har provat – en gång. Det var i vintras – det gör jag aldrig mer om. Jag trodde jag skulle dö av leda – jag kom ju ingenstans. Det blev på med Yaktrax och snöpulsning – då passerade jag faktiskt saker runtomkring.

7 km i 5:30-tempo stod på programmet Det hade nog varit smart av mig att välja vägar istället för skog eftersom skog alltid tenderar att innehålla fler backar, men så kan man inte tänka. Det som inte dödar en det härdar… Vi körde en uppvärmings-km då jag fick berätta om gårdagens möte till en gammal (hi, hi) eLCa. Sedan ökades takten och jag kände verkligen av minsta lilla motlut. 5,22 + 5,27 + 5,17 + 5,26 + 5,36 + 5,28 + 5,05 vad var min kropp beskade med idag. Och då hade jag ändå coachen runt mig (ibland framför med ögon i nacken, ibland bredvid och ibland flåsandes mig i hälarna. –Hjälp till med armarna, slappna av i axlarna, fokusera på andning, korta steget, höj blicken. Ja, ni kanske vet. Just nu känner jag mig rätt nöjd med passet och mycket nöjd med att träningen faktiskt är avklarad redan denna fredag. Risk för att det blir mer än ett halv glas vin ikväll J

Tack min vän och coach för tre intensiva veckor med maximal pepp. Hoppas ditt Vårrus går precis som du vill och hoppas.

Kram/ Lottis

Min kommentar: Ja kanske du räknade ut att Lottis skrev detta förra fredagen. Just detta pass ägde rum på morgonen innan jag åkte iväg till Selma. Men då låg Blogger nere, så jag kunde inte publicera. Så vårruset är ju som sagt över. Lottis klarade sitt mål på det loppet - grymt bra sprunget! Och nu i helgen är det Göteborgsvarvet som är målet för denna sprudlande pingla. Lycka till nu tjejen! Du kommer att klara det jättebra! Kram och lycka till!

Vårruset 2011

2011-05-17T21:52:00.001+02:00

Hej o hå!

Jag kommer så klart att berätta om hur min helg i Sunne på Function is Fun var, men innan det inlägget ska jag ge er mitt Vårrus 2011! En sak jag redan nu ska berätta om Selma Spa-eventet, är att jag råkade göra illa mig i axeln där. Detta för att du ska förstå att jag verkligen tvekade inför att överhuvudtaget starta i Vårruset. Ja det låter ju så klart som att nu kommer alla bortförklaringar till varför jag inte presterade som jag ville... Så vi sk*ter i det. Vi kör loppet istället:

Foto David Felhendler: Ja jag kom i mål idag. Fördelen med
att inte springa max är att man inte heller får kramp i vaderna;-)

Träff 18:00 med mitt Tjalve-lag: jag, Mikaela, Ameli, Ingela, Cinna (inlånad) och Linda (inlånad). Ett glatt och roligt gäng. Utdelning av nummerlappar och iväg för uppvärmning. Vilken härlig kväll det var, trots regn under dagen, nu tittade solen fram och det var skapligt varmt. Perfekt löpväder:-)

Så gick då startskottet och där brukar jag genast vara PÅ och iväg i ett tufft tempo. Men näe, min kropp var tung och seg från första steget. Det hände liksom ingenting, ingenting och ännu mer ingenting. Jag kände ingenting heller, jag brukar ha adrenalin som sprutar ut ur öronen och ett hjärta som bankar så hårt att det måste höras till Kiruna - men näe, kände inget särskilt. Jahaja. Jag lufsar väl på då... Efter första kilometern står min man och mina barn och hejar - DET var kul! Lite härligt. Precis innan detta swichar Ingela förbi och säger åt mig att hänga på - nu kör vi Sirpa! Och jag tänker japp - det gör vi. Jag anropar benen för att mana på till action. Händer ingenting. Va sa du? Va då springa på? Näe, vi vill inte. Vi är lediga idag. Du har inte gett oss ledigt en endaste dag på två veckor, så vi strejkar just idag... typ, liksom?

Så jag lufsar på. Försöker mig på ett annat NLP-trick, tänker att här ska luras hjärnan genom att fejka ett leende, då brukar man KÄNNA sig gladare och piggare. Vrider läpparna till ett leende, eller snarare en grimas kanske. Va? Ska det kännas kul? Pirra lite? Njae...

Nähenä, ser min kilometertid på andra kilometern: 4:20! Shit va det går låååångsamt! Jag ger upp. Kroppens seghet tar över helt. Jag skulle ju springa under 4 på varje kilometer, och gärna ännu snabbare i början där det är mycket utför - det är ju där jag är som starkast, där jag kan ösa på. I vanliga fall. Men inte idag alltså. Jag lägger i autopiloten, får helt enkelt ta mig runt banan och komma i mål och slippa detta elände. Pinsamt långsamt rullar jag nerför Gamla Rådstugugatan.

Rundar uppför Drottninggatan. Hör faktist människor som hejar. Hör även mitt namn ropas. I vanliga fall, brukar DET verkligen ge en kick. Jag brukar le och liksom tacka folk för hejandet. För det GER så oerhört mycket i ett lopp. Det ger sån energi, viljekraft, styrka och driv. Men idag kan jag inte känna bortom smärtan i axeln. Jag drog den ur led i helgen. Och har knappt kunnat röra den. Jag tänkte att med all adrenalin pumpandes i kroppen, så kommer jag inte ens märka att armen inte funkar som vanligt. Men riktigt så blev det visst inte idag. Tung, passiv och viljelös kropp och dessutom duktigt ont. Ingen bra kombo i lopp.

Ännu mer hejarop uppför Drottninggatan. Kom igeeen Sirpa! Försöker mig på mitt vanliga mantra: snabb och stark, snabb o stark, snabb o stark. Men ännu mer inlevelse så kommer det bli min sanning! SNABB & STARK!! Hmmm nope. Nada respons. Ett litet kill i benen. Minipirr.

Ut på Södra promenaden. På cykelbanan. Bara 1 kilometer kvar nu. DÄR händer ändå något. Jag blir förbannad, arg och ilsken helt enkelt. På mig själv. På min apatiska kropp. På min onda axel och signalerna till hjärnan. Stopp liksom! Det här gååår inte. Det här är inte jag. Va? Jag som ÄLSKAR att springa. Jag som peppar alla andra att älska att springa. I samma veva springer en ung tjej upp brevid mig och tänker springa om "den där gamla tanten" typ... Då taggar jag till på riktigt. Jag plockar fram det där hemliga vapnet jag har inom mig. Nu spricker det upp en glöd, en hetta, lite power, den finska sisun vaknar till liv! Nu ska här springas. Hon ska fasiken INTE tro att jag är körd. Jag är INTE körd än. It aint over until the fat lady sings!

Där och då vaknar benen till, skakar av sig sömnmedlet och sätter fart. Nerför cykelbanan, under tunneln, uppför backen, rundar badet, lite till. Kom igeeen Sirpa - nu kööör vi - skriker hjärtat! Ut på gräset och in i mååål! Kollar klockan. Jag ska ärligt säga att jag hade mentalt gett upp om en bra tid efter första kilometern. Det tycktes omöjligt idag. Och ändå ser jag att jag kommer in i mål på 20:48. Fasiken, det är ju tio sekunder snabbare än förra året. Visst jag ville under 20 idag. Men det var innan start. Innan jag visste vilken tung kropp jag skulle släpa runt idag. Innan axelploppet. (Enligt min Garmin, sprang jag sista kilometern på 3:36)Grattis mamma - skriker mina barn - du sprang snabbare än förra året! Mamma du är bäst!

Nu kan jag le. Inte jättenöjd. Men nöjd för att jag ändå tog mig runt. Nöjd för att jag har en sån här lägsta nivå. En grym lägsta nivå. För sämre än så här kan det omöjligt kännas i ett lopp! Så med det sagt, så känns det nu rätt ok ändå. Och roligast av allt är ju att träffa alla efter, att höra hur glada alla var över sina lopp. Vilka prestationer kvällen bjöd på! Mitt lag var outstanding! Vilket gäng! Wow tjejer - ni är grymma! Och tre av mina "adepter" som jag coachar - ni är fantastiska! Vilken utveckling. Jag är mållös! Ni klarade era mål - och med RÅGE! Grattis!!

Medaljerna dinglandes om halsen hämtade vi ut picknickpåsen, satte oss i kvällens sista solstrålar och njöt av sällskapet och mysstunden! Vi flamsade, smakade på påsens innehåll och pratade löpning. Vilken avslutning på denna måndag! Tack för att jag fick dela den med er!

Tyvärr var jag så ofokuserad igår, så jag helt glömde bort att fota oss i laget. Så oförlåtligt av en bloggare;-) Så ni får bara en bild av mig, som min son tog:

Foto Marcus Felhendler: Efter målgång omringad av idel rusiga tjejer

Jag laddar med glädje och ännu mer träning

2011-05-12T20:00:00.000+02:00

Hej och hallå!

Nog för att dygnet alltid består av 24 timmar, men i maj tycks jag ha tryckt in lite för mycket i dessa 24 timmar, för tiden tycks inte räcka till till allt jag vill hinna med. Som att blogga t ex... Hmm

Ja visserligen är detta en träningsblogg, men mig egna träning får spela andra fiol just nu, har tagit på mig jobbuppdrag som löpcoach mest varje dag ändå, utöver mina PT-kunder på gymet och pass jag håller. Så för att spara på min kropp (som ju iofs inte heller är riktigt hel fortfarande) så får min privata träning vila lite just nu. Flera av mina Löpklienter siktar mot Göteborgsvarvet, så därefter lättar det lite på coachingdelen... på gott och ont. För jag gillar det verkligen! Det är så kul att följa alla duktiga tjejer och killar, att se deras framsteg och utveckling. Det ger mig mer energi än det tar!

Och plötsligt så insåg jag att Vårruset är nu på måndag. Alltså jag har ju hela tiden vetat att det är på en måndag och att det är den 16/5. Men jag har inte tidigare satt det i relation med min övriga kalender. Så nu ser jag att min uppladdning till Vårruset blir: löpcoachning/springa med kunder 5dagar/vecka även denna vecka, inga egna snabba intervaller (hinner inte få in det i schemat) och en långhelg (fre-sön) på Träningseventet Function is Fun på Selma Spa i Sunne. Dvs jag ska ladda genom att vara fysiskt aktiv i tre dagar *ler*. Det är lite typiskt mig he he. Ska hålla 2 pass och en föreläsning, men sen vill jag ju testa att träna de andras pass däremellan så klart!! Eventuellt springer jag dessutom intervaller med Coach Rubin på lördan (han är ju också där och håller löpträning). Så då får jag ju ändå in ett löppass för mig. Hmm jag får helt enkelt ladda med glädje, inspiration och funktionell träning av alla möjliga slag!!

Så vi får se hur snabbt det går på loppet på måndag. Det kan ju bli lite hur som.. he he

Lovar att raportera från Eventet och Vårruset nästa vecka! Ha en grym helg alla! Det ska jag ha! Kram

Varför jag älskar att springa?

2011-05-08T19:23:00.000+02:00

I början när jag följde med mina bröder på träning (var 6-7år här), så gjorde jag det mest av nyfikenhet. Dessutom förstod jag tidigt att om jag fortsatte träna, så skulle pappa köpa mig såna där supertuffa springskor. Och spikskor. Wow - då var jag tuffast i stan. Karhu-löparskor för många hundralappar (minns inte vad skorna kostade på 70-talet). Dessutom upptäckte jag tidigt att jag älskar att vinna. Och HATAR att förlora. Löpning verkade vara min grej, jag kunde faktiskt vinna i löpning - så why not fortsätta liksom!?!

Sen blev jag några år äldre. Mamma och pappa följde med oss ungar på alla tävlingar runt om i Svea Rike. Jag har troligen besökt de flesta friidrottsbanor och campingplatser i Sverige (för vi bodde i tält när tävlingarna var långt bort, hotell fanns det inte pengar till i min familj) Jag började följa träningsprogram (var nog 13 år här). Någon, dvs min tränare SÅG mig, brydde sig om mig, kommenterade vad jag gjorde och inte gjorde. Det spelade roll vad jag gjorde och inte gjorde. Jag blev bekräftad. Vem vill inte vara sedd liksom!?!

Åren därefter (jag var 14-18år) började resultaten komma. Efter några års kontinuerlig träning och avsaknad av större skador, gör ju sitt. Kul att vinna och vann jag inte, så fick jag träna ännu mer så jag vann nästa gång... jag förstod inte ens hur löpningen hjälpte mig med resten av livet på den här tiden. Att jag fixade studierna lättare, att jag omedvetet undvek en del "mindre bra kompisgäng", att jag fick mycket vänner inom idrotten osv. Löpningen var liksom svaret på Life and Univers liksom!?!

Sen kom en tomhet i mitt liv, en avsaknad av löpningen, kanske faktiskt en depression light. Jag KUNDE INTE springa längre. Inte för att inte benen bar mig, utan för att min hud och allergi satte stopp. Här blev löpningen en symbol för det jag inte kunde göra. Jag hade säkert kunnat träna 2-3pass/vecka även här, men jag som ville satsa och körde 10pass/vecka på den här tiden - bestämde mig för att kan jag inte få "allt" vill jag ha "inget". Kan jag inte träna o tävla så att jag vinner, vill jag inte träna eller tävla ALLS! Crazy? Javisst, absolut, men det är jag i ett nötskal. Så jag gav upp löpningen och min identitet som löpare, vilket kanske var det svåraste - för vem var jag då liksom!?!

Fyllde livet med annat: Jobbade i resebranchen, reste massor, tågluffade, festade, träffade så David, vi gifte oss och fick två fantastiska barn. Längtade alltid ut i skogen på våren. Började träna på gym, gick på aerobics, low impact och vad det nu hette på den tiden. På Nautilus, på Sol & Motion. Och sprang lite då och då. Upptäckte att det funkade att springa. Att jag om jag skötte mig, så kunde jag springa igen utan allergi. Eller rättare sagt att jag kunde hantera min allergi på nytt sätt. Yes! Nu skulle här brännas fett, fanns några kilon att springa bort. Jag började springa för att gå ner i vikt. Och hittade tillbaks till den personen jag alltid haft inom mig. Eller som jag säger: jag har varit underviktig, överviktig och nu är jag bara viktig;-) Kilona försvann - hittade konditionen - så varför inte bara fortsätta liksom!?!

Idag är löpningen inte i första hand tävlingar och tider. Utan det är min passion, min hobby, mitt jobb och en del av min person. Återigen identifierar jag mig som löpare. Jag älskar löpningen för det är frihet, min stund för mig själv, egentid, men också social samvaro med vänner, klubbkompisar, mannen och ibland barnen. Jag älskar löpningen för att jag känner mig stark då, för att jag känner mig så levande, för att jag njuter av tystnaden i skogen, för att jag hör fåglarna sjunga, för att jag hör vinden susa i trädtopparna. För att jag hör mina egna tankar, det är meditation, för att jag sorterar mina tankar, jag kan planera mina kommande dagar, jag löser problem. Jag känner hur hjärtat slår, jag känner hur munnen ler och jag känner hur kroppens muskler jobbar i harmoni. Men jag älskar också mjölksyran efter hårda intervaller, lyckokänslan efter ett avklarat tufft pass, lyckohormonerna som dansar i kroppen efter passet. Känslan av kraft, styrka och ork. Ja jag älskar att springa - så varför inte bara fortsätta liksom!?! Jag springer för att jag kan!

www.functionisfun.se

2011-05-07T12:07:00.002+02:00

Nu är det inte långt kvar....... 13-15 maj är det som gäller om du vill ösa på med funktionell fysträning i olika former och med olika redskap. Träning såväl ute som inne. På det kanonföreläsningar. Boka nu!

Vårt mål är att återskapa den härliga energi som skapades i de tidigare eventen då ett hundratal glada instruktörer och tränings entusiaster tog till sig den funktionella träningen med stor aptit.

Du som är medlem på Actic, Sports Gym eller Tjalve -

kontaktar Sirpa för att få en rabattkod när du bokar!

José skriver två artiklar i nya numret av Sport Guiden:

”Styrka och atletism är något som har fascinerat människan lika länge som vi har stapplat omkring på två ben. I tidernas begynnelse insåg vi att den med styrka och hormonstinna muskler var någon man skulle hålla sig väl med.

Den kvinna som lyckades para sig med den starkaste mannen fick barn med bättre förutsättningar att överleva. De starkaste krigarna var förmodligen de framgångsrikaste. Muskler var helt enkelt något att hålla sig väl till, något som gav viss …”

Läs mer i kommande numret av Sport Guiden!

”Det som göms i snö kommer fram i tö, så även din form. Nu är tiden kommen då många av oss slås av insikten att det är dags att börja komma igång efter den mörka vintern.

Det verkar som om vi rent genetiskt fortfarande bär med oss spår av en ”överleva i svinkallt land” gen som gör det extra lätt att gå i fysisk och mental ide och därmed tappa formen.”

Läs mer i kommande numret av Sport Guiden!

Bokningsförfarande, schema och passförklaringar för hela helgen hittar du på hemsidan:

www.functionisfun.se

Själv håller jag i en klass som heter Monkey Training (=repträning)

Det måste du såklart prova! Vi ses på Selma!

Valborg, partypingla och lite löpning på det...

2011-04-29T21:18:00.000+02:00

Foto privat: Va utan träningskläder!?!

Glad fredag på er!

Skriver en liten kortis ikväll. Passar på att bjuda på en annorlunda bild av mig från igår, strax efter att jag tränat skulle jag gå på tjejträff med Ladies Circle Söderköping, där jag också varit medlem till för ett år sedan. Så lite festfin och uppklädd är jag här. Jag var så lycklig över att faktiskt inte ha träningskläder på mig för en gång skull...

Sååå himla trevligt jag hade! Först en intressant föreläsning om barns användande av datorer och spel, sedan möte och mys! Tänk att dricka ett glas vitt, äta supergod lax från Söderköpings nya Saluhall, njuta av lite mörk choklad, fnittra massor och bara prata tjejprat. Och fnissa lite till och bara vara. Njutning för gommen och själen! Tack bästa eLCorna för en trevlig kväll!

Men ja just det, det här är en träningsblogg också. Ok vad har jag sprungit denna vecka? Ja än så länge inget pass för mig själv, men ändå 5 pass med andra. Jag är så glad att få chansen att hjälpa andra, att hitta sin bästa löpstil, sitt sätt att träna och såklart hjälpa och pucha till önskade resultat! Tacksam var ordet! En del träffar jag bara en gång, men de flesta återkommer :-)

Så det är nog sannorlikt att jag vilar helt imorgon och kör ett eget bara-för-mig-pass på söndag.

Passar på att önska er alla en Trevlig Valborg!

Ps Visste du att i Finland har man ingen valborgmässoeld,

utan man har en midsommaraftonseld...

Coyntha gästbloggar om dagens intervaller

2011-04-26T22:28:00.000+02:00

Foto Coyntha: Såhär glada och nöjda är vi båda efter passet!

Jag fick förfråga från Sirpa om jag ville gästblogga i hennes blogg idag.

Vi träffades utanför Actic i Norrköping för att springa tillsammans. Jag var trött efter en tuff dag på jobbet och efter att ha sprungit fredag, lördag, söndag och måndag (inkl.ett 32km långpass i lördags).

Sirpa sa att det skulle gå bra ändå och att tröttheten i benen skulle släppa efter 1-2 km.

Vi värmde upp 2 km runt Motala Ström, så fin dag! Våren är verkligen vacker.

Vi körde löpskolning och Sirpa rättade mitt löparsteg och min hållning. Det är mycket att tänka på för att springa rätt, det kan kännas lite jobbig men efter ett tag håller sig allting på plats!

Sedan började vi med intervallerna. Vi sprang 2 x (4-3-2-1 min) med 1 min vila i mellan och 3 min serievila. Hon sa att jag inte skulle springa supersnabbt, vi skulle behålla 5.40 min/h tempo.

Medan jag sprang påminde Sirpa mig om min hållning och löpsteg!! Oh vilken skillnad! Jag kände hur jag kunde springa fortare!

Intervallerna gick bra. Jag kände mig stark idag och benen sprang ganska fort utan att känna mig extremt trött. De kilometrerna vi sprang gick fortare än vad vi hade räknat med:medelfart 5:05 min/h per km blev det!

Det var ett givande pass och det var superroligt att träna med dig Sirpa!

Nu ska jag äta och njuta av att jag var så stark och snabb idag!

Sirpas kommentar:

Läs mer om Coynthas träning och roliga liv i hennes egna blogg här. Jag har haft förmånen att coacha och följa Coyntha i hennes träning en längre tid, hennes första stora mål har hon klarat med råge: nämligen att klara att springa sitt första marathon 2010, här berättar hon om Stockholm Marathon 2010. Efter det har hon bl a sprungit Berlin Marathon 2010, 6-timmars ultra i Karlstad 2011 och mycket annat. Det är alltid lika kul och roligt att träna men henne! Hon är så positiv, målmedveten och envis. Bra jobbat idag tjejen!

Och jag kan erkänna nu efteråt att jag visste från första steget att det gick mycket snabbare än 5:40´ idag, men du var verkligen så stark idag, och hade ok puls och andning hela tiden. Så jag visste att det skulle gå bra att fortsätta i samma tempo. Du var så fokuserad på att springa "rätt" och då gick det helt klart snabbare med mindre ansträngning.

Foto Göran Sedvall, Coynthas första marathon: SM 2010

Här är en så fin bild på dig när du just fått din medalj på SM 2010. Du utstrålar sån sann lycka!

En härlig motivationsbild!!

Söndag betyder långpass för många löpare

2011-04-24T22:04:00.000+02:00

Foto privat: Söndagspass med Tjalve, här kommer hela gänget på Baggelöpet-rundan...

Jag har en liten tavla här vid min dator där det står: Tiden kommer inte - tiden är! Den är en liten påminneslse till mig själv om att ta vara på nuet, på stunden. Att inte tänka så mycket "sen"-tankar och att inte heller fastna i dåtid. Här och nu. Fast när man bloggar, så sammanfattar man ju ofta dåtid, det man upplevt tidigare... Visst kan tid betyda så många olika saker för oss olika människor. När man har kul - så känns det ju som tiden går så himla fort. Och när man väntar på tåget - så känns fem minuter som en evighet! Hur man än värderar tiden, så har ju varje dygn 24 timmar, 1440 minuter eller 86400 sekunder. Det är rätt mycket, eller hur?!

Hur fastnade jag i detta tankespår nu då? Jo jag upplever just nu att tiden går rätt fort, att jag jagar lite för att hinna med "allt", att jag väljer till och väljer bort saker i tillvaron. Och rätt som det är, så är det redan söndag igen - och det betyder ju långpassdag för många löpare. Söndagspasset med Tjalve är helt klart något roligt som jag väljer till! Dagens pass blev både lätt och tufft för mig. Både härligt och lite tråkigt. Men vi tar det från början va..?

Jag har sprungit fyra pass denna veckan före långpasset, men inget av de passen var för mig, utan med klienter. Jag älskar att springa med klienter - jag älskar mitt jobb! Det är så givande att se människor klara lite mer än de trodde och att se människor hitta glädje i min egen passion - löpningen! Jag brukar tänka på den delen av mitt jobb som löpningens ambassadör. Att få dela med mig av denna underbara sysselsättning, passion eller sport. Eller kanske mer dela med mig av vad löpningen GER TILLBAKA i form av välmående, hälsa, styrka, uthållighet, endorfiner...

Men det är ju såklart även kul och härligt att få springa min fart, så långt som jag behöver springa osv. Så söndagens pass kändes extra kul eftersom den var för min skull. Bara för mig. Ja det enda "egna" löppasset den här veckan ju. Det här har varit en återhämtningsvecka för mig, inga snabba pass, inga intervaller, inga tröskelpass osv. Min kropp behövde få tid att lugna sig efter Terräng-SM starten. Nerverna behövde få lugn och återigen bra cirkulation, musklerna behövde få läka och mjukna... Behandling-och-ta-hand-om-kroppen-vilo-vecka.

I strålande sol och begynnande värme mötte jag upp gänget vid Tjalve-stugan i Vrinnevi som vanligt, och vi drog iväg mot Karstorp. Dagens pass skulle bli 24km, med två vätskekontroller. Som vanligt hade jag tänkt köra till kontroll nr 2, och därifrån lifta med bilen hem sista biten. Då skulle min runda bli 16km, vilket kändes bra och lagom för mig. Vilken dag det har varit! Sommarkänsla hela dagen. Tänk att köra långpass i shorts och kortärmat! Farten kändes lätt från start, kroppen kändes pigg, glad och sprallig. Så jag tassade med med lätta spänstiga steg.

Det är många backar på den här rundan, men för en gångs skull kändes även dem ok, annars får jag ju lätt ont i vaden efter backlöpning. Vi pratade om ditten och datten, vi var harmoniskt tysta emellanåt - bara klappret av lätta tassande löparskor hördes i den ljumma vinden... Själv gillar jag både pratet, skratten och skämten men också motpolen: lugnet, harmonin och den stilla samhörigheten. Kanske njöt vi mest av solen, värmen och energin i en samlad grupp.

Väl vid första vätskekontrollen, var det så gott att dricka ljummen saft! Att få i sig vätska och lite energi i form av socker. Gulliga Elin var langare idag. Dessutom var hon så snäll och fotade åt mig idag, därav alla fina bilder! Tack Elin!

Foto privat: Elin häller upp saft till töstiga gänget...

Foto privat: Björn och jag poserar. Visst är det vackert på dagens slinga!?

Efter det korta stoppet, var det så dags att tuffa vidare. Nu var killarna ivriga på att öka farten lite till, och jag bestämde mig för att ta det lite lugnare. När jag så tittade på klockan efter 10 sprungna kilometrar, så visade den 52 min. Uuups, hade det gått så fort hit? Det hade ju varit så lätt i början, trots alla dessa backar... Där ser man vad lurad man kan bli av pigga ben. Jag slog följe med två härliga tjejer, Carina och Lena. Lena är en stor trygghet, då hon kan alla rundor utan och innan. Hon hittar alltid. Och Carina är alltid lika trevlig att snicksnacka med. Vi träffades ju första gången i Portugal våren 2010.

Ungefär vid 12 km, började så min kropp morra och protestera. Det var inte panik på något sätt, men jag kände att vaden inte mådde bra av alla backar vi tagit oss upp för. Började längta efter nästa vätskekontroll. Det var 4 km kvar dit, var det klokt att fortsätta? Skulle jag lätta på tempot och chansa på att hitta runt själv? Äh, fyra kilometer fixar jag väl? Men ytterligare en kilometer senare, bestämde jag mig iaf för att släppa iväg tjejerna. Jag visste att jag ännu hade ett litet gäng bakom mig, så snart skulle de nog komma ifatt.

Så efter en välbehövlig kisspaus i buskarna, såg jag gänget komma längs vägen. Så jag väntade in dem och sprang med dem sista kilometrarna. Jag hade inte särskilt ont, det var ingen fara med mig. Det var nog mer ont i hjärtat, för att kroppen inte riktigt vill vara med på mina turer. Det var ett sakta-in-innan-det-blir-ont-på-riktigt-känsla. Aldrig har jag väl varit så glad att se vätskebilen stå och vänta uppe i en backe! Så skönt! Ja jag gick upp för sista backen. Dessutom var detta en rejält törstig dag, såsom vi svettades idag i värmen och solen! Tack alla för gemenskap, sällskap och skönt söndagsumgänge! Efter dagens runda i erfarenhetsbanken, tänker jag en "sen"-tanke och bestämmer mig för att ge kroppen ännu en distansvecka!

Vi ses i spåren!

Foto privat: Vätska och detta underbara leende mötte oss vid 9 och 16 km!

Malin gästbloggar om torsdagens löptur

2011-04-22T11:21:00.000+02:00

Foto privat: Sirpa och Malin på väg ut på en runda längs Göta Kanal
Vi står på min förstukvist, eller den är ju min än så länge, till 1/7 då nya ägare tar vid...

Malin Spångberg, gästbloggar:

"Härligt! Underbart!...Paradiset! Känslouttrycken flödade tätt när Sirpa och jag var ute på en löprunda under skärtorsdagens sommarlika kväll. Det stod 12 km på programmet och vi tog turen via kanalen, Mariehov och tillbaka på kanalbanken på Ramunderbergssidan. Första 4km i lugnt 6min-tempo, nästkommande 4km i 5.30-tempo och de sista 4km gick 5.12/5.25/5.09/4.49. Vi var båda saliga över vad denna aprilkväll erbjöd i sol, vind, temperatur, naturskönhet. Haven av vitsippor utmed kanalen, den glittrande solen i vattnet, den ljumma vinden som fläktade skönt. Kändes extra bra när vi sprang om bilkön på E22, med familjefäder som förmodligen satt och svor över 'bromsklossen' Sörping. De tänkte säkert "där springer två såna där löparnördar" och då syftar jag främst på mina nya kompressionsstrumpor, som når upp till knäna. Sköna, men ack så osnygga! Men, för att avsluta med en riktig klyscha -"Det är ju inte hur man ser ut på utsidan som räknas, utan hur man mår inuti". Och en kväll som denna, så kan man knappast må bättre!

Foto privat: Sommavärme! Enligt Malin ser hon ut som Paula Radcliff i strumporna;-)

Sirpas egna kommentar: Visst ser vi laddade ut? Själv har jag laddat med att vänta på tåg på Stockholms Central, svettats på tåget som blev rejält försenat pga av brand på Stockholm Syd Stationen, där det behövde röksaneras innan vi fick passera... Men löpturen gav tillbaks allt och mer därtill i form av energi och glädje. För att inte tala om stolthet över Malin, som numera är en grym tjej i löparskorna. Har haft turen att få coacha och följa hennes utveckling sen i höstas! Bra jobbat tjejen - som vanligt :-)