Ingen sommarfeeling precis...

Texten från dagens Expressen

Juni har börjat med buller och bång, eller kyla, blåst och hällande regn. Jag får ingen sommarkänsla precis. Igår gick historiens kallaste Stockholm Marathon av stapeln. Redan på väg till Östermalms IP före start blev fötterna blöta. Jag skulle tillsammans med min fina kollega Catti stå och heja på vänner och kollegor vid Stadshuset, där löparna hade sprungit ca 12 resp 35 km.

Innan jag gick hemifrån, letade jag fram mössa, flera par vantar, extra strumpor, tröjor lager på lager samt toppade med att ta på mig dunjackan från i vintras. Det ångrade jag inte en sekund. För igår gick kylan genom märg och ben. Vinden gjorde att blöta händer och fötter frös till is och känslolöshet. Åh vad jag tyckte alla löpare var hjältar igår, som trotsade vädrets makter och ändå fullföljde sina drömmar genom att fullfölja loppet! Vi gjorde vårt bästa för att mana på löparna med hejarop och tjohej! Många tappra och glada leenden fick vi för det trevliga "besväret".

Många gånger tyckte jag synd om löparna pga av vädret, kanske mest för att regnet skrämde bort publiken. Utan publik är det säkert tuffare att ta sig runt alla dessa steg runt dessa två varv på Stockholms gator. Många av våra vänner gjorde fantastiska lopp igår, många rekord och tider  slogs, mycket löparglädje och endorfinrus! Blöta, genomfrusta med varma i hjärtat av run-happy-glädjen vi känt hos er löpare, tog vi oss hem till varma filtar och kokhett thé.

Idag njöt jag själv av samma väderförhållanden. Har nu avancerat i mina rundor till att springa/jogga 5 x 2min :-) Idag mötte jag inte så många löpare eller motionärer alls. Var de trötta från gårdagens lopp eller bara skrämda av vädret? Jag njöt iallafall! Jag kan inte skriva att jag precis längtade ut i regnet, men väl ute så var det härligt!! På 2min kommer jag en bit ju, på 10min kommer jag runt hela Rågstasjön ju...