Varför tränar du?

Alla har vi olika anledningar till att träna, kanske vill du gå ner i vikt, få bättre hälsa, prestera en speciell tid på en viss sträcka, orka lyfta en speciell vikt, orka göra ett visst antal repetitioner av en övning, orka springa en viss sträcka, se snygg ut naken osv. Vet du vad du har som morot, piska, mål, motivation att göra din träning? Har du funderat på vad det är som driver dig framåt, att ta nästa steg? Vad är det egentligen du vill uppnå? Är det verkligen ett visst antal kilon som ska brännas, är det att klara milen på 40 minuter, är det att orka springa 50km - eller är det kanske känslan du tror ska komma genom att klara målet som du vill uppnå? Känslan av att vara stark, snygg, snabb, uthållig, oövervinnerlig?

Jag säger inte att det är så, men tänk efter en stund - om det nu skulle vara så, varför är just den känslan viktig för just dig? Och hur vet du att det är den speciella känslan du kommer att uppnå/känna om/när du klara målet? Och vad tror du att du kommer att känna om du inte klarar målet? Kommer du att känna dig misslyckad? Eller kan du särskilja på dig som person och det du gör som något annat? Att du inte är misslyckad utan att du misslyckades med just det projektet?

Jag menar inte att du inte ska sätta upp mål. Jag som tränare ber alltid mina klienter sätta upp mål med sin träning. Mycket för att just hitta motivationen längs vägen. För ser du ditt mål bortom kröken (helst inom dig i bilder), så är det lättare att fortsätt jobba framåt. Lättare att ta nästa steg.

Vad är det som motiverar dig? Det finns olika sorters motivation: inre och yttre motivation. De flesta som börjar träna gör det av en anledning, antingen av "rädsla för nuet" eller "längtan efter framtid". T ex nuet gör för ont pga övervikt, dålig hälsa etc. Eller framtiden verkar så fantastisk - "när jag är smal är jag lycklig - tänket". Dessa är exempel på yttre motivation. Yttre motivation är superbra bränsle i början av en livsstilsförändring. I början behöver vi alla snabb framgång för att orka fortsätta, att vi t ex snabbt tappar ett par kilon, att vi orkar springa 3km. Vi uppnår externa belöningar: vi får kanske komplimanger och beröm utifrån. Inget fel i detta, men i långa loppet behöver du även finna en inre motivation inom dig själv, den får du från känslan du uppnår. Från glädje, personlig utveckling och från fysisk såväl som från mental tillfredställelse.

Om du enbart står ut med träningen för att uppnå ett annat mål såsom viktminskning, en specifik tid osv. så drivs du av yttre motivation. Om du känner ett värde i själva träningen - att träningen i sig är en upplevelse - då drivs du av inre motivation. Det bästa är om du kan blanda dessa två, för då är sannorlikheten större att du kommer att fortsätta träna och även uppnå dina mål!

Så ut och njut av träningen, lev i nuet när du tränar, lyssna på fåglarna, känn dofterna av nyregnad skog, känn den friska härliga syrerika luften som du fyller dina lungor med, lyssna på hur dina fötter trummar på mot underlaget, känn hur hjärtat arbetar i bröstet... Visst är det viktigt att jaga tider på dina intervaller, men ha vissa pass när du tillåter dig att köra naturligt - ingen klocka, ingen musik i öronen - bara du och upplevelsen!
Kärleken till löpningen, tacksamheten för att du kan springa, lyckan av din fysiska kapacitet, tillfredställelsen i själen och hjärtat... Run Happy!

Foto privat: Nu ska jag ut och njuta av upplevelsen, att-jag-kan-känslan !!