fredag 10 augusti 2012

Hög på endorfiner - trött, slutkörd och lycklig!

Foto privat: Laddad för att köra styrka!
Ja jag är knarkare, endorfinknarkare (precis som många andra jag känner i träningsvärlden ;)). Att få känna den där underbara känslan av att ha tagit ut sig totalt, att ligga i en hög och bara flämta, att inte vara säker på att benen bär ett endaste steg till. DEN känslan älskar jag. Att ta mig DIT både älskar och hatar jag. För att jag vet att den vägen är tuff, gör oftast ont på något sätt och är mentalt krävande. Men resultatet av ett sådant pass är heaven! Hormonerna dansar i kroppen, endorfinerna sprattlar i varje skrymsle av kroppen och jag känner...ja just det jag KÄNNER.

Så för att göra en lång historia mindre lång, så kan jag ju inte springa mig till den känslan just nu. Jag har ramar att följa. Jag har begränsningar på såväl fart och tid jag ska springa. Där kan jag inte köra till utmattning. Inga spypass i sikte för mig med löpningen. Inte än på länge. Men det är ok, för nu får jag köra på mer på gymet:

Jag har kört två grymma pass på gymet sista dagarna. Jag kan lägga på vikter mer och mer på benstyrkan nu! Igår överkropp (tvättade håret idag, för imorgon kommer det inte att gå att lyfta armarna är min prognos) och ben / mage idag. Tuffa härliga knäböj med fri stång med VIKTER (visserligen "bara" 35kg, men måååånga reps gör benmos det med. Utfallsstegsgång med viktväst på 30kg. Trycka upp explosivt - hoppla, det tar som fanken i rumpan. Och många fler övningar. Idag stapplade jag ut från gympasset. Gött gött gött! Fredagsmys, fredagsfys, fredagsMOS!

Hmm undrar hur det kommer att gå att öva på mitt nya zumba-pass i helgen. Nu ska jag ju öva öva öva, för på fredag har jag mitt första pass för hösten, då ska det skakas rumpa. Har laddat med flera nya låtar, som jag nästan är klar med koreografin till. Så nu gäller det att sätta stegen, så jag kan dem i sömnen. Kan jag räkna 3-timmars dansövningspass som återhämtning? Dvs om nu benen håller he he... Ha en skön helg!
Foto privat: En gammal bild i repris. Knäböjfokus i blicken, 20 gånger ner och upp -  here we go :)


Inga kommentarer: