Rapport från jag-vill-ju-bara-få-springa-Sirpa

"Att blogga eller inte blogga" - tanken, brukar sluta med funderingen "äh jag har ändå inte mycket att skriva om" och så skjuter jag det framåt till en annan bättre dag. "Bättre" dagar kan ju vara så mycket: för mig har jag många såna dagar på jobbet, men den här bloggen ska ju mest handla om mig som privatperson och min egna löpning och träning går fortfarande trögt.

Men ministeg är också steg i rätt riktning. Jag är en snigel. Men även sniglar tar sig framåt. Fast de är o andra sidan rätt läskiga och kletiga och väldigt otrevligt att trampa på... Äh!

I torsdags var jag i alla fall på ett CRS-pass. Jag brukar jobba på torsdagarna och kan sällan vara med på egen träning då. Men nu var det skärtorsdag och jag var "ledig" på kvällen. Min vapendragare Linn skulle också dyka upp och det skulle bli riktigt kul att få springa lite tillsammans.

Kvällen bjöd på uppvärmning + 2 x 20min tröskel + nedvarvning. Jag skulle låta kroppen bestämma hur mycket jag skulle springa, 1 eller 2 trösklar..? Efter senaste ryggskottet har mitt vänstra ben tappat kopplingen från nervsystemet lite, så benet gör lite som den vill (eller mest vill den inte göra något alls liksom). Så lätt uppvärmning i makligt tempo var en bra start, för att locka kroppen in i rätt mood.

Bästa RS-Mia skulle hålla 5:30-fart och visserligen är det inte precis tröskelfart för oss, men vi (Linn och jag) tyckte det skulle vara lagom ikväll. Stora skuggan bjöd på mycket löparglädje, för även TSM-grupper fanns på plats och körde intervaller. Så vi mötte löpare till höger och vänster - vilket gjorde träningen ännu roligare! Kända ansikten överallt :-). Vi sprang 10 min ut, vändning och sedan tillbaka. Kanske inte så "upphetsande" sträckning men tryggt och inte så isigt (som det var på många ställen fortfarande). Dessutom är det ju lätt att upptäcka om man hållit jämnt tempo för då kommer man tillbaka dit där man startade. Vilken vi lyckades med på båda omgångarna. För ja det blev två omgångar. Vi snittade på 5:27 båda varven, perfekt farthållning av Mia med andra ord.

Det positiva är att utan ordentlig löpträning (på lääänge!) så kändes farten lätt, orken, andningen och konditionen fanns där, men vänster benet hade inte velat springa snabbare ännu.

Så vad ska jag göra för att bli helt bra? Ja ibland önskar man att man kunde klona sig. Jag skulle vilja kunna se mig själv utifrån och göra rörelseanalyser och nerv-muskel-tester (som jag ju gör med mina klienter). Jag vet att min "skada" inte sitter i benet/benen utan i ryggen. Ja jag ska göra det som jag rekommenderar alla mina klienter att göra när de ska tillbaka från skador: Gå tillbaka till grunden. Träna lätt (!) stabilitet i bålen och rörlighet i bröstryggen genom att andas på rätt sätt, varje dag. Lätt som en plätt... Jag ska också minimera tiden jag sitter i min vardag, vilket har blivit rätt många timmar på sistone, när jag skrivit på materialet till Löpcoach steg 2 osv.

Foto privat: Nästan hela Runhappy-gänget från torsdagen

Foto privat: en välbehövlig stretch efter passet med bästa Malin

Foto privat: så här glada var vi efter löpningen, Linn och Sirpa

Foto privat, återhämtning efter träning: keso med bär och nötter - mums!