Idag är jag lite krasslig och då längtar man extra mycket efter att få ta på sig löparskorna och bara få ge sig iväg ut på stigarna! Solen är framme för att få mig att längta extra mycket ut. Tack för det - det motiverar mig att bli frisk extrasnabbt! Vad passar väl bättre än att skriva ner lite tankar en dag som denna..
Livet har varit full gas ett tag (så förkylningen var nästan väntad ;-)) och mina dagar har varit fyllda med roliga uppdrag och roliga människor! Min dotter frågade mig igår om jag var lycklig och jag kunde utan att tänka svara att JA det är jag verkligen - jag lever ett fantastiskt liv och är lycklig och tacksam!
Idag kan jag blicka i backspegeln och se att svåra och jobbiga saker som jag gått igenom i mitt liv tidigare har skapat de förutsättningar hos mig själv som gjort det möjligt för mig att ha det så jä*la bra idag! Motstånd gör människor starkare! Motstånd gör människor hungrigare! Så låt oss vara tacksamma för motstånd och prövningar i livet.
Jag kan enkelt räkna upp minst tre helt avgörande "motstånd" i mitt liv:
När jag som 18-åring blev sjuk. Jag tappade hela min identitet, jag hade hittills alltid varit Sirpa - löparen. Nu var jag "bara" Sirpa som dessutom var sjuk och blev en testkanin på forskningssjukhus. Min allergi är sällsynt och läkarna tyckte det var intressant att testa ut olika saker och olika mediciner. Föga var jag mogen för detta och tyckte livet var riktigt orättvist i flera år... Idag är jag tacksam för min allergi, den har format mig och byggt en stark vilja att hantera den. Idag är jag Sirpa som tagit kommandot och lever i symbios med min allergi - inte någon som "drabbats" eller som det är "synd om".
En annan stark händelse var när jag 2004 fick hjärninflammation av ett virus som höll på att kosta mig livet. Jag blev "liggande" i ett mörkt stimulifritt rum i nästan ett halvår. Och då var mina barn 4+6år gamla. De förstod inte varför mamma inte orkade med deras normala stoj och frågor. Min hjärna orkade inte ens se på TV, inte läsa, inte lyssna - den ville bara vara och vila. Jag hann tänka tänka tänka under denna period. Är så tacksam för att min doktor blev sjuk vid ett tillfälle så att en ung oerfaren läkare fick mig som patient och inte visste vad han skulle göra med mig, så han skickade mig med remiss till överläkaren på neorologen i Linköping, till hjärnskadeavdelningen (fatta att det var pirrigt att gå in där första gången). Men det var vändningen, för första gången var det en läkare som förstod precis vad jag gick igenom. Tackelitack! Dessutom peppade han mig att börja träna, "för om kroppen mår bra, kommer hjärnan att läkas bättre och snabbare!" Perfekt uppmaning för mig. Började med en promenad på 5-10min till att så småningom börja jogga osv.
När jag väl kom igenom den tuffa delen av sjukdomen hände en ny grym grej på jobbet som gjorde att jag bestämde mig för att ta mig därifrån. Någon i min närhet svek mig nåt fruktansvärt. Vill inte ens tänka på det, men den händelsen skakade om mig rejält och gav mig bränsle att komma vidare. Att ta tag i de drömmar jag hittat inom mig när jag låg sjuk och tänkte. Jag började utbilda mig och så småningom jobba med min passion - hälsa, kost och träning.
Idag är jag såååå tacksam för alla dessa motstånd - de har format mig till den jag är idag :-)
Vad har du för motstånd som kan utveckla dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar