Fredagstusingar med pigga ben och hjärta

Yes, jag är här igen! Landat på kontoret efter veckor av resande hit och dit (utbildningar). Kommer berätta mer om denna tid i ett annat inlägg... Idag vill jag fokusera på mitt eget pass som jag just avslutat.

Hade en löp-PT inbokad på eftermiddagen, en tjej som haft en längre period av skador och dålig kondis önskade lära sig bra skonsam löpteknik och få lite inspiration. Hagaparken levererade som vanligt. Jag älskar att få se glädjen som lyser ur en klients ögon när de inser ATT DE KAN! När de känner vilken skillnad det gör om de ändrar på några få små saker i sitt steg, hållning etc. Denna tjej behövde dessutom lite tips om hur hon kan jobba med en orörlig höft (opererad för höftluxation i sin barndom och med begränsad rörlighet idag). Hon fick med sig ett par löpskolningsövningar och nycklar att ta hem och öva på. OCH hon vill träffas igen och igen... Skoj!

När jag sen kom tillbaka till kontoret och hade fixat ett par smågrejer, bestämde jag mig för att ge mig ut igen och köra ett eget löppass när jag nu ändå redan var svettig (why waste it liksom ? ;)). Kort uppvärmning (benen var ju redan redo!), ett par stegringslopp och fyra tusingar på schemat. Hade nån tanke om ansträngningsnivå 7,5-8,5 (tröskel) och tänkte att idag kanske det betyder 4:30isch-fart för mig.

Iväg på första tusingen, vet ju att benen ofta drar iväg lite för snabbt på första intervallen, så höll medvetet igen i början, mot slutet hade jag sikte på en kille som kom från ett annat håll men skulle fortsätta där även jag skulle springa. Så tävlingsdjävulen kom fram (hornen växte i pannan ;)) och jag drog på lite i sista uppförsbacken. Piip, klockan stannade på 4:12. Ojojoj det var nog lite för fort? Eller? Nä kroppen kändes 7.5/10, kontrollerat. Hmmm ok... Joggvila 200m. 

Nummer två, lika bra att köra direkt. Inte tänka bara köra är en regel jag använder ofta, för att inte hamna i negativa tankeslingor om huruvida jag orkar..? osv. Så av med handskarna, ladda om klockan och iväg! Fokuserade på lätt löpsteg, fram med höften, använd rumpan, avslappnade axlar (fortfarande lite träningsvärk från tisdagens överkroppspass på gymet, tack för det Pernilla!). Det här går fiiint Sirpa, lyssnade på fötternas isättning. Låter steget lika på höger o vänster? Snabba tvära vänsterkurvan, halva sträckan klar... Där framför mig springer åter en kille, denna gång med ryggsäck. Aha en transportlöpare, honom ska jag ta, hinner jag tänka och låter benen pinna på i lite bättre tempo. Jag hann just om honom när klockan pep att tusingen var avklarad . På 4:12. Exakt samma tid som förra. Känsla? Fortfarande 7.5/10. Bra Sirpa, det här går strålande ju! Joggar mina 200m igen med ett ännu stort leende!

Innan nummer tre, tar jag av mig jackan. Jag är varm nu, vinden har mojnat här bland träden. Laddar om tankarna, jag vet att nummer tre av fyra brukar vara mentalt den tuffaste. Idag ska jag tänka tvärtom, denna ska vara den lättaste tusingen!! Nu kör vi Sirpa, startar klockan och tjoff iväg. Benen pinnar på igen lätt lätt lätt, flyger nerför sluttningen (borde jag hålla igen? Nä köööör på!!). Svänger i tvära vänsterkurvan och igen, en tjej denna gång på väg uppför backen där framme. Henne SKA JAG IKAPP INNAN JAG ÄR I MÅL!!! Run run run! Upp med blicken, korta lätta steg i backen, fram med höften Sirpa, använd armarna aktivt. Jaaaa jag hinner, eller?, jooo jag hann om henne precis!Pling klockan piper - klar! Yes! 4:06 - vad hände!?! Wow! Och hur känns det? Hmm 8/10 denna gång! Fortfarande kontrollerat - jippiii! Joggar mina 200m. Känner mig grymt stark!

Ok sista tusingen nu Sirpa, You can do this! Kör direkt, inte känna efter, bara spring. Startar klockan och pang iväg! Sista nu, jag är stark! Jag springer lätt! Jag har pigga ben! Många tankar far genom huvet. Jag stoppar alla negativa tankar! Jag gör det genom att säga stopp till mig själv och istället rabbla mina vanliga pigga tankar om och om igen, så jag inte "orkar/hinner" tänka trötta tankar.. Och halva tusingen redan avklarad, tryck på nu Sirpa, uppför sista backen, fasen ingen att springa ikapp denna gång, jo där framme en kille med barnvagn.. Ok jag ska springa om honom med ett snyggt starkt löpsteg, hinner jag tänka och swichar förbi (hur det ser ut i verkligheten vet jag inte, men i min hjärna var det grymt snyggt löpsteg ha ha ;)). Ok sista 150m, för första gången kollar jag klockan så jag VET att jag nu har 150 meter kvar, 120, liiite till, 80, kom igen hela vägen in i mååål! Piiip plingar klockan till och jag tvärbromsar denna gång. 4:10 - yes, yes, yes!! Ansträngning 8-8,5/10 och jadå lite syra hade jag absolut i sista backen. Så inte helt kontrollerat längre. Men så skönt! 

På med jacka och vantar och lufsar tillbaka till kontoret. Leendet går från öra till öra, en varm skön glad sprallig känsla tar över kroppen! Shit jag är grym! Nästa gång ska jag göra flera tusingar och lite långsammare. Men idag NJÖT jag av att KUNNA springa på igen! Inget ont någonstans, wow, alla mina rehabtimmar ger verkligen tillbaka nu! Glad fredag på er! 

Foto privat: Tänk att se halva Hagaparken och Brunnsviken från sitt fönster (Wennergrencenter våning 19) - gissa om man blir sugen på en löprunda?