Oj oj aj!
Idag hade jag ännu en kul jobbdag fylld med PT-kunder på två ställen och 2 klasser på Actic. Körde styrka med mina seniorer på förmiddagen. Passade på själv att utföra övningarna då de är så duktiga numera, så det är sällan jag behöver rätta dem. Däremot peppar jag dem så klart. Och som de kämpade och svettades - underbart! Flera sa idag att de känner sig tryggare med balansen ute i halkan nu, efter all vår balansträning :)
Sen körde jag boxpass på lunchen. Tufft från början till slut - älskart!! Det sista jag brukar låta dem göra är "ringen", det är 30sek-intervaller utan vila (så egentligen inte intervall, utan bara övningsbyte var 30:e sekund;)). Då de var 19st och en saknade "partner" så var jag själv med och höll mitsar (=standard). Men när sista omgången av ringen skulle börja, så skrek de åt mig att visa dem hur det "ska se ut när man kör för fullt" och ja ni kanske känner mig (lättlurad..? njae, men har svårt att motstå en utmaning? Japp!) Jag är ju tävlingsmänniska till 100%. Minst. Så ok, jag kör själv (hörde jag mig säga i microfonen) Give it to me baby!
Fast tyckte inte att jag "hann" ta på mig handskar, utan körde utan he he...
Och ja fotona säger väl allt - jag slog hårt (och fel, då det är 2-3 knogen som ska gå i mitsen egentligen)...
Man lär så länge man lever, eller inte..?
Nu sova och ladda för lite med träning imorn, t ex: Zumba kl 11:30 på Actic Elite - välkommen!
Alltså vilken höst vi har! Helt fantastiskt vad varmt det är fortfarande, med första advent om några dagar! Alla vi löparnördar är ju så klart lyckliga över detta - barmark och skapligt varmt - Yeah! Vill dela med mig av mina tre höjdpunkter idag - är så tacksam för att jag får göra så mycket roligt - och dessutom få betalt för att göra det! Lite crazy faktiskt:
Dagens lunchpass på Actic - Zumban gick precis så bra som det kan gå när jag är avslappnad och närvarande. Sån härlig stämning, idel leende deltagare och energisk rumpskakande till min favoritmusik - kan det bli bättre? Nu har ju jag fördelen med att det är jag som har valt mina favvolåtar, gjort min egen koreografi - och sen får jag dela det med alla andra! För om jag älskar musiken och movesen - så gör ju dem det också...
Sen lyckades jag få till ett kort egopass mellan PT-klienter och tredje höjdpunkten för dagen. Jag passade på att göra en Snorkkis, sprang alltså från punkt A till punkt B. Hade nämligen hunnit hem en snabbis för att träffa barnen och byta om inför kvällens aktiviteter. Laddad med pannlampa, hopknölad dunjacka i ryggsäcken (till att ha på mig efter löpning) och leendet på läpparna (sen zumban) stack jag iväg från Solna för att möta alla nybörjar-komigångjoggare på PwC. Med en liten extraknorr på slutet så blir dena sväng 6km. Aha - tänkte jag när jag rullade på nerför första backen från mitt hus - idag är det en bra dag för löpning. Benen kändes riktigt pigga och lätta. Jag värmer upp en km och sen kör jag på lite. På KÄNSLA, inte kolla klockan - bara njutspringa. Ge tillbaka till kroppen för att den är så stark och hänger med mig på alla jobbpass, upptåg och livet i stort. Japp, en tacka-kroppen-löpning! Och vilket skönt pass det blev sen! När jag bromsade in, så kunde jag inte låta bli att kolla av garmin. Oj snitta 4:30-tempo - bara så där. Och så lätt det hade gått, bra flyt och mycket mer att ge. Ja det är ju inte som blixten precis, men för att vara jag just nu = happy känsla! Tack kroppen! Jag ser ljusglimtar i änden av tunneln - nu orkar jag med lite fler rehabtimmar...
Så det var inte alls svårt att fortsätta vara glad och peppende, när jag så mötte mina härliga jag-vill-också-kunna-orka-springa-tjejer vid PwC. En perfekt avslutning på denna sköna onsdag! Kommer att somna med ett varmt hjärta och med tankar av tacksamhet ikväll! Vad är du tacksam för idag?
Foto privat: Ett gott mellanmål efter löppass: kesella, hackad mandel, äkta vaniljpulver och hallon - mums!
Go söndag!
Jag hade ställt klockan i morse, vill ju gärna hinna äta frukost före löppasset. Min favvofrukost (som magen också mår bra av) består av Lättyoghurt blandat med kesella, jordgubbar och en näve naturella cashewnötter. Var lite nyfiken på vad benen (vaderna) skulle säga idag om löpning. Har nämligen fått vila helt från löpning några dagar.
Hoppsan vad klockan gick fort, fick lite bråttom iväg. Detta gav ju lite extra fart i benen från start... Dagens plan var 16km. RS-gänget skulle springa till Ursvik - springa 15km-extrem-varvet där - och sen tillbaka till Planet Fitness. Eftersom mina vader inte gillar uppförsbackar, fick jag tänka om lite. Ville inte utsätta mig för Ursviksbackarna, men gärna ha sällskap en bit. Så jag valde att istället springa hemifrån till PF längs Karlbergskanalen, för att därifrån få sällskap till Ursvik.
Alltid lika trevligt att få prata medans man springer :-) När vi väl kom till Ursvik hade jag redan fått närmare 14km i benen. Därifrån och hem blev 3km till. Och först på väg från Ursvik började jag tänka på dagens löpning och dagens känsla. Visst är det lätt att glömma bort att känna efter när allt flyter på? Då tar man löpningen för given på något sätt. Däremot passen man analyserar sönder, är de pass som inte känns bra!? Iallafall är det så för mig. Så när pratet tystnade omkring mig så började jag känna in kroppen, vaderna var glada, baksida lår och rumpa var glada, hjärnan/viljan var stark. Allt kändes sååå lätt idag! Det liksom bara flöt på - det är ju DEN känslan vi löpare alltid längtar tillbaka till! Till flytet - den där sväva-2cm-över-marken-känslan. Ena dagen ont och kroppen stretar emot, nästa dag svävar man fram - härligt med omväxling! Så man känner skillnad;-)
Foto privat: Lite bålstyrka med plankor av alla de slag i Redcord fick avsluta dagens träning
Foto privat: inte skarpaste bilden kanske..? Min träningshörna hemma, liten mysstund här bland rep och bollar avslutade löppasset och hela kroppen och själen var nöjd :-)
Foto lånad av Petra: Petra o jag efter intervallerna, glada o nöjda med dagens pass,
ja vi känner oss faktiskt såhär pyttepyttesmå på tisdagarna;-)
I tisdags var det dags för intervaller igen, tröskelintervaller på 6x2km med 45-60sek vila. Jag hoppade på 4:30-gänget, för mitt mål var att hålla den farten passet igenom. Totalt alltså 6km i 4:30-tempo. Det jag inte tog med i beräkningen var att 4:30-gänget inte springer 4:30-fart, utan såklart snabbare...
Stora skuggan, grusvägar, draghjälp, varmt och ingen vind - perfekta förhållanden. Första 2km gick under 4:20-fart. Aj aj aj kände av mina vader, gränsen är tydligen hårfin! Bytte grupp, nästa 2km 4:35-fart, ingen bra känsla, blev helt enkelt rädd. Vill INTE få ont igen! Vilade/joggade över en intervall. Körde sista på prick 4:30-fart. Missnöjd just då, ville så mycket mer, men nöjd nu efteråt!
Om tisdagen var ett gas-pass, så bestod onsdagen av broms-pass. Efter jobb på gymet inkl PT-kunder och boxpass, snörde jag på mig löparskorna på lunchen för att utforska "andra sidan" av Brunnsviken. Längs vattnet var det fullt med soldyrkande glada semesterfirande svenskar, både badklädda och en del i ren Adamskrud (burrrr). Det var en härlig solig och vaaaarm lunch, jag frös inte;-)
Eftersom jag fortfarande kände av mina vader, blev det ett lufsapass på 12km. Jag passade på att njuta av denna fantastiska miljö! Sen tillbaks till gymet, mer jobb och anslutade dagen med Mias Runnersgym-klass på Running Sweden, sushi, bok och sova ZZzzzz
Foto privat: varmt och soligt, perfekt tillfälle att inviga mina nya X-kross
Foto privat: denna båtbrygga låg en bit efter att jag kommit under stora vägen (E4?), en typisk Sverige-vy
Foto privat: en lummig japansk park i Bergianska trädgården, om jag blundar så kan jag förställa mig samurajer i hakama som gör kator här i gryningen: ich-ni-san-shi-go-roku (så långt kommer jag ihåg från mina år i Aikido-dojon i Norrköping. Trot eller ej, men jag har faktiskt 2 kyu i Aikido)
Foto privat: hittade några gamla Aikido-bilder från ett träningsläger i Danmark en sommar för många år sen... Här är jag en rookie (6 kyu), står längst till vänster. David står längst till höger. Några år senare hade även vi graderat hakama (den svarta samuraj-kjolen får man bära från 3kyu). Jag håller en bokken i min hand (ett träsvärd) I aikido tränar man nämligen även med vapen: svärd, stav och dolk.
Foto privat: usel bildkvalitet - jag vet. Men ville visa ännu en bild från detta läger. Här är ett pass på väg att börja, vi bugar inför vår sensei Morihiro Saito (som kommit från Japan för att leda lägret) och Tomita - vår Sverige-boende japan.
Foto privat: Karlbergskanalen en sömnig söndagsförmiddag i juli
Jag är lite bakom idag, mer än vanligt alltså. Skulle nämligen ha bloggat detta igår, men då ville inte tekniken vara med mig, så jag får skriva om igår idag istället. Min man anklagar mig för att ha nån speciell talang att ha sönder teknik med hjälp av enbart min aura. Hmmm oskydligt anklagad, eller åtminstone oskyldig tills dess jag har bevisats skyldig..? För jag erkänner eventuellt möjligtvis att saker och ting (framförallt tekniska prylar) tenderar att gå sönder eller försvinna i min närhet! Bara gå upp i rök på något mystiskt sätt liksom;-)
Nog om detta. Kort långpass igår. 14km. Tungt, segt och många trötta tankar. Jag och Karlbergsparken. Skogsstigar - hemmakänsla. Vinden, värmen och trötta ben. Efter 10km vände det, flytet kom, upptäckte även nerförsbackarna :-) Vackert vid vattnet, detta är numera min hemmaplan, njut:
Foto privat: Himlen är oskyldigt blå...
Foto privat: Här vill molnen vara med och busa över Karlbergs Slott
Veckan som gick var bra! Mycket bra faktiskt! Två bra kvalitetspass med en kropp som höll ihop. Inte så snabbt kanske, men snabbare än jag vågat på länge - jag är helnöjd! Ska fortsätta skynda långsamt även denna veckan. Jag - en snigel, men en snigel på G. Hörs!
fredag 22 juli 2011
Foto privat: Ja det är ett gammalt kort. Har inte riktigt kommit in i bloggarlivet;-)
så jag glömmer hela tiden att fota. Ska bli bättre...
Tingeling!
En arbetsfri fredag fyllde jag med hemfix och plock i strävan att få till ett hem av lägenheten. Snart så, snart så. Jag ser "ljuset i tunneln" och det börjar likna den bilden jag har inne i huvet...
Avslutade kvällen med en löptur runt runt runt Råstasjön. Lite karusell-känsla idag, skulle nämligen köra 3km lite snabbare tempo, och ville göra det på grusväg. Runt sjön är det ganska platt och grusväg hela vägen - perfekt för lite tempo. Programmet sa 3km i 4:30-4:40-fart + 6x100m (inte snabbt utan mer teknik). Så jag klickade igång klockan och talade om för benen att nu skulle vi springa i 4:30-tempo. Hade bestämt att jag skulle försöka gå på känsla och inte titta så mycket på klockan. Kroppen var trög idag (berodde det på mina 2 glas vin igår kväll..? he he). Hade uppenbarligen tagit Davids Garmin idag, eftersom den pep till efter varje km (har stängt av den funktionen i min för det är lite jobbigt när man springer ihop med andra när allas klockor börjar pipa km-varningar).
Slängde ett öga på telefonen efter första km-pipet, 4:40. Ok, inom ramen, men kanske inte sååå kul precis. Försökte prata med benen och förhandla om lite bättre fart på andra kilometern. Inte mycket till respons, för det blev 4:35. Så nu SKA det gå lite snabbare sista kilometern! Nu är kroppen varm (visserligen var det inte svårt att bli varm idag, så klibbigt i luften och riktig sommarvärme fast klockan närmade sig åtta på kvällen... men jag menade inuti, i musklerna) och hjärtat var också igång ordentligt. Pumpade och pumpade ut syresatt blod i systemet på högtryck liksom. Bara en kilometer i lite snabbare fart manade jag på benen, bara en kilometer, sen får ni vila, jag looovar... Piiip, och klockan visade 4:16. Tack för det!
Lite teknik-snuttar senare, dista jag hemåt med åter ett leende på läpparna. 12 sköna kilometer blev det totalt idag. Ännu ett bra pass att bocka av och föra in i träningsbanken, för att någon gång i framtiden kunna göra ett uttag i form av en bra tävling. Det kommer dock att dröja med tävlandet för min del.
Jag ska låta kroppen få läka långsamt och bli starkare innan jag gör ett försök att tävla. Har ju inte gått så bra de senaste gångerna. Jag är ju en "allt eller inget"-person, så att tro att jag kan tävla och göra ett hyfsat lopp, det finns liksom inte inom mig. Jag har ju försökt att intala mig själv att den här tävlingen är kul, jag gör det "på skoj". Nä det går liksom inte, jag hittar alltid den där tävlingsdjävulen när jag står på startlinjen (inte för att jag kan vinna lopp nuförtiden med denna långsamma kropp, utan för att jag ska slå egna rekord och tider varje gång...)
Nu ska här ätas och så småningom sovas - för att vakna till en ny härlig dag, nämligen lördag! Ha D gött!
Ja idag märkte jag själv tydligt det jag alltid påpekar för mina klienter: att för att kunna träna och få ut det bästa av sin träning (och tävling så klart) - så behöver man sova bra och tillräckligt. Sömn har varit en bristvara de senaste dygnen för mig. Kan inte skylla på något annat än dålig planering. Vi ska ha visning på vårt hus imorgon, och de senaste dagarna har vi städat, röjt och fixat både inne och ute. Huset har nog aldrig varit så fint som nu...
Efter gårdagens snöande, var jag lycklig över att det idag hann bli riktigt varmt och skönt. Blåsigt men varmt. Vägarna hade också hunnit torka upp en hel del. Idag sa programmet: 10km inkl 3km 4:25-4:30-fart mot slutet. Så jag gav mig iväg på min vanliga Mariehovsrunda. Skillnade nu mot i vintras är dock att jag nu kan springa där jag vill springa, nämligen på cykel/gåvägen längs kanalen, behöver inte längre springa på bilvägarna så mycket.
Kände från steg ett att kroppen var seg, kraftlös och slö. Hände liksom nada när jag började rulla nerför första backen ner från huset. Blää, vilken känsla eller mer anti-känsla liksom. Kändes som jag redan hade sprungit sådär 20 km... Ja ja, det blir som det blir, tänkte jag. Jag får lufsa i 5-6 km först och sen börja trycka på så bra det går i tre kilometer. Hoppades kunna springa lite snabbare än 4:25-4:30, men den tanken hade jag haft innan jag faktiskt gav mig iväg, innan jag visste att kroppen var så trög idag. Nu kändes det som en omöjlighet att ens klara komma ner i 4:30-fart...
Efter otroligt sega och långsamma 5 kilometer, så kom jag iallafall upp på asfaltsvägen uppe vid Mariehov. Där hade jag tänkt starta mina "snabba", för där är det lätt nerför första biten, och det känns psykologiskt skönt att hitta bra tryck och fint flyt från start. Efter några djupa andetag, en del mental peppning till mig själv, tryckte jag så igång klockan och rullade iväg i nerförsbacken ner mot E22. Plötsligt infann sig ändå en hyfsad känsla (kanske tack vare att det gick nerför?). Jag kände mig rätt stark och lät fötterna bara rulla på. Tänkte inte på någonting utan var bara där i kroppen, i nuet, i känlan, i löpningen. Steg på steg.
Under E22-bron och uppför en bit, längs E22 över Göta-Kanal-bron och skarp sväng in till vänster ner på kanalbanken. Kryssa runt en del flanörer och hundmänniskor. Definitivt inga löpare, för de flyttade sig inte en centimeter, det "fick" jag göra, tydligen. Ville ju inte tappa rytmen, så jag zick-zackade rätt smidigt och planerade in det. Började känna att segheten kom över mig igen. Tuggummiben liksom, Hubba-Bubba-ben. Sprang som i djup sörjig gegga, inga lätta trippande fötter här inte... Stop! Sluta tänka så, bara en liten bit kvar nu, vid skylten därframme "får" jag titta på klockan för att se hur långt jag hunnit - lovade jag mig själv som en sporre, som ett lockbete. Äntligen framme vid skyltet och klockan visade 2,2 km, bara 800m kvar ju! Kom igen nu Sirpa, kämpa på nu. 800m är lätt, det är bara 2 varv på löparbanan, det klarar du fiiint... lite till, bara 300m kvar nu. Andas andas andas, piiip! 3 km avklarade! Pust, stånk, puh!! Jobbigt jobbigt jobbigt idag. Seg seg seg!
Ville först inte titta på klockan, trodde jag skulle bli besviken nämligen. Istället började jag sakta jogga hem sista 2km. Tungt idag. Riktigt tungt idag. Jag ska verkligen prioritera sömn närmsta tiden! Definitivt. Väl hemma kollade jag av tiderna och blev ändå glatt överaskad: 3:58 (nerför) + 4:07 (uppför) + 4:23 (zick-zack o Hubba-bubba-ben). Så alla 3 km snabbare än programmet - yeah!! Att klara de tiderna med dessa ben - känns som ett skönt kvitto ändå. Bara två veckor kvar nu. Ska fokusera på sömn + sömn + sömn. Imorgon är husvisningen, sen kan jag pusta ut lite. Eller? Håll tummarna för imorgon!
Här kommer lite inspiration. Nån som gjorde 2 varv på löparbanorna grymt snabbt, snabbast av dem alla då! Min genom-tiderna-största-idol: Sebastian Coe! Och alla ni Tjalve-människor, kolla 3:11 in i filmen, en vit Tjalve-jacka går förbi i filmen. Vem kan det vara? Från Bislett Games. Coolt va?
