onsdag 23 november 2011

Ego-pass, tacksamhet och hopp!

Alltså vilken höst vi har! Helt fantastiskt vad varmt det är fortfarande, med första advent om några dagar! Alla vi löparnördar är ju så klart lyckliga över detta - barmark och skapligt varmt - Yeah! Vill dela med mig av mina tre höjdpunkter idag - är så tacksam för att jag får göra så mycket roligt - och dessutom få betalt för att göra det! Lite crazy faktiskt:

Dagens lunchpass på Actic - Zumban gick precis så bra som det kan gå när jag är avslappnad och närvarande. Sån härlig stämning, idel leende deltagare och energisk rumpskakande till min favoritmusik - kan det bli bättre? Nu har ju jag fördelen med att det är jag som har valt mina favvolåtar, gjort min egen koreografi - och sen får jag dela det med alla andra! För om jag älskar musiken och movesen - så gör ju dem det också...

Sen lyckades jag få till ett kort egopass mellan PT-klienter och tredje höjdpunkten för dagen. Jag passade på att göra en Snorkkis, sprang alltså från punkt A till punkt B. Hade nämligen hunnit hem en snabbis för att träffa barnen och byta om inför kvällens aktiviteter. Laddad med pannlampa, hopknölad dunjacka i ryggsäcken (till att ha på mig efter löpning) och leendet på läpparna (sen zumban) stack jag iväg från Solna för att möta alla nybörjar-komigångjoggare på PwC. Med en liten extraknorr på slutet så blir dena sväng 6km. Aha - tänkte jag när jag rullade på nerför första backen från mitt hus - idag är det en bra dag för löpning. Benen kändes riktigt pigga och lätta. Jag värmer upp en km och sen kör jag på lite. På KÄNSLA, inte kolla klockan - bara njutspringa. Ge tillbaka till kroppen för att den är så stark och hänger med mig på alla jobbpass, upptåg och livet i stort. Japp, en tacka-kroppen-löpning! Och vilket skönt pass det blev sen! När jag bromsade in, så kunde jag inte låta bli att kolla av garmin. Oj snitta 4:30-tempo - bara så där. Och så lätt det hade gått, bra flyt och mycket mer att ge. Ja det är ju inte som blixten precis, men för att vara jag just nu = happy känsla! Tack kroppen! Jag ser ljusglimtar i änden av tunneln - nu orkar jag med lite fler rehabtimmar...

Så det var inte alls svårt att fortsätta vara glad och peppende, när jag så mötte mina härliga jag-vill-också-kunna-orka-springa-tjejer vid PwC. En perfekt avslutning på denna sköna onsdag! Kommer att somna med ett varmt hjärta och med tankar av tacksamhet ikväll! Vad är du tacksam för idag?

Inga kommentarer: