Ny PT, Träningsvärk och Jullöpning med Jorma

Foto privat: Såhär laddad är jag i bilen från Stockholm ner till Östergötland för att fira lilljul med släkten, men först traditionen jullöpning med bröderna (som blev med en av bröderna till slut)

Foto privat: Undanflykter, undanflykter senare... bidde de fyra syskonen Järvinen bara två tappra som skulle kriga mot snöblask/regn, isande motvind, träningsvärk och stumma ben...

I fredags träffade jag en ny PT som jag ska träna med varje fredag ett tag framöver. Denna gången var det mer "lära-känna-varandra-pass" i form av benpass. Och ja vi lärde nog känna varandra. Själv KÄNNER jag fortfarande, fast det är söndag idag ;) Har länge tänkt att jag saknat lite tyngre o tuffare styrketräning. Har letat efter en PT här i Stockholm, en som är bra och duktig, som jag inte har nån relation till (inte känner) och som kan pucha mig över mina gränser... Nu tror jag mig ha hittat honom. Kommer återkomma till det i ett senare inlägg.

Denna gången fick jag köra knäböj med stång, började försiktigt och hamnade på 30+20kg stång. 10 djupa knäböj med 15s vila x måånga set. Mjölksyra och darriga lår..? Jajamensan! Sedan utfall med lite mindre vikter på stången, teknikfokus med min "sladdriga" hälsenefot som inte alls ville vara stadig. Men då fick jag utföra utfallen i slow-motion och då gick det stadigt och tuuuungt he he. Lite mer benövningar på det, t ex superset i form av hamstringscurl i Trx och benspark osv. Blev en bra timma - och tror att vi båda var nöjda med dagens pass. Själv började jag att tänka på lördagens jullöpning med bröderna, oj hur skulle det gå med styrke-tränings-bakis-skakiga ben..?

Klockan 11 prick skulle vi träffas vid kiosken i Lotorp, för att därifrån springa vägen hem till mor och far. Det är 12 km småvägar och väl framme skulle det bli mammas finska julbord och julmys med min släkt. Vi är fyra syskon (jag är yngst och har tre storabröder) med familjer och så mor och far - huset fullt alltså.

Det visade sig att vi blev 2 av 4 syskon som kom till start. Jahapp, dåså, bara att dra upp kragen - det blåste halv storm (motvind såklart) och regn/snöblasket piskade neråt och från sidorna och överallt. Försökte mana på mina superstela lår att börja röra på sig. Tungt tungt tungt från steg ett och hela vägen, bara att bita ihop och köra, var mantrat från start. Det gick väl sådär att hänga med Jorma, som ändå tog hänsyn till lillsyrran hela tiden. Vi körde på i 5-tempo, som jag borde hänga med i - fast idag fick jag kämpa rejält (och Jorma lufsade lätt lätt lätt). Efter 7 tappra kilometrar för mig, och lugna dito för Jorma, kom vi så till "lilla vägen". Här ville vi båda skilja på oss. Jorma drog upp tempot till 4-fart sista 5km, själv försökte jag mest ta mig framåt överhuvudtaget i 5:40-fart sista biten...

Åååh vad det var skönt denna gång att se huset och veta att nu var det gjort. Nu väntade en dusch och sedan bara trevligheter och god mat resten av dagen. jag som brukar gilla att springa, tyckte nog mest att dagens pass var en pina. Eller som Jorma sa efteråt, "det kunde ju varit värre - vi fick ju medvind sista 300meterna idag;)" Men jag bangade inte, som en del andra... hi hi