Sirpa springer igen: Lördag i Ronda

Hej!

Har redan kommit hem till kalla och snöiga Sverige. Men ska återberätta slutet av min Spanienvistelse först:

Lördag morgon och halsen känns bra, lite rossligt först, men efter frukost känns det riktigt bra - yes! Jag kan köra mina intervaller idag =). Efter en lugn frukost i huset, byter vi om till löpkläder och ger oss av i bilarna mot Ronda. Egentligen var det dit vi skulle redan häromdagen när vi hamnade i nationalparken. Men den dagen körde vi fel.... Nu har vi kollat kartan ordentligt, för att ta rätt avfart. En slingrig väg runt bergen tar oss fram till Ronda. En liten promenad i stan först för att hitta ett bra ställe för mina intervaller. Killarna är rätt slitna från gårdagens tuffa pass, så det blir lugn distans för dem denna dag.

Vi pratar med en tjej på turistbyrån och får tips om en grus/asfaltsväg utan trafik nere i dalen. Så vi beger oss ditåt. Värmer upp kroppen på slingriga stigar nedåt, nedåt, nerför några trappor, och nerför flera stigar. Framsida lår får hålla emot på vägen ner. Väl nere i dalen, så hittar vi den där vägen. Verkar lovande. Efter tre kilometers löpning, är det så dags för mina intervaller. Idag ska jag köra 2 x 1000, 2 x 800, 4 x 600 i bra tempo (snabbare än tröskel). Rubin ska vara farthållare. Killarna fortsätter dista. Dem ser vi inte på ett tag.

Iväg på första intervallen på en raksträcka. Skönt, hittar tempot, hittar rytmen... efter 400 m börjar vägen luta uppåt (vad är detta?), sen blir det brantare och brantare uppåt! Sista 200 m är rakt upp mot himlen (känns det som). Mjölksyran kommer direkt. Oj vilken tuff första kilometer - attans! Joggvila för att sen fortsätta nästa kilometer åt samma håll. Drar iväg med Rubin tjoandes brevid. Lite nerför, lite jämt, små stenar på vägen, men helt ok, asfaltsväg, denna kilometer avslutas också med en riktigt brant uppförsbacke sista 300 m! Pust!! Joggvila igen. Denna gång vänder vi om tillbaka för att få utför på sträckan. Denna 800-ing går undan, knappt benen hinner med;-) Kommer ifatt Rubin och nästan om he he. Har upptäckt att springa utför är helt klart min grej - det är jag bra på. Uppför däremot - där finns det verkligen "utvecklingsmöjligheter" ha ha.

Så fortsätter passet. Förutom denna tredje sträcka som var mest utför, så är det uppför i alla kommande intervaller. Riktigt tuffa sträckor. Inga snabba tider. Men det är ansträngningen som räknas säger Rubin. Han instruerar mig hur jag ska atackera uppförsbackarna. Hur jag ska korta av mina steg. Trycka på med bakre foten, Lyfta knäna lite högre...osv. Sista två 600-ingar är riktigt tuffa. Men jag ger mig inte! Jag kämpar. Rubin skriker att jag måste komma ifatt och gå om honom, annars får jag inte stanna. Så jag SKA om. Efter sista intervallen, är jag så trött så jag sätter mig ner på marken och pustar. Riktigt skön känsla. Jag klarade att genomföra passet, vilket var dagens viktigaste mål. Inte farten, utan att jag skulle klara alla sträckorna Och jag har inte heller ont. Visst känner jag av vaden i alla uppförsbackarna, men fick inte kramp. Tjohooo!

Vi börjar jogga tillbaka. Vi ser olivträd, (oliverna var inte goda, eller hur Lisa?), vi ser mandelträd, vi ser sharonträd. Rubin går in till tanten i den trädgården och frågar snällt om vi möjligen kan få ta sharonfrukt för att smaka. Och det får vi - mums! Har aldrig sett sharonträd förut. Lisa och jag går och lufsar tillbaka mot bilen. Rubin springer i förväg för att möta killarna.

Efter en lååång stund är vi så tillbaka vid bilen, byter om till torra kläder (varma och svettiga efter passet) och sen ger vi oss av mot centrum för att hitta lite mat. Vid ett av torgen hittar vi så killarna, och vi sätter oss också på en servering och äter tapas till lunch. Sen en promenad för att ta in stan, för att fota lite och känna atmosfären. På eftermiddan åker vi hem till huset.

Denna kväll ska vi ut på restaurang i Casares för en gemensam middag med Dannes morbror och några vänner. Så jag får lite "ledigt" från matlagning. Det är ju annars min "uppgift" här på resan. Vi njuter av god mat, lite vin och framförallt trevligt sällskap. Själv åt jag en soppa till förrätt, havsbass (fisk) med palsternackspuré och vanilj&saffransås till varmrätt och glass till dessert. Mums! Mätta och trötta åker vi hem för att spela ytterligare lite schack och sen soooova.

Lördagen är sista dagen i Spanien. Idag springer vi i Sotogrande igen. Men en annan sträckning denna gång. Den visar sig vara riktigt kuperad (förvånad?? Näe inte alls. Det är backar överallt här!!). Idag ska vi tydligen leka "Vi kör slut på Sirpa-leken". Så i alla backarna ska jag dra. Ingen får springa om mig, utan jag ska jobba uppåt, uppåt och övriga peppar och puchar mig för att orka hålla farten. Det går sådär att hålla farten i dessa enorma backar. Väl uppe på en backe, så är Rubin tuff och säger till på skarpen att jag direkt ska hitta rytmen och nyttja nerförsbacken till återhämtning. Jag får INTE sakta in och "ta igen mig". Tvärtom, ska jag rulla på i bra fart, rulla över fötterna, använda armarna för att få upp farten... ignorera mjölksyran som typ sprutar ut ur öronen... I de avslutande uppförsbackarna springer Rubin och bokstavligen puffar mig uppåt upp för backen. Skönt men jobbigt mentalt att inte orka själv. Jag behöver tydligen köra mycket mer backträning hemma!

Efter nio kilometer är jag så färdig med dagens pass. Klockan stannar på 50 min. Ingen supertid precis, men riktigt bra i dessa backar. Jag är nöjd. Mest nöjd med att inte behöva fortsätt i ännu fler backar... Det får killarna göra. Nu drar de upp farten och stretar på en timma till.

På eftermiddagen åker Lisa, Mat och jag till Marbella för lite shopping. Jag köper lite presenter hem till barnen och till David. Kul att gå detta enorma köpcentra med bl a Zara, Mango och massa sportaffärer. Många affärer jag känner igen ( te x H&M) men också många nya affärer.

Bjuder på bilder från Ronda: