Hur jag började löpträna 1975

Ja hur började jag egentligen med löpningen? Jo storebror Timo är svaret. Han hade tidigare spelat fotboll (som alla killar gör i Sverige??), men följt med en klasskompis till Idrottsparken i Norrköping för friidrottsträning. Min pappa brukade skjutsa till träningen i Norrköping, då vi bodde 2 mil ifrån. Så fick väl Jorma och jag för oss att följa med och titta på. Och det såg ju så kul ut, så nästa gång var vi ombytta också...

Min första riktiga tränare var Hannu Partanen (som fortfarande toppar Östgötastatistiken med sina 2,20 på marathon 1977??). Mitt första träningsprogram fick jag när jag var 13 år, dvs 1981. Jag minns än idag hur programmet såg ut: 3 löppass, varav en dag 5km löpning  puls130, en dag 5km löpning puls150 samt en dag 10km löpning puls 130.  Det var min allra första löpta mil utan stop. Jag tyckte det var hur låååångt som helst!! Efter det har det ju blivit många mil...

1982 blev ett bra år för mig. Och det var ju eftersom jag hade tränat kontinuerligt hela året före. Som 14-åring sprang jag 800m på 2,22,5 och kvalade därmed in till Kalle Anka Mästerskapet i Karlstad. Detta var dåtidens SM för ungdomar. Ett fantastiskt arrangemang med invigning med alla aktiva som gick fackeltåg kvällen före tävlingen. Alla sov på militäranläggningen (bara att sova ihop ett stort gäng klubbkompisar utan föräldrar var spännande). Sen var det försök och final. Det gick nog inte så bra, för jag minns inte vilken placering jag fick...

Jag sprang 1500 på 4,54 samma år. Vilken tur att en del resultat/statistik finns på nätet nuförtiden. Har inte koll på mina tider från den tiden annars.

Jag är helt klart långsammare som 42-åring än som 14-åring! Skulle inte vara i närheten av dessa tider idag he he. Men så var jag ju en smal liten speta på den tiden också. Jag vägde knappa 50 kilo till mina 170cm. Och då ska ni veta att jag var STOOOOR med mina 50kilo jämfört med mina konkurrenter! Svårt med denna viktfixering redan då. Ja, jag vet att man springer x minuter snabbare om man väger x kilo mindre. Det är så lätt att kilorna blir "viktiga" hos unga idrottstjejer och killar. För att orka träna hårt och inte bli sjuk och skadad behöver man ju äta bra näringrik mat. Att äta bra mellanmål före passet för att mentalt och fysisk (glykogenmässigt) vara laddad. Samt att äta direkt efter träningen för bästa återhämtning, glykogeninladdning och för att undvika muskelnedbrytning. Tänker du på hur och vad du äter före och efter träningen?