Jullöpning ihop med bröderna



Foto privat: Jorma, jag & Timo i föräldrarnas kök efter mammas finska julbord



Igår var det fjärde advent redan. Mamma och pappa hade bjudit hem oss alla syskon med familjer för att äta finskt julbord och för en trevlig dag tillsammans vid jul. När vi alla träffas är vi totalt 18 personer: Mamma Eija och pappa Yrjö
Äldsta brodern Arto med fru Heléne, son Joel och dotter Ellen
Mellanstorebror Timo med fru Lise-Lotte, sönerna Johannes, Paul och Adam
Yngsta storebror Jorma med fru Maria och dottern Erica
Och så min familj så klart: min man David och barnen Lisa och Marcus

I somras sa Arto att han tyckte vi alla syskon skulle springa tillsammans nån gång, som vi gjorde förr ibland. Eftersom alla springer (mer eller mindre) fortfarande eller återigen... Så när jag träffade Jorma för nån vecka sen, frågade jag honom om vi inte skulle springa ihop 4:e advent, eftersom alla ändå ska träffas då. Tja varför inte, sa Jorma och så gick telefonkedjan: Lotorpskiosken klockan 11 för 12 km jullöpning ihop. Fyra Järvinen-syskon, såsom vi alltid gjorde förr på julafton. Detta är alltså en gammal jultradition som vi tar upp igen efter 28 år, så inget nytt påhitt.

Det visade sig att det inte skulle bli precis som vi planerade. Arto hade en stukad fot och fick ställa in (det var ju hans idé från början!) och själv blev jag försenad pga oplogade vägar och långsam trafik... ja ja, jag körde ikapp (med bil) Jorma och Timo som hade börjat springa enligt planen. Så för mig blev det "bara" 7 km löpning i detta snökaos och minus 10 grader. Första 3 km var på en lite större väg där det bara var sådär 10cm snö och is under. Där höll vi kontrollerat 5´-tempo. Sen skulle vi av på en mycket mindre väg som var helt oplogad med mer än 20 cm snö = snöpulsning på hög (djup?) nivå...

Här började det bli kämpigt för mig att hålla samma tempo, för bröderna tuffade på i samma tempo även här. Jag tappade i uppförsbackarna och kom ikapp i nerförsbackarna, sen släppte jag dem helt... för det är ju klart att två fd elitlöpare av Järvinen-sorten måste ju dra på lite mot slutet, och utmana varandra i backarna he he

Så deras kommentar inför fotot var, att jag borde stå 2 min bakom dem... Jättekul;-) = syskonkärlek på hög nivå! Hur som helst, så hoppas jag att vi fortsätter traditionen nästa jul och nästa... Tänker hänga med bättre nästa år - så det så! Och då kanske vi är flera som springer ihop??

Nu är det skolavslutningar x 2 på schemat. Ha en bra julvecka!