Med en god vän kan man vara tyst tillsammans!

Foto privat: Jag och Lottis före löpturen

Flera gånger har vi försökt att hitta dagar att träffas. Och idag fick vi äntligen ihop det med våra kalendrar, en date i löpspåren med vännen Lottis. Fast först när vi började prata om hur passet skulle se ut, blev vi lite tveksamma ändå. Näe då går det nog inte - för vi hade helt olika planer av pass. Men va f*sen, vi kör ihop ändå! Vi är väl flexibla människor! Dessutom kom jag ihåg Jonas Coltings ord från föreläsningen igår (skriver mer om den en annan dag): Han sa att han ofta kompromissade för att kunna vara social på sina träningspass. Att hellre anpassa sitt pass så det funkar ihop, än att alltid köra själv... 

Så vad tränade vi då? Jo själv lallade jag runt mina 10 km i behagligt tempo, medans Lottis körde fartlek. Hur kombinerar man det? Först distade vi 2 km för att värma upp (brrr det var rejält kallt idag, även om termometern visade på ynka fem minusgrader). Efter uppvärmningen, sprang Lottis iväg en bit med snabbare fart, själv fortsatte jag i samma tempo. Sen saktade Lottis in rejält och jag kom ikapp. Då sprang vi en bit tillsammans och så om igen. Om, om igen...

Väl tillbaka i Söderköping, avslutade vi med två lite långsammare kilometrar. Vi sprang ensamma fast tillsammans idag. På vägen ut till Mariehov var solen med och lekte. Det var verkligen fint, solens strålar reflekterades i den vita snön. Solbrillorna behövdes idag  = sann lycka! Samtidigt snöade det ganska kraftigt - vad ska det vara bra för? Vem behöver mer snö!? Så solbrillorna skyddade mot solen men också mot snön som yrde omkring! Underlaget var helt ok, lite snö ovanpå isen. Bitvis var det lite lurigt, men broddarna hjälpte att få fäste.

Jag fokuserade på min andning även idag. provade en ny variant, 3 x in + 3 x ut. Det var rätt skönt att andas på det sättet, och inte särskilt ansträngande. Magen hittade rytmen även idag, in och ut med diafragman.

Ja fast vi sprang så olika idag, så hann vi ändå prata ikapp en hel del. Vi kom även fram till att med riktiga vänner är det lätt att bara var tyst tillsammans. Att vara tyst, utan att det känns tomt och konstigt. Ibland känns det som tystnaden är något man måste fylla med ord. Att tystnad ofta känns jobbigt, något som till varje pris måste "botas". Men med vänner är tystnad något skönt att dela. Tack vännen för en skön runda, för både prat och tysta stunder! Hoppas ni får en härlig vecka i fjällen!