Två tusingar

Bild privat: Ser ni blicken - full fokus på passet idag,
den där ångest-härligt-skitjobbigt-känslan inför ett tufft pass

Mentalt laddade jag hela dagen för mina två ynka tusingar som skulle köras idag. Laddade och laddade? Jag sköt upp och sköt upp. Och det gick alldeles strålande, att skjuta upp alltså... Plötsligt var bokföring riktigt intressant och ett viktigt måste just idag... hmm vem försöker jag lura? Och egentligen var det ju inte nåt riktigt jobbigt pass ens, "bara" två tusingar, med hela tre minuters vila mellan. Vilket ju iofs betyder ganska högt tempo på varje. Fast Rubin hade skrivit 4min-fart i programmet. Och han är inte helt nöjd med att jag sprungit mina intervaller liiite för fort varje gång. Så 4-min ska jag ju klara av.

Uppvärmning i skogen och så smög jag mig in på löparbanan igen. Det var jag och fiskmåsarna idag. På en annan plan var dock fotbollsträning i full gång. Några stegringslopp, och tröck fram en bra dunka-dunka-låt i öronen och iväg på den första...

Lite mer än 2 1/2 varv bara. Kändes riktigt lätt första varvet, lite vind idag, men inte så farligt som de senaste gångerna. Andningen - jaarå funkar, benen - jaarå lätta och pigga, hjärnan - ja den med var på. Andra varvet, ja det här går fint, det här går lätt, ingen mjölksyra, trycker på lite extra i motvinden på bortre långsidan, bara 200m kvar... Behåll fokus, behåll bra hållning (lång och snygg), behåll stegfrekvensen, aktiva armar, andas andas andas. Mål. Titta på klockan och leendet blev strörre. Och den som kändes så lätt!!

Går och joggar bort till starten. Det hinner man på 3 minuter. Andas långa djupa andetag, ända ner i magen. Ladda om mentalt. En kvar. Bara en kvar. Detta fixar du Sirpa. Du är stark. Du är seg. Du är uthållig. Klockan piper till och jag laddar om, nollställer hjärnan, plockar fram viljan i mig. Musiken har tagit slut i MP3:n - batteriet var tydligen dåligt laddat. Aj aj, men det kvittar. Jag har ju min egen röst inne i huvet som manar på mig.

Iväg på nummer två. Ok fokus första varvet. Hitta rytmen så fort som möjligt, lätta snabba ben, lätta snabba ben. Uj det här blir jobbigt, börjar känna mjölksyran som kryper ut i musklerna, sprider sig i kroppen. Nä sluta, stopp, bort med de tankarna. Du klara det fint, det går lätt, fortsätt att springa helt avslappnad bara, så kommer du utkonkurera mjölksyran. Du vinner över syran Sirpa, fokusera på andningen, halva loppet redan avverkat, jajamen, usch 500m kvar, nej - BARA 500m kvar, positiva tankar nu, det här klarar du lätt. Lätta snabba ben, lätta snabba ben, hållning check, andning check, armarna jobbar framåt check, höfter uppåt-framåt check, ja kom igen nu Sirpa, bara 200m kvar, tryck på nu, avslappnad men tryck på iaf, tappa inte tempo, jag menar behåll tempot, hela vägen in, sista kurvan, hela vägen in...Mål! Yes!

Tiderna då? 3:42 + 3:49. Men det kändes som 4:00. Tack kroppen för det. Tänk vad jag kan åstadkomma på bara tre veckors kvalitativ träning!! Härlig känsla, för det var inte några maxprestationer, det kändes ändå kontrollerat, som att jag hade krafter kvar. Vilket jag ju kan se bevis för när jag kollar av pulsen: snittpuls 157, vilket motsvarar 91%. Visst var jag trött och lite illamående efter sista. Men inte dödstrött. Äh ni fattar. Det var sista tuffa passet före Uppsala på lördag. Nu ska jag ladda med lite jogg/lätt löp, sömn, vila, massage och bra mat! Hörs snart!