2/30 på listan

Nu kör vi nästa punkt på listan:

2. I mina öron när jag tränar:

Ja jag älskar musik. Jag blir glad, sprallig och upprymd av musik. Jag älskar att dansa! Jag mötte faktiskt min man på dansgolvet, och vi dansar än när tillfälle ges! Nu finns ju inte Palace kvar i Norrköping längre. Det var ju STÄLLET i Norrköping dit man skulle gå för att dansa när det begav sig.

Ja jag har rytmkänsla, taktkänsla, gunget inom mig. Den är inbyggd sen födseln (tror jag) och hjälper mig i många situationer. Tex i löpningen. Det är ju grymt stor fördel att snabbt hitta rytmen i sin löpning, att kunna bibehålla rytmen även när kroppen är trött. Att kunna fylla upp kroppen med denna lust, glädje, dessa taktslag som ekar i huvet, känna rytmen i blodet... Fötterna bara följer takten på något sätt.

Jag tror stenhårt på att musik kan få dig att ta i mer, att pressa dig det där sista lilla extra på intervallerna. Tror också att musik är räddningen när man kör ett monotomt pass, t ex springer distans på löpband (inte min favorit - det vet ni redan). Då är musik en räddare. Man kan säga att musiken finns där både i nöd och lust!

Så har jag musik i öronen när jag springer? Svaret är både och. Kör jag tuffare intervaller själv (jag är ju oftast ensam här i Söderköping när jag tränar), då tar jag gärna hjälp av riktigt tuff musik. Som får mig på allerten, som hjälper mig att känna det där dunket inne i kroppen. Dunket som får fötterna och benen att pinna på. Duracellaktigt. Snabbt. Rytmiskt. Musik som får blodet att koka, att pulsera. Då behövs det riktig dunka - dunka.

Eftersom jag leder gruppträningspass, har jag en hel del musik med bestämda "beats". Låtarna är alltså mixade efter dunktakten. Det gillar jag. Det får igång min puls.

När jag ska köra vanlig distans eller långpass ensam, då lyssnar jag gärna på böcker. Där är det mer uppläsarens röst som styr bokval, inte enbart bokens titel. Jag är ju en storkonsument när det kommer till skönlitteratur, läser många många sidor varje dag (natt). Men lyssnar gärna till deckare när jag distar alltså. Ibland slutar det med att man kör en extra slinga, bara för att få lyssna ett kapitel till...

Så hur gör jag praktiskt? Jo mitt knep är att ha en lur i ena örat och andra örat fritt! Då hör jag både bok/musik OCH trafiken. Har man båda lurarna i, känns det som man insluter sig i sin egen lilla bubbla, och har ingen koll alls på omvärlden. Farligt. Det passar ju alldelas förträffligt när man kör löpband på gymet. Då vill man ju in i sin bubbla och inte höra omvärlden. Bara omfattas av sina andetag, sina hjärtslag och musik i öronen. Att känna musiken fullt ut. Det är enda möjligheten att hålla tristesset utanför. Tristessen av att springa på bandet...

Så hur gör du? Med eller utan musik/bok i öronen när du tränar?