Ett fint idrottsminne - nr 3/30 på blogglistan

3. Ett fint idrottsminne

Ja nu fortsätter jag med blogglistans punkt 3:

När jag tänker på mina år inom friidrottsvärlden, så tänker jag inte bara på att tävlingar och resultat. Utan det jag mer minns var hur livet var på den tiden. Hur hela familjen styrde livet runt friidrotten, träningarna och tävlingarna. Hur mamma planerade middagstiderna efter hur vi skulle köra våra pass (nu var det inte direkt nån balanserad kost vi åt, jag är uppvuxen på kött+sås+potatis, grönsaker var ett tillbehör). Hur vi gick upp klockan 5 för att hinna springa morgonpass före skolan. Hur jag fick mina träningsprogram per brev från coachen.(som jag sen fyllde i vad jag hade tränat och skickade tillbaka till honom).

Hur t.e.x. pappa alltid skjutsade till alla banträningar. I början var det till Idrottsparken (alltså där man idag spelar alla stora fotbollsmatcher). Där var friidrottsträningen i början. Då tillhörde vi IFK Norrköping. I början var det storebror Timo som var med och tränade aktivt på kolstubbsbanan. Och Jorma och jag sprang runt på lektarna och lekte kurragömma, hoppade jämfota uppför alla trappor osv. Tills vi en dag kom på att vi också ville vara med på löpträningen.

Några år senare byggdes Borgsmo IP, tartan-bana - det allra senaste, häftigaste, snabbaste bantypen. I samband med detta, skapades även den nya klubben: IK Tiwaz, med Stig och Inga-Lisa Jonsson i spetsen.

Ja att pappa skjutsade till träningar och tävlingar, det kanske låter självklart idag. Men då var bilen helig för min pappa. Vi åkte inte ens för att storhandla med bilen. Matkassarna bar vi hem, om det inte var vinter, för då drog vi väskan på pulka efter oss... Vad jag minns så var mamma och pappa med på alla tävlingar (oavsett om det var en litet skittävling eller SM), de köpte alltid fina (läs dyra) löparskor och spikskor åt oss. Även när tävlingarna var långt borta, var de med. Då tältade vi på någon camping, levde stormköksliv och tävlade (vi var inte rika precis). Jag har nog sett "alla" friidrottsarenor i hela Svea Rike samt närliggande campingplatser he he

Träningsläger var en del av detta liv. På vintern åkte vi ofta iväg en vecka till något lite varmare land för att kunna träna kvalitet och mängd, men kanske framför allt för att stå ut med alla vinterkilometrar fram till sportlovet, då resan oftast blev av. Och då var INTE föräldrarna med. Här är lite bilder från ett av de lägren. Denna gång är vi på Lanzarote:

Foto privat och usel kavalitet: Sista dagen på lägren var alltid långpass. Denna gång hade tränaren Hannu Partanen fått för sig att vi tjejer (Ia och jag) skulle springa med honom uppför en vulkan. Sträckan minns jag blev 18 km, men jag  minns inte hur många meter uppför vi tog oss. Det blev en del klättring på slutet...

Foto privat och usel kavalitet: bildbevis att vi ändå tog oss upp på vulkanen. Del blåser på toppen - som det brukar heta. Själv är jag otroligt snygg i lila byxor & vita tubsockar...inga fuktionsmaterial så långt ögat når!

Foto privat och usel kavalitet: en annan favorit var hårda intervaller barfota i mjuk sand.

Foto privat och usel kavalitet: Ja sola hann vi inte göra annars, så lika bra att springa i baddräkt för att få lite färg...

Foto privat och usel kavalitet: killarna stretchar efter intervallpasset, Timo (storebror) i grå overall och Magnus Herdin i gult. Löpare är INTE rörliga precis;-)

Foto privat och usel kavalitet: sista kvällen med gänget före avresan hem. Några jag minns namnet på är frv Magnus Herdin, Timo Järvinen, Hannu Partanen (tränaren), Jorma Järvinen, Sirpa Järvinen, Ia Johnsson, NN, NN och Joel Heikkinen.