söndag 25 juli 2010

60% lyckat löppass

De senaste intervall-passen har jag haft kramp-känning i min vänstra vad. Gårdagens intervaller 2 x (10 x 40s, med 20s joggvila mellan) sprang jag försiktigare än normalt, eftersom jag tänkte fokusera på dagens pass: 13 km varav 5 km i tävlingstempo, helst 4:15-fart. För mig är 4:15/km fort, så jag bjöd med snabba Jennifer som hare.

Foto privat: Jippii - vi ska springa i duggregnet med massor av syre och inget pollen!

Först dista vi 7km i 5:15-fart längt kanalen mot Mem (då fick jag ändå bromsa Jennifer, eftersom hon har 5:00-fart inbyggt, och jag skulle helst hålla 5:30 här) Sen slog vi igång klockan och skulle springa 5 km tufft tillbaka till Söderköping. Jag fick bryta efter 3 km idag, då vaden började krampa igen. Förutom att det gjorde duktigt ont, så kändes passet först totalt misslyckat! Det är mycket ovanligt att jag inte fullföljer ett pass, ett lopp eller en träning! Efter att ha lyckats gå/halta 2 km, kunde vi jogga långsamt hem...

Efter dusch och middag, lyckades jag vända mina pessimistiska tankar: Jag insåg att jag faktiskt lyckades springa 3 av 5 km bra, dvs 60%. Tiderna var 4:01+4:14+4:35 som ger en snittid på 4:17/km. Sista km gick ju långsammare, jag vågade inte fortsätta trycka på. Kände ju krampen komma.

Jennifer slog förresten mitt pers på 1500m (4:45) med några hundradelar i fredags. Grattis tjejen! Nu är det bara min tid på 3000m kvar att slå: 10:22 sprang jag som 17åring. Det tar du snart, va?

Bild på ischiasnerven, det gula är nerven.

Kramp i vaden får jag efter/under snabbare pass, t ex intervaller. Krampen beror sannolikt på att efter att jag slet av hälsenan, så belastade jag kroppen felaktigt. Detta i sin tur medförde bl a att jag blivit orörlig i övergången mellan bröstkorg och ländrygg (får ofta låsningar där). Nerverna som går ut från ryggraden i detta område styr cirkulationen till underkropp och ben.
Att jag får låsningar i bröstkorg/ländrygg medför att jag tar ut för mycket rörlighet i övergången mellan ländrygg och bäcken och i bäckenlederna. Ischiasnerven som går ut från ryggraden i detta område blir då irriterad. Ischiasnerven löper längs hela baksidan av benet, ända ner till tårna. Musklerna drar ihop sig för att skydda nerven, därav troligen krampen i min vad.

OCH HUR VET JAG DETTA?

Jo jag är gift med David, som har jobbat som sjukgymnast i 16år (vi delar en privat praktik i Norrköping). Han har specialiserat sig på hur nervsystemet reagerar vid skador. Han håller även utbildning inom området sedan mer än 10år, bl a på Naprapathögskolan. Så jag är lyckligt lottad, för han kan hjälpa mig att lossa på låsningarna i bröstrygg/ländrygg och sen är det ju upp till mig att tillåta kroppen (ff a nerverna) att få den vila de behöver för att kunna läka optimalt (Hmmm, är inte så bra på den biten?? Jag får öva mer på att vila. Tur det finns saker att förbättra för oss alla, eh?). Dessutom behöver jag stärka mina svagheter med t ex hjälp av Redcord, vilket jag jobbar med varje vecka. Sen behöver jag hjälpa den inre vadmuskeln (m. Soleus) att få bättre kontakt med hjärnan, för det har den inte just nu, visade det sig. Så jag gör vissa övningar för det. Känns ändå lite surt med ont-ont nu när jag kommit igång så bra med träningen:(


Jag behöver mer Puh och mindre Tiger i mitt liv???

Slutsats: Jag får prata med Rubin när han är hemma från Barcelona igen. Om nån har missat det, så går Friidrotts-EM där, och han är med som en av landslagets tränare. Så får vi se hur vi justerar mitt program framöver.


Låter ni kroppen vila klart vid skador?

1 kommentar:

Anonym sa...

Vad tråkigt! Men du är så duktig och kunde köra ändå tre jättebra super-snabba kilometer.
Va nöjd gumman! Det blir bättre!

Och ja. Ibland måste man vila!!

Kram.