Foto privat, mina Springa-fort-skor Asics NoosaDet stod 6x1000m i programmet, tröskeltempo 4:15-4:20 (vila 45s mellan). Tröskeltempo är alltså högsta tempo du kan hålla utan att bilda så mycket mjölksyra i musklerna, att kroppen inte klarar av att transportera bort mjölksyran. När mjölksyra ansamlas i musklerna, (anaerobt) tar det snart stopp nämligen.
Tänkte pröva att köra mina tusingar på en grusraka vid kanalen denna gång, och skippa banan. Nackdelen var helt klart, att jag hade svårt att veta vilket tempo jag höll och att det blåste kraftigt. Så varannan tusing blev i medvind, varannan i motvind. Det kändes tungandat, men tiderna höll jag ganska bra: 4:10, 4:26, 4:16, 4:18, 4:08, 4:14 (Nr 2,4,6 i motvinden). Några lite för fort, kommer Rubin att säga...
Vad lärde jag mig?
1. Bana är bra för intervaller. Då vet jag avstånd o har lättare att hålla tiden.
2. Att det "bara sitter i huvet", försökte flytta fokus när det kändes tungt. Det var inte benen som var trötta, det var hjärnan.
3. Att det inte går att ens jogga när vaden krampar. Fick gå 2km, innan jag ens kunde börja jogga försiktigt. J***a hälsena!
4. Att jag fortsätter med min dymaniska neostretch av ffa vaden (jag stretchar inte musklerna, utan jag ger nerverna bästa cirkulation och återhämtning. Mer om det en annan dag.)
2 kommentarer:
Kämpa på, det finns hopp för oss lite mognare idrottare.
He he, ja det är så sant:)
Skicka en kommentar