Testrunda, håller kroppen?

Foto privat, tagit på mig löparskorna igen...

För första gången fick jag denna veckan ställa in två pass på gymet. Men vad gör man när kroppen är trasig, och jag inte fick tag på vikarie? Inte så kul, sorry chefen.

Bestämde mig för att pröva om kroppen håller för lite löpning igen... Har ju haft tålamod i en och en halv vecka! Lääänge!
Snörde på mig mina älskade Asics, lyssnarbok i öronen (fär att hålla ner tempot medvetet och inte förivra mig), på med pulsbältet för att hålla koll på att jag inte springer för fort... Ut i min skog, ut i spåret, varmt i luften, sommarvärme idag! två kilometer lungt och kontrollerat (under 130 i puls). Kände efter i kroppen, vad säger ryggen, ljumsken, vaden? Näe inget skriker, inget gör mer ont än innan. Skööönt. Det funkar. Jag kan springa. Kroppen håller. Jag kan springa igen! Jag lovar mig själv att jag kan öka farten, men bara liiiite. Puls upp till 140, inte mer. Tre kilometer till, hjärtat bankar, jag andas flåsande. Oj har jag tappat kondisen på 1,5 veckor? Näe nu funkar andningen igen, lungt och fint, andas brett, andas djupt, aktivera utandningen, lungna fina andetag av syre till mina arbetande muskler... oj redan sprungit färdigt femman. Vad hände? Redan här? Ska jag fortsätta? Bara lite till..en kort tvåochenhalva till, för nedjogg? Ok ner med tempot igen. Kontrollerar pulsen, bra den ligger under 140. Avslappnat o ickeontig i kroppen tar jag mig runt sista kilometrarna. Väl hemma kör jag min neostretch. Oj vad nöjd jag är. Nöjd att kroppen känns bra. Att jag inte fick ont. Att jag sprang så fint och kontrollerat. Lät mig inte förivra mig. Status: Nöjd och glad