Dagens pass på schemat såg faktiskt ännu värre ut på pappret än vad det var i verkligheten. Men det var allt annat än "lätt", det kan jag lova. 16 km löpning inkl 3 km i backe upp & ner, samt 2 km snabbdistans efter backträningen.
Idag var jag för en gång skull inte alls sugen på att springa. Dels kändes passet "jobbigt", dels spöregnade det. Men som tur var, så puffade David på mig och sa att nu ger vi oss båda ut, så är det klart sen... Ok, leta efter långärmströja, långbyxor och vindjacka. Keps för att slippa regnet i ögonen.
Fötterna var dyngsura efter 100 m. Första tre kilometrarna sprang vi tillsammans, sen vek jag av åt ett annat håll. David fortsatte lägs kanalen, och jag styrde skorna mot Alboga-skogen och backarnas rike. Efter sju kilometers löpning i hygglig fart, hade jag kommit fram till dagens tänkta backe. Hur många gånger hinner jag upp på 3 km? Drog ett sträck i marken med hälen där starten skulle vara, tog av mig jackan, skakade av mig så mycket regnvatten som möjligt (typ som hundarna gör), tröck i gång Garmin-klockan och började stigningen.
Försökte snabbt hitta bra rytm, bra hållning, kortade steget, jobbade med armarna, blicket lite uppåt framåt, hitta andningen, åh redan uppe. Ok det här ska jag nog klara av. Det var fasligt blött och lerigt i spåret, så jag fick försöka springa i mittenremsan (där ingen springer och där gräset växer). Försöka att inte halka till, att inte sladda för mycket... Rullade ner, fortfarande med lite tempo, ner till det magiska sträcket i marken. Kollade klockan, oj det var drygt 500 m upp och ner. Kanon, nu vet jag att jag ska klara fem till! Och iväg igen och igen och igen...
Film lånat från Youtube: Backträning med Rubin, såhär ska det se ut...
Sista uppför gick hur segt som helst, mjölksyra? Jo jag tackar jag! MJÖLKSYRA! Stapplande fixade jag sista upp. Fokuserade för att inte stuka fötterna i sista nerförsbacken i leran och vätan. På med jackan, jogg-springa en kilometer för att åter kunna andas "normalt" och för att få lite flöde i benen efter all mjölksyra. För nu skulle jag ju köra på i två kilometer - urk. Försökte tänka febrilt, var jag kunde springa 2 km utan alltför mycket vattenansamligar och lera. Ok, av med dyngsura jackan igen. Den får vila på en gren. Ladda om klockan, ladda om hjärnan, kommunicera med benen (hörni, vi ska springa nu. SPRINGA ok?).
Och iväg, inte precis som en gasell med denna syra pumpandes i kroppen...? Men ändå, nu struntar jag i pölarna. När det ska gå undan, kör jag rakt igenom pölar och allt annat som finns i vägen. Oj oj oj, vad jobbigt detta är, kör nu Sirpa, du klarar detta, det är bara ca 9 min här i spåret, sen får du vila. Inte halka i leran, bara framåt, framåt. Kom igen nu då, snart halvvägs, kom igen benen, jobba nu, jobba, jobba, jobba. Piip, äntligen, ÄNTLIGEN 1 km avklarad. Halvvägs. Vad tungt jag andas, vad dåligt jag ser, känner mig matt i kroppen, trött, trött, trött. NEJ! Skärp dig nu Sirpa, bara lite till, lite till. Du fixar det, bara 3 min till, kom igen nu! Vad är två minuter av livet? Inget, kör nu! Piip! Två kilometer! STOPP! Puuh, vad jobbigt det var. Men sååå skönt att fullfölja.
Får gå en bit, för nu mår jag lite illa, har nog både ätit och druckit lite för dåligt idag. (Hmm vad var det nu jag jobbade med? Kostrådgivare...äsch då) Men snart börjar jag kunna se som vanligt igen, kan räta upp mig och börja jogga. Hämtar jackan och jogg-springer hem sista två-tre kilometrarna. Hemma kollar jag tiderna på snabbdistansen: 4:19+4:26 (!) i leran i skogen. Det är bra fart med den mjölksyran i benen:). Och så kommer leendet till mig, för väl hemma inser jag att jag INTE har kännt av vaden alls idag! Wow! Och då har jag både kört tufft uppför och nerför samt kört snabbdistans idag.
Nu ska jag neostretcha och värma på bastun. Trevlig lördagskväll på er! Själv funderar jag på om jag ska iväg till gymet en sväng ikväll...vi får se.
3 kommentarer:
Oj det var ett riktigt tufft pass! Men du klarade galant!!
Jag vill också basta efter ett pass! Jag får prata med Göran om det hi hi... jag kanske kan få en bastu som julklapp eller vad tycker du? :)
Kram
Åh, grymt pass. Var det backen vi brukar springa i, 1:a nedför (men uppför om man vänder) efter att 5:an och 2,5:an gått ihop?
Heja Sirpa vad bra att vaden inte känns. Pålördag är det dags... Kramar!
Conny: Skriv till tomten o önska bastu!
Lottis:yes det var "vår" backe jag körde i, rätt lerig o blöt för tillfället. Ska verkigen hålla tummarna på lördag! Är det du o Malin? Abborrebacken! Abborrebacken! Schwich upp! Kram
Skicka en kommentar