Rattade in springa-fort-kanalen och höjde volymen

Igår måndag hade jag styrka på schemat. Passade på att köra på Actic på kvällen, eftersom jag ändå skulle hålla boxpass sent. Körde överkropp: sittande rodd, latsdrag, axlar och armar. Jag kör tungt och få repetitioner, 4 set av varje. Jag vilar ca 2 min mellan seten och laddar mentalt. Försöker hela tiden fixa samma antal reps eller kanske en mer än förra setet. Det är sån härlig stämning på en måndagkväll på gymet. Många som tränar i början av veckan. Alla var fokuserade på sin träning. Det gillar jag. Även om styrkepasset tog 75 min, så hade jag lite tid att köra lite bollövningar också: lite bålstyrka och balans.
Boxpasset var extra kul ikväll, alla tjejer och killar var laddade och sugna på att köra hårt! Härligt!

Foto privat: Mina Noosa

Idag tisdag var det löpning igen. På schemat stod det 1 km, vila och 6 x 200 m med 200 m joggvila. Alltså ännu ett tufft pass inför SVMM. Rubin har hela tiden sagt, att jag måste lyssna på kroppen (vaden) om jag kan genomföra dessa tuffare pass. Och idag var inte en bra springa-snabbt-dag. Jag kände av vaden redan på uppvärmningen.

Ska också berätta att för att överhuvudtaget kunna genomföra alla dessa intervall- och snabbtempopass, så har jag regelbundet fått behandling av David. Både knak i ländryggen, som påverkar ischiasnerven att slappna av och må så bra den kan må. Samt tuff massage av vaden, för att aktivera muskel-nerv-hjärna kommunikationen optimalt. Jag har ställen på vaden där jag får "apelsinhud" när jag trycker på soleus. Detta indikerar riktigt usel cirkulation och usel hjärnkontakt. Så meningen är att jag ska trycka hårt på dessa punkter längs soleus, samtidigt som jag snurrar på foten. Detta är allt annat än skönt, men jag märker att det ger effekt.

Så, tillbaka till uppvärmningen. Sprang ner till kanalen och bortanför Tegelbrukets sluss. Där finns en bra raksträcka på grusväg, där jag hade tänkt köra idag. Riktigt blåsigt idag, men ganska varmt. Körde några stegringslopp, rattade in kanalen "tuff tempo" i hjärnan och ökade volymen till max. Laddade även klockan och satte av. Bara 1 km, bara 1 km, var mantrat för stunden. Tryckte på i stegen, drog benen framåt med armarna, fokuserade på bra armföring, hittade bra andning, bra stegfrekvens, bra rytm, blicken rakt fram, slappna av i axlar, slappna av i ansiktet, bara 500 m kvar nu, kom igen nu, lite snabbare, lite till... Kände av vaden, kände "förkänning" till kramp, jag SKA klara 1 km iallafall. Ignorerade vaden, fast omedvetet släppte jag nog lite på stegtrycket, på steglängden... ända in, ända in, Mål! Klockan stannade på 3,42. Riktigt bra jmf med i somras, när jag inte kom under 4 min. Fast var jag nöjd? Näe, för pulsen visade 164/173. Kunde kört lite tuffare, hade lite kvar att ge helt enkelt. Äsch, jag ville ju ge max. Jag ville veta exakt var jag ligger formmässigt. Jag hade mentalt laddat för ett maxlopp. Med ok, det var ganska bra... (164/173 = 95%) Sen en längre vila. Jag gick, jag gågga, jag jogga, försökte bibehålla värmen i vinden, försökte mentalt "mjuka upp" vaden... Fast det hjälper föga när krampen är på ingång. Men lätt jogg hjälper lite.

Ok, jag prövar några 200-ingar. Så många som vaden går med på. Det blev 4 stycken med 200 m joggvila mellan. Tiderna var 42, 40, 39 & 41. Sen fick jag ge mig. Nu hade jag fått kramp. Det är inte "farligt" kanske, men det gör riktigt duktigt ont. Dessutom behöver jag kunna springa på lördag på SVMM.

Jag gick 1 km tillbaka till starten för tusingen, för att hämta vindjackan. Därefter kunde jag försiktigt jogga hem. Nu efteråt, är jag ändå ganska nöjd med passet. Men lite nervös för lördagens lopp. Nervös för vad vaden kommer att säga. Ska inte bryta flera lopp! Hellre får jag lufsa i mål, än att bryta. Ska försöka få en massagetid innan dess, det har hjälpt förut. Det kan hjälpa även denna gång.

Nu ska jag kolla på Idol!