Foto privat: en av mina favoritpassager vid Göta Kanal. man springer liksom igenom en tunnel av grönt, och "världen öppnar sig" på andra sidan...Hej! Igår hade jag rekordmånga läsare på bloggen. Riktigt kul!! Ännu gladare blir jag, om du vill lämna ett spår efter dig i form av en kommentar:)
Tack alla som skickar kärlek och omtanke till mig genom FB eller andra vägar! Det betyder jättemycket!
Idag när jag sprang mitt återhämtningspass på 10 lufsakilometer runt kanalen, så lät jag tankarna fara och flyga, studsa hit och dit. Jag ville komma fram till hur jag tänkte och kände efter lördagen. Så här tänkte jag:
- Jag tog ett snabbt beslut att vara med, två dagar före start nämligen.
- Jag var inte särskilt förberedd, varken fysiskt eller mentalt.
- Jag hade ändå ett långpass på 16km i mitt program, så varför inte springa dessa på SH?
- Jag skulle ändå åka med till Stockholm.
- Jag var inte tränad för halvmara, har "kortare distanser" som mål.
- Pratade inte igenom beslutet med Rubin, fick därmed inga speciella direktiv.
- Därmed satte jag själv upp mitt mål på 1:45. Kanske var det för tufft just nu?
- Är inte van att springa på asfalt.
Så är jag egentligen besviken för att jag inte höll hela vägen? Ja visst är jag det.
Jag tillåter mig själv att KÄNNA besvikelse. Jag tycker att alla känslor är ok, så även besvikelse. Så nu har jag övat på "besvikelse" sen i lördags, och nu är det färdigövat! Jag tar med mig denna upplevelse i erfarenhetsbanken inom mig, och siktar framåt. Vill inte leva i det förflutna och älta, utan satsa på att ändra framtiden!
Så redan innan SH, hade jag skickat mail till Rubin om mina nästa mål/lopp.
Ska springa 3000m bana på SVM-mästerskapen i Norrköping den 2/10.
Ska springa 10km i Hässelbyloppet, Stockholm den 10/10.
Sen ska jag börja grundträna inför nästa års säsong. Jag ska rehaba färdigt mina skador och ge kroppen en bra chans att komma igen, ännu starkare och snabbare.
Är det klokt att tänka två krävande tävlingar till efter lördagen? Näe, inte alls. Och bana? Är det så smart att springa bana med vaden? Näe, inte alls. Men som jag skrev till Rubin: Safe is boring! Livet är här och nu och jag vill uppleva detta nu.
Så häng med på mina intervallpass (det kommer det säkert att bli en hel del av närmsta tiden) för att få lite snabbhet i mina ben. Jag har ett pers på 3000m från 1985, som lyder 10.22.4. Då var jag 17år. Idag är jag långt ifrån den formen. Men under 12min ska jag iallafall klara.
Nu ska jag iväg för att hålla Box-pass på Actic i Norrköping! Vi hörs snart!
2 kommentarer:
Klart att jag lämnar ett spår av mig! ;) Förstår att du var besviken och det har man väl all rätt att vara... Du fick ett bra träningslopp och är redan på väg mot nya mål... Kram och nya tag!
Tack Janne! Ja SH ligger bakom mig, eller möjligen även framför. Det får nog bli revanch 2011...
Hadegött! Kram
Skicka en kommentar