![]() |
Foto privat: Sommarvarmt trots 25/9, shorts o linne på passet idag =) |
Så det blev inte på förmiddagen som jag först hade tänkt. Näe, då skulle jag städa toaletterna. Sen skulle jag ju laga lunch till familjen och alla extra barn i huset. För säkerhets skull bjöd jag dessutom hem barnens farmor på lunch, så det blev ännu lite mer uppskjutet. Efter lunchen var jag ju tvungen att skjutsa hem farmor. Osv.
Så blev klockan tre, och jag började byta om. Det tar ju liksom inte slut passet, om jag inte börjar det... Dessutom var det varmt, nästan 20 grader och solsken. Så det behövdes bara shorts och linne - vilken härlig dag, vilket löpväder! Ut i skogen för 3 km uppvärmning. På med mina lätta Noosa och ner till Söderköpings IP och kolstubbsbanan. Ladda Garmin. Ladda Sirpa-hjärnan med lite pepp-talk. Dra några stegringslopp.
Iväg på första 400-ingen. Oj vilken vind. Men härligt att springa lätt. Lätt och fort för att vara jag. 60 sek vila mellan. Iväg igen, och igen... På fjärde 400-ingen kom det. Efter bara 200m - mjölksyran. Och jag menar inte mjölksyran, utan MJÖLKSYRAN!!! Shit, farten dog, kändes det som. Benen dog. Armarna dog. Försökte flyta in i mål. Försökte liksom springa lite i luften, ovan marken. Inte "ta i mer" utan tvärtom, slappna av så mycket som möjligt, slappna av i alla muskler som inte behövs till löpningen...lite till, bara lite till.Yes i mål. En kvar innan seriepaus. En till SKA jag klara. På något sätt ska jag ta mig igenom den.
Andas, ladda mentalt, ladda, ladda, jag kan, jag kan, andas, iväg benen nu KÖR VI! Kommer nästa genom första kurvan innan benen SKRIKER: ÄR DU GALEN!!! DET HÄR GÅR INTE!!! DET FINNS INGET SYRE TILL MUSKLERNAS ARBETE!! HALLÅÅÅ!! Jag ignorerar, jag kan, jag kan, bara lite till, slappna av, fokusera på andningen, in in in uuut, in in in uuut, in in in uuut...bara 150 m kvar. Sirpa du fixar det, lite till...fokusera på teknik, benen flyter fram, armar, armar, armar... Stapplar över mållinjen. Yes, första omgången klarade! Fixade! Jag gjorde det. Andas, andas, andas, rör på benen, skaka loss, går det att skaka loss mjölksyra??? Hmm knappast va?
Hur kan tre minuter gå så fort??? Shit det är dags igen. FEM TILL. Hur ska det gå till? Är det möjligt? Jo! Jag ska genomföra passet. Jag ska! Ladda nu Sirpa! Jag trycker igång klockan och iväg. Det swischar inte precis denna gång. Men jag lyckas hålla tempot hyfsat. Liiite långsammare. Mycket tyngre steg. Mjölksyra VÄGER. Benen blir tunga som bly. Jag jobbar mig igenom motvinden på bortre långsidan, sista kurvan, sista rakan i medvind. Slappna av, benen flyter in i mål. Här tar jag ett beslut. Om jag ska klara att springa fyra 400-ingar till, så måste jag ändra nåt. Jag ändrar vilan. Från 60 sek till 200m joggvila. Så jag joggar 200m och kör igen. Det är riktigt tufft att tvinga kroppen att arbeta trots mjölksyra upp i öronen. Jag springer och jag joggvilar, springer stapplande och joggvilar....
Två sista intervaller kvar, nu känner jag leendet bli större. För nu VET jag. Jag vet att jag kommer att klara av hela passet. Och med hyggliga tider dessutom. Iväg. Fokusera på leendet. Jag ler i första kurvan, jag ler på bortre långsidan i motvinden, jag ler i andra kurvan och jag ler på sista rakan i medvinden. Jag ler när jag knäpper av klockan. Joggar leende 200 m och ut på sista. SISTA 400-ingen! Den här minns jag inget av. Vet inte hur det gick till. Men jag tog mig runt på nåt mystiskt vis. Jag stapplar in i mål! YES YES YES!
Sätter min ner på banan och pustar lite. (Läs dunsar med ett brak ner i backen och lungorna SKRIKER efter syre!!!) Andas. Puh vad kroppen känns tung. Men ändå stark, glad och pirrig. Tar av mig skor och strumpor. Går barfota i gräset. Lite fuktigt men mjukt och skönt. Börjar jogga lååångsamt. Jo benen finns kvar, jag anar dem, jag känner dem nu. Fötterna blir lyckliga av att jogga barfota i gräset. Jag joggar två kilometer och tänker tacksamma tankar om min kropp. Stark och tålig för att vara 42 år. Sån här mjölksyra minns jag inte när jag hade senast. Många år sen. Nån gång på typ stenålderna..
På med skorna igen och stapplar uppför backen hemåt. Trött men lycklig kommer jag hem. Laddar över infon från Garmin och kollar mina tider: 81+81+82+84+85 första omgången. 88+90+89+87+86 andra omgången. Ja jag ser var mjölksyran kom, på 4:de och sen var det mjölksyra hela vägen in...
Pulsen låg på 166-169. Låter inte så högt va? Fast om jag berättar att min maxpuls är 173, så förstår ni att det inte var nåt glida-igenom-pass precis. Nöjd!
Det måste ha varit ett annorlunda Lidingölopp idag! undrar om det någonsin varit +20 grader på LL? Knappast. Nu ska jag googla efter lite resultat. Imorgon blir det 14 kilometer med Jennifer - hoppas vädret håller i sig!
6 kommentarer:
Du tog ju i mer än vad jag lyckades med på Lidingöloppet...
Bra kämpat på intervallerna! Kram
Fast du hade fler backar att tampas med ;-) Banan är som tur är väldigt flack o obackig...
Imponerad av att du börjat köra hårt i mogen ålder! Själv funderar jag på att ta upp frimärkssamlandet igen.,...
Ha ha Peter, du är rolig du;-)
Jag tar det som en komplimang, denna säsong ser jag mer som en start/grundträning. Vi får se vart det bär...
Fast det är nog en "utmaning" idag att samla på frimärken, eftersom de nog är raritet numera...
Ses på lördag!
Ja, ja tänk på mig som sprang 30 km upp, ner, upp, ner. Det var så fruktansvärt skönt när vinden vände och det blev svalt. 2.59.53... 7 s tillgodo. och då sprang jag sista km på 5.10 på ren vilja. Nävars, jag beundrar din kapacitet och viljestyrka.Ha det bra . Hoppas vi ses snart. Kramar!
Grymt bra Lottis, sub 3 timmar på LL! Superbra jobbat =)
Ja jag ska komma på LC snart - lovar! Annars får vi ta en tur i skogen...? kramen
Skicka en kommentar