Intervaller på tartan

Igår var det intervaller på schemat, närmare bestämt 3 x (1000+200+200). Jag kom på mig själv med att börja fundera på hur det skulle kännas att springa på tartan. Har inte testat på 24 år. Tänk om jag skulle ta och åka till Borgsmo efter jobbet. Kan man bara åka dit och träna? Hur ser det ut där nuförtiden? Går det fortfarande att parkera på baksidan? Kommer det att vara jättemycket folk där? Kommer jag att "vara i vägen" för dem som tränar "på riktigt"? Många var frågorna i huvet, men vad fasen man måste våga lite...?

Körde dit och upptäckte att tiden har stått still. Parkeringen var precis på samma ställe. Jag kom omklädd och tänkte värma upp i skogen, som jag alltid brukade göra. Hittade min gamla slinga. Stigen såg precis likadan ut, lerigt och blött, men samma stenar, samma träd, samma rötter...
Efter uppvärmningen, gick jag in på självaste idrottsplatsen. Ingen skillnad där heller. Möjligen att de få aktiva som var där och tränade, var väldigt unga jmf med mig alltså. Men ingen sprang på banan. Några tränade kast, några tränade hopp, ingen sprang.

Körde några stegringslopp på banan och kände av banan. Det luktar speciellt om tartan (eller om det nu är rubtan, minns inte det). Blöt tartanlukt = kände mig hemma. Drog av mig överdragskläderna och gav mig ut på första intervallen... Lätta ben på första tusingen, vila och två st 200-ingar. Nästa omgång gick något långsammare, började känna lite i vaden. Hmm inte bra, fick dra ner lite på tempot i sista omgången. Klart! Skönt! Andas! Vaden ok, inte bra, men inte heller jätteont.
Har varit på behandlig flera gånger sista veckorna och jobbar med vaden varje dag. Hoppas den vill samarbeta med mig nu i några veckor, när jag kommer köra lite mer snabbare intervaller för att få lite mer kick i steget igen.

Nedjogg i den andra skogen, på andra sidan idrottsplatsen. Samma grusvägar som på min tid. Precis likadant. Same same.

Idag vilodag från löpning. Ska strax till gymet och instruera och hålla boxpass. Tingeling!