 |
Foto privat: dags att dra på sig löpartightsen...
|
Söndag - en skön dag. Kallt och friskt på morgonen igen. Det kanske är såhär nu. Att det är minussanassar på morgonen varje morgon, och om solen behagar vakna så blir eftermiddan rätt behaglig ändå. Passade på att ta löprundan på förmiddan, för att dagen skulle innehålla rätt mycket annat sen.
Just nu är jag inne i en lugn period av löpning. Meningen och målet just nu är att läka ihop och bli hel och stark. Så farten är riktigt måttlig just nu. Själv gillar jag vanligtvis att dra på. Men måste erkänna att jag njöt lika fullt av mina mer långsamma kilometrar. Jag hann liksom tänka mer, se mer, uppleva mer, lukta mer och känna i kroppen mer. Att se alla vackra höstfärger, att uppleva den kalla friska höstluften, att verkligen se alla jag möter och som jag alltid hälsar på.
 |
| Foto privat: Så vackert vid Göta Kanal såhär på hösten! |
En gång för många år sen sa en person till mig, att löpare måste vara tråkiga för alla hon mötte som sprang, var så sura och hälsade aldrig, de log aldrig... Detta tog jag till mig och bestämde där och då, att jag alltid skulle le och hälsa på alla jag möter när jag springer. Jag fuskar med detta de gånger jag kör tuffa intervaller, men annars gör jag det alltid. Hur gör du?
5 kommentarer:
Vad kul att du hälsar på alla du möter! Man blir ju väldigt glad då man möter glada löpare. Själv är jag lite både och - ibland är jag bara i mina egna tankar och då vet jag faktiskt inte hur mitt ansiktsuttryck ser ut, men är jag lite mer medveten om omgivningen försöker jag ge dem jag möter ett leende, och hoppas att det kan göra någon glad.
Verkligen vackert där vid kanalen.
Jag är rädd för att de ringer 112 om jag ser för glad ut när jag springer...
Men är jag pigg och inte helt slutkörd så kan jag hälsa lite lätt på vissa jag möter :)
Sen vet jag inte hur ofta det händer att jag orkar?
Jag är nog lite som Sofie, är rätt ofta i mina egna tankar. Men du har så rätt, ett glatt hejande från någon okänd sprider sig som ringar på vattnet och kan ju lyfta en hel dag för nån.Ska tänka mer på det från och med nu! Vilken mysig blogg du har btw! :D
Alltid le och hälsa på dem jag möter och dem jag kör om. Men så bor och springer ju jag i Söderköping också. Oftast får man ett leende tillbaka, kanske till och med en kommentar om att man är hurtig :-).
Kramar!
Sofie - Jag väljer att springa i skogen när jag vill vara i min egna bubbla. Där möter jag sällan nån, så då "behöver" jag inte hälsa;-)
Janne - brukar du få "runners high" när du springer? För då kan man ju se lite extra exalterad ut;-)
Välkommen helena, kul att du hittade hit. Och tack för beröm, slurp, jag suger åt mig=)
Lottis - Yes, så är det i vår lilla stad! Tack för senast - hade jättemysigt med er "småsöstrar". Kram
Skicka en kommentar