Om jag ser tillbaka på de få lopp jag deltog i i år, så känns det som jag pryat lite i löparvärlden i år. Snuddat vid ytan liksom, smakat lite. Och ja, jag har fått mersmak. Kommer nog även nästa år att springa en del lopp. Trots att tävling omfattar, sova-dåligt-natten-innan-nervositet, fjärilar-i-magen-känsla-vid-frukosten, ångest-light-före-uppvärmningen, vad-fasen-utsätter-jag-mig-för-detta-tankar-under-uppvärmningen, aldrig-mer-tankar-vid-startlinjen....för att inte tala om alla lustiga utmanande tankar under själva loppet, när jag verkligen funderar på meningen med livet, loppet och universum. Men sen kommer jag i mål, och det där magiska händer, jag förtränger "allt" och känner mig lycklig och ser fram emot nästa lopp...
Ja springa tävlings-mentaliteten är lite som att föda barn?? Under själva förlossningen hatade jag allt och alla, skulle definitivt aldrig mer gå igenom den smärtan igen! Och hur fasen ska man orka ha så ont så länge???Och sen äntligen får man det där lilla knytet på magen och tänker att livet är ju helt galet fantastiskt. Klart den här lilla stackars krabaten behöver ett syskon, eller...? Det är häftigt vad "lätt" man/jag kan förtränga smärta.
Så hur var denna säsong för mig?
Premiärmilen Stockholm 10km 46:11
Vårruset Norrköping 5km 20:58 (23:a av 6200 deltagare)
Stockholm Halvmarathon där jag fick bryta efter 15km (på 76min)
SVMM 3000m bana Norrköping 12:40
Hässelbyloppet Stockholm 10km 45:16
Annat skoj från året:
Träningsvecka i Portugal med massa dans, afrodans, afro free power, löpning, yoga - sååå roligt!
Bloggjoggträff i Kårsta, vi sprang 21km
Bloggjoggträff i Stockholm Urvik all in, jag sprang 20km
Alla roliga kurser i Stockholm och examination till Personlig Tränare
Helgen i Möja med min man och Running Sweden-gänget
Alla galet jobbiga o roliga pass med PT-Tobbe
Att jag nu följt Rubins löp-program i tre månader - känns seriöst och kul
Alla fantastiska människor jag träffat och tränat/tävlat med under året
Oj nu blev jag lite nostalgisk, men det jag ville säga var att jag har ett rikt liv! Att jag är tacksam för min kropp som trots allt tillåter mig att göra alla dessa roliga och jobbiga saker. Visst har jag skador även nu, men ändå, begränsningarna är få jämför med vinsterna!
Bjuder på lite bilder från 2010:
 |
| Foto privat; Jag kommer i mål på Vårruset 2010 |
 |
| Kompisen Coyntha och jag före Vårruset, Vårt motto: Är man inte snabbast, får man vara snyggast... |
 |
| Foto Göran sedvall: Jag efter målgång på Premiärmilen 2010 |
Denna veckan ska jag låta kroppen få mer vila än vanligt. Jag ska ladda inför nya träningsperioden. I måndags höll jag ett boxpass, annars vilade jag helt. Igår tisdag blev det Aidas härliga yogaklass. Och idag har jag bränt av 8 glada kilometrar på lunchen. Klockan stanna på 42 min. Lite fort kanske med mig sargade kropp, men det kändes så bra. Tittade inte på klockan, utan gick helt på känsla. kollade klockan efter passet. Ska även fortsättningsvis köra mycket på känsla. Jag gillar det. När jag kollar på klockan, blir jag bara stressad...
Och nu ska jag till Sports Gym o låta andra svettas! Vilken perfekt dag!
3 kommentarer:
Tack Sirpa, för inspirerande sällskap i spåret under året :-)
See ya!
Det är fascinerande det där hur man före/under loppet kan intala sig själv att aldrig mer vara så dum att man anmäler sig till ngåpt liknande, för att så fort man går i mål bara glömma allt det jobbiga och tycker det är det bästa som finns! :)
Hoppas att jag kommer känna samma sak efter min förlossning.. :)
Paula - ja vi har hunnit snacka en del viktigt och oviktigt på våra rundor. Tack själv!
Andrea - Kul att du känner igen dig:) Och stort lycka till med bebisen!! När är det dags?
Skicka en kommentar